Allt handlar om Corona

20200329_155122

Det är tungt nu. Trist och tråkigt. Och skrämmande. Å ena sidan känns allt som vanligt, å andra sprids ett osynligt virus. Sverige har över 100 döda nu och i Italien och Spanien ligger dödstalen på runt 800 per dygn. Krematorierna  hinner inte med, bårhusen är fyllda och ishallar används som lager.

Från och med idag råder förbud mot folksamlingar över 50 personer. För första  gången även  hot om fängelsestraff upp till sex månader för de som bryter mot det. Men än så länge vädjar myndigheterna till vårt eget omdöme och vår tillit till varandra och institutioner.

Över lag verkar det dock som att befolkningen är delade i två grupper. En grupp som isolerar sig på riktigt. Beställer mat över nätet och undviker alla sociala kontakter. Tar karantän på allvar. Och en som lever som vanligt och anser att det som händer inte är allvarligare än en vanlig influensa. Hur som helst har Sverige valt en annan strategi än de flesta andra länder.

Men det skojas också. En svensk-italienare satt i TV och sa att Sverige klarar det här bättre än något annat land, eftersom vi övat social distans i över 60 år. ”Det här kan vi.”  I VK kunde man läsa en skämtteckning där norrlänningen ser en uppmaning om att hålla två meters avstånd till andra människor, varpå han svarar: ”Måste man vara så nära varandra?”. Continue reading

Mardrömmen är verklig

Vad fort det gick. Vad fort det gick för oss alla att anpassa oss till det utfärdade. Allt ställs in. Flygterminalerna ekar tomma. Gator ligger öde. Restauranger. Rekordstora varsel.

Igår var jag och Caisa ute och promenerade i solen och i Göteborg var det många människor ute och gick. Men det var före igår kvälls påbud om att ställa in alla resor utomlands till alla länder i hela världen kom. Det går fort. Ändrade scenarier på några timmar. Aktuellt ikväll visade motstridiga röster om huruvida vi var i stor fara eller ej.

Det blir en slags puscheffek också. Självaccelererande. Fast de flesta tycker att ett möte eller ett uppdrag ligger inom säkerhetsgränsen, ställs möten in  – bara därför att andra möten ställs in. För, ”varför ska vi ha ett möte med 15 deltagare, när mötet med 10 ställde in nyss?” Så blir det.

Vi vet att det är alla i riskgrupperna som ska hålla sig hemma och allt det andra om hur vi ska agera vi vet, men ändå lägger vi själva till en säkerhetsmarginal. Fast ingen bett oss.  Continue reading

Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap

20200314_143455
Plötsligt när du står och borstar tänderna, börjar du fundera: ”Är det okej att gå till frisören på torsdag? Kommer det att vara smittorisk där? Tänk om frisören är smittad?”

I onsdags kom förbud mot folksamlingar över 500 personer. Dagen därpå gick proppen ur och de flesta lyssnade inte längre på expertisens råd om hur agera, utan började fatta egna beslut. Idag finns inte en enda bostadsrättsförening, mäklare eller kyrka som inte själva gått ut med ”riktlinjer angående covid-19″. Vi hamstrar matvaror trots att MSB upprepar att det inte behövs. Igår började mejlen om inställda möten att ramla in – även för möten med relativt få deltagare.

Människors rutiner, som att gå till en mässa/fredagsbön etc. försvinner plötsligt. Efter detta kommer insikter om framtiden. Vad kommer att hända med besparingar som ligger i fonder? Ditt jobb? Din bostad? Sjukvårdsmaterial. Allt är plötsligt i farozonen. ”Corona seglade in från sidan som en svart svan i ekonomi.” sa SEB:s chefsekonom häromdan. Även om många talat om att en lågkonjunktur var på väg, så var vi faktiskt inte i närheten av en sådan. Men med detta spelkort lagt, så ser det ut som att vi hastigt kastas in i en lågkonjunktur. Spelplan ändrad. Continue reading

Idag vände det

20200312_212127

Idag vände det. Idag skärptes flera restriktioner kring Coronaepidemin och idag ökade medvetenheten rejält. Under dagens skolbesök tillsammans med kommunalråd Helene Odenjung, valde några av dem vi mötte att inte handhälsa och på vägen dit satte sig människor med avstånd på spårvagnen, vilket var möjligt eftersom det var färre som åkte. Jag hörde inte heller någon varken hosta eller nysa. Så var det inte igår, även om det gympass jag gick på endast hade några få deltagare.

