EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.

Jag gissar att Bianca Ingrosso är en drömkvinna för många personer – särskilt för unga kvinnor. Vacker som en sommardag, fräsch och framgångsrik. Framgången föder goda ekonomiska vinster och hon kan visa upp ett rikt materiellt liv. Hon inte bara säger ”glow, glow”, utan hon är verkligen det. Ändå kunde hon i ett inlägg berätta för sina följare att hon varit hos psykologen och att hon kämpar för att må bra. Alla kan må dåligt och har svåra upplevelser i bagaget – det är ju inte beroende av din materiella status. Jag hoppas att allt blir bra för henne. Men det visar tydligt det vi vet: pengar gör dig inte lycklig.

Missförstå mig inte. Självklart behövs pengar. Har du gott om pengar behöver du inte oroa dig för att kunna betala dina räkningar och du kan boka roliga resor, köpa de kläder du vill ha och så vidare. Det som är botten i dig  o s v. Själv blir jag glad av nya saker. I alla fall en stund. Sett en undersökning att vi bara är glada i sju minuter över ett nytt inköp, men jag själv är nog glad mycket längre.

Så länge du kan bli glad över en ny sak eller ett plagg, har du mycket att glädjas över. Men även om du kan glädjas över annat, såklart. Känna lycka över att se ut över ett berg i aprilsolen. Glädje över att se krokusarna täcka marken i Göteborgs parker så här års. Höra ejdrarna kuttra vid klipporna. Eller att träffa en vän eller dricka kaffe i sägen om mornarna. Det sista tröttnar jag aldrig på. Kan till och med längta på kvällen att det ska bli morgon, så att jag kan få göra kaffe och läsa morgontidningarna.

Jag har kollat på EXIT på SvT play. Vilken fruktansvärt hemsk serie! Det är ångest över var enda scen. Den är så hemsk, men ändå var jag tvungen att kolla klart. EXIT handlar om fyra män i Oslo i 40-årsåldern och hur de lever. De är mycket förmögna och lägger sina pengar på kokain (med mera) horor*, fina viner, sjuka fester. Det finns inte någon tillfredsställelse i något. De bryr sig inte alls om sina barn, familjer och de slåss. Oprovocerat. Säger de elakheter de tänker. Bråkar med grannen. Kör för fort i galet fina bilar. Vackra hus och kläder.

Trots att de har obegränsat med pengar mår de mycket dåligt. För att inget räcker till. Inget blir roligt (alla fester slutar i tragedi) Scenen när Adam blir avstjälpt på sin uppfart efter att de fyra rökt extra stark marijuana och druckit hela natten är fruktansvärd. Han kan inte gå, utan krälar och kravlar sig fram till huset och kryper upp för trappan för att lägga sig i sängen.

En av de fyra männen får såklart en psykos. Han börjar hallucinera och försöker att ta sitt liv. Hjärnan håller inte längre ihop – det blir så med droger, även lätta sådana. Då blir han övergiven. Nobody cares.

Continue reading

Slipper vi kameror i skogen?

Det stora friluftsområdet runt Skatås är välbesökt och här samsas promenerande med cyklister och löpare. Själv alternerar jag bland samtliga roller. På flera ställen står det skyltar, som uppmanar till ordning på vägarna. ”Gående till vänster och cyklister till höger.” Cykel är ju ett fordon och ska på en cykelbana hålla till höger, precis som i trafiken på gatan. Samma gäller för gående, även om det inte är ute på gatan, utan på en cykelbana. Huruvida man ska springa och jogga på höger eller vänster sida, är dock ett flitigt diskussionsämne. Här delar sig åsikterna och det känns som att det är fifty-fifty.

Hursomhelst så är det få som håller sig till reglerna. Både som löpare och cyklande, får man ta det vackert och kryssa fram och tillbaka på den breda banan, under soliga dagtimmar. Det är ingen idé att reta upp sig, för då har du inget annat att göra. Det betyder däremot inte att det är konfliktfritt. Då och då hörs någon pigg person läxa upp folk.

Jag har inte sett några ridande personer runt Skatås ännu, fast jag vet att det finns stall i närheten. Kanske är det tydligt var man får rida och inte.  I Änggårdsbergen däremot har jag vid ett par tillfällen åhört rejäla utskällningar av ryttare som avvikit från sina stigar.