Visserligen var det igår som beslut fattades om förbud mot sammankomster som samlar över 500 personer. Till exempel är vårt Liberala riksmöte inställt. Allt detta är mycket drastiskt, eftersom att mötesfriheten är en grundbult i vår liberala demokrati. Beslutet indikerar allvaret.

Ikväll höll Anna Ekström presskonferens om möjligheter för skolhuvudmän att fatta beslut om förändrad skolgång. Om man väljer att stänga en skola, kanske den tiden kan tas igen på helger och lov. En rad nya förordningar sätts in.  Möjligen följer några  Danmark och Norges beslut, där skolor är stängda från och med nu.

Om skolor stänger kommer föräldrar som arbetar inom vården att behöva  vara hemma hos sina barn.  Då riskerar  sjukvården att få  än större problem att ta hand om ett ökat antal inlagda patienter. Att stänga gränser riskerar skadliga effekter på ekonomin.  Det ena är beroende av det andra. Skolors stängning är ett exempel på att allt måste göras mycket kontrollerat. Att se till effekterna är mycket viktigt.

De åtgärder som just nu är viktigast att göra är att skydda riskgrupper. Besöksförbud på äldreboenden och ha krisplan för hur klara av hemtjänsten. All hemvård som inte är nödvändig för livet kommer nog att inskränkas. Vem som helst eller hur många som helst kan inte springa runt hos de gamla. Continue reading

Rädslan styr oss

20200303_215055

Coronaviruset har försatt världen i ett förlamande tillstånd. Rädslan i sig lamslår tusenfalt mer än själva sjukdomen det orsakar. Vi ser att människor har börjat att bunkra livsmedel (fast det heter proviantera. Bunkra gör man med bränsle och vatten.) Mjölkpulver och vita bönor är tydligen varor man anser vara viktiga. Kan ana att varken fantasin eller kunskapen inte är särskilt stor, eftersom Sverige inte övat i denna gren på väldigt många år, även om staten började att tala om det igen för några år sedan.

Vad detta kommer att göra för världsekonomin är även det mycket oroande. Flera världsstäder har förvandlats till spökstäder, med tomma gator och affärer. Fabriker stannar när komponenter saknas, eller att arbetsgivaren stoppat produktionen. Transporter kan inte gå eller komma. Flygplan står stilla. Hörde att möbelmässan i Milano är inställd. Maraton och säkert en hel den annat jag inte känner till. Människor avbokar resor de tänkt göra och man stannar hemma istället för att ses. Men vem har sagt att vi ska vara rationella, när vi inte är det vanligtvis under normala förhållanden? I grund och botten är vi biologiska varelser med ett utpräglat flockbeteende som drivs av en överlevnadsinstinkt. Continue reading

I morgon lämnar GB EU

20200130_074333

Bilden visar en reklamannons för en Volvobil. Vi ser en bild av ett vinterlandskap i fjällen, mot en bakgrund av en rosa himmel. Det ser ut som att det är eftermiddag.  (Förmodligen ett misstag) ”Äventyret är nära” berättar texten. När jag ser bilden, undrar jag hur man kan se äventyret i en kall, snöig sluttning?

Jag är uppvuxen i Lappland, i inlandet, i glesbygden och för mig fanns äventyret definitivt inte i skogsbacken. Skogsbacken var vardag med plogvallar som passerades på sparkmedar som dragits över varandra i den mörka morgonen för att bli farbara. Nej, äventyret fanns där världen började hundra mil söderut. I en storstad någonstans – säg Köpenhamn? Där det var liv och rörelse, folk att titta på och spännande utmaningar.

Reklambilden vänder sig definitivt inte till Sveriges landsbygdsbefolkning. Inget konstigt i det alls. Hårt arbetande storstadsmänniskor längtar såklart efter naturen. Det verkar fritt. Och lite ledighet.

Reklambilden handlar endast om att vidröra en inre, diffus längtan efter något annat. Det är poängen. Inge en känsla – hamna i magtrakten. Samt en förhoppning från reklambyrån att vi inte ska fortsätta att problematisera, för då blir det ingenting kvar. Bilden av sluttningen är endast en kall vinterbild. Den som kan vet  att det inte finns något äventyr där inne bland fjällbjörkarna.

Kan man jämföra reklambilden med Brexit-kampanjen? Bara hittepå. Bara en känsla. Ingen analys. Inga fakta.  Continue reading

Det ska vara din ensak

20170213_082730

På Liberalernas landsmöte i höstas gick jag upp i debatten och stöttade LUF:s motion om en så kallad ”solnedgångsklausul”. Den handlade om att tillstånd för kameraövervakning alltid ska ha en utgångstid som kräver nytt tillstånd med motivering som måste sökas igen, om man vill fortsätta med övervakningen. Denna säkerhetsventil mot slentrianmässig övervakning är mycket viktig och inte tillräcklig idag, även om lagen har förbättrats. Kameraövervakning behövs på många platser och kan användas som viktig bevisföring i brottsmål, samt kompensera för polisbrist. Men vi ska tänka oss noga för i användandet. Ett vanligt argument för fler kameror är att ”jag har ingenting att dölja”. Förutom att kameror kan inge en falsk trygghet, begränsar de vår frihet till vissa platser. Mitt inlägg på landsmötet avslutade jag med: ”Jag kanske helt enkelt INTE VILL att någon ska veta var jag är”.

Jag tror att liberalismens innersta kärna handlar om din ensak. Din ensak är ett självändamål som aldrig ska behöva motiveras. Continue reading

Ibland blir det väldigt fel

20191227_210426

Nu har föräldraparet som dömts för vanvård av sitt barn även fått sin dom prövad av Hovrätten. Föräldrarna hade framförallt givit flickan vegankost som inte varit tillräckligt näringsrik, varför hon led av  undervikt så stor att hon riskerade att dö. Föräldrarna tillhörde även gruppen som vägrar att vaccinera sina barn. Nyhetstext i DN

Sina förebilder har de dömda föräldrarna hittat bland indiska gurus och de hade en ideologiskt grundad inställningen till människors behov av föda. Föräldraparet betackar sig för Tingsrättens värderingar över deras livsval, vilket de anser spelat in på Tingsrättens dom.

Åklagaren vill nu att Högsta domstolen ska pröva ärendet, eftersom praxis saknas. Om detta resonemang skulle jag vilja höra mera, eftersom barnmisshandel varit förbjudet sedan 1979. Continue reading

Eskil Erlandsson

Min förra text handlade om vreden över våldtäkten på Burger King på Avenyn. Den handlar om hur viktigt det är att polisen har resurser att agera mot sexuella övergrepp. Ingen ska tro att den kan göra som våldsmannen gjorde på restaurangen utan att gripas, lagföras och straffas för handlingen.

Med detta sagt vill jag ändå resa frågan om åtalet mot Eskil Erlandsson. Under den gångna veckan har vi kunnat följa rättegången mot honom, där tre riksdagskvinnor har berättat om hur han har tafsat på dem i samband med middagar där även andra personer deltog.

I onsdags vittnade Camilla Andersson om att Erlandsson under en minut ska ha smekt hennes lår med fingret. Hon ”fick panik och kände sig kränkt” Tre partikamrater till Andersson ska ha vittnat om att hon efteråt var mycket upprörd. Det såg ”märkligt” ut, även om de inte såg själva tafsandet.

”Jag är stark och kan stå upp för mig själv, men jag tänker på de andra, som kanske inte kan det” säger Cecilie Tenfjord Toftby, som vittnade mot Erlandsson i måndags. DN-artikel här

Själv undrar jag på vilket sätt hon stod upp för sig själv? Det naturliga hade väl varit att hon där och då frågat vad han höll på med. Det var väl han som skulle skämmas – inte hon. Även om jag förstår att hon förmodligen blev otroligt ställd. Continue reading

”Det enda ni behöver frukta är hannar av vår egen ras.”

Under många somrar fjällvandrade jag och min syster Helena. Vi har gått hela Kungsleden och ytterligare  sträckor. Att fjällvandra är ett underbart sätt att uppleva naturen på och du får en helt annan insikt i att vi kan leva ett ganska enkelt liv.

Däremot har vi ofta varit rädda för rovdjur. En morgon vaknade vi av att någon nosade på tältduken. Vi satte oss upp tvärt och stirrade på varandra. Var det en björn? Var vår sista stund kommen? Nej, det var bara en ren. Den händelsen är endast en av flera. Vi har fått björnfrossa när vi hört björnens brummande. Vi har stannat i skräck när vi trodde vi såg järven i grupp.

Under en båtfärd över en sjö, ställde vi frågan till lappgubben som körde oss. ”Hur är det med rovdjur här? Har det varit några anfall den senaste tiden?” Han skakade på huvudet och log. Nej, sådant förekom verkligen inte. Det var ingen fara alls. Men sedan tittade han upp, blev allvarlig och sa med en väldigt tydlig stämma: ”Det enda ni behöver frukta är hannar av vår egen ras.”

Idag kan man läsa i GP att en tjej har blivit våldtagen på Burger King på Avenyn. Det är ju helt förfärligt! Hon var på toaletten och en man knackar på våldsamt. Hon öppnar och då tränger han sig in och våldtar henne. En okänd man, mitt bland folk. Continue reading