Continue reading

Vem är du i sociala medier

Bloggen hade ju sin födelse och storhetstid i början av 2000-talet, när internet blev tillgängligt för alla – och i de sociala mediernas barndom. Den blev snart omsprungen av andra forum och så kommer det att fortsätta. Just nu pratar alla om Clubhouse och vi som är äldre säger att ”det är ju precis som heta linjen var på 80-talet”. Clubhouse passar säkert många, när det handlar om att prata. Och slippa att synas.

Men framförallt dominerar poddarna nu. Själv har jag följt Metalpodden från start. Att lyssna på dem är som att återigen få sitta med i replokalen och lyssna. Man känner sig inbjuden – som en kompis.

Metalpodden är min absoluta favorit, såklart. Men i studiesyfte har jag börjat att lyssna på en massa andra poddar. Vissa har tydliga teman och struktur. Alla har en idé, men över lag karaktäriseras poddar av att det är mycket tjat, utvikningar och ”gott om tid”. I motsats till allt annat. På Twitter ska man försöka att utmärka sig på få tecken. Skapa sin stil. Det inbjuder till våghalsighet, eftersom det är kaxiga kommentarer som väcker engagemang. Något som slagit mig rejält, är hur just twitter kan ge en bild av en person, som sedan visar sig vara helt annorlunda i verkligheten. Det beror förmodligen på twitters format. Eller så är det så, att det är den riktiga personligheten som syns? Den nedkokade essensen? Den som blandas ut av sociala konventioner i de vanliga sociala mötena, som på en fest eller en konferens?

Ska du skriva en text någonstans, säg på Facebook, så vet du att den måste vara mycket intressant för att någon ska orka läsa ända till slutet, om den är längre än 500 tecken. Långa texter brukar inledas med ”varning för lång text”. I debatter har du i princip tre meningar på dig att fånga någons intresse. Podden däremot erbjuder motsatsen med sitt trevande resonemang, flams och spånande. Även om alla försöker att utgå från en idé om sitt avsnitt. De flesta håller på över en timma.

Continue reading

Allt handlar om Corona

20200329_155122

Det är tungt nu. Trist och tråkigt. Och skrämmande. Å ena sidan känns allt som vanligt, å andra sprids ett osynligt virus. Sverige har över 100 döda nu och i Italien och Spanien ligger dödstalen på runt 800 per dygn. Krematorierna  hinner inte med, bårhusen är fyllda och ishallar används som lager.

Från och med idag råder förbud mot folksamlingar över 50 personer. För första  gången även  hot om fängelsestraff upp till sex månader för de som bryter mot det. Men än så länge vädjar myndigheterna till vårt eget omdöme och vår tillit till varandra och institutioner.

Över lag verkar det dock som att befolkningen är delade i två grupper. En grupp som isolerar sig på riktigt. Beställer mat över nätet och undviker alla sociala kontakter. Tar karantän på allvar. Och en som lever som vanligt och anser att det som händer inte är allvarligare än en vanlig influensa. Hur som helst har Sverige valt en annan strategi än de flesta andra länder.

Men det skojas också. En svensk-italienare satt i TV och sa att Sverige klarar det här bättre än något annat land, eftersom vi övat social distans i över 60 år. ”Det här kan vi.”  I VK kunde man läsa en skämtteckning där norrlänningen ser en uppmaning om att hålla två meters avstånd till andra människor, varpå han svarar: ”Måste man vara så nära varandra?”. Continue reading

Mardrömmen är verklig

Vad fort det gick. Vad fort det gick för oss alla att anpassa oss till det utfärdade. Allt ställs in. Flygterminalerna ekar tomma. Gator ligger öde. Restauranger. Rekordstora varsel.

Igår var jag och Caisa ute och promenerade i solen och i Göteborg var det många människor ute och gick. Men det var före igår kvälls påbud om att ställa in alla resor utomlands till alla länder i hela världen kom. Det går fort. Ändrade scenarier på några timmar. Aktuellt ikväll visade motstridiga röster om huruvida vi var i stor fara eller ej.

Det blir en slags puscheffek också. Självaccelererande. Fast de flesta tycker att ett möte eller ett uppdrag ligger inom säkerhetsgränsen, ställs möten in  – bara därför att andra möten ställs in. För, ”varför ska vi ha ett möte med 15 deltagare, när mötet med 10 ställde in nyss?” Så blir det.

Vi vet att det är alla i riskgrupperna som ska hålla sig hemma och allt det andra om hur vi ska agera vi vet, men ändå lägger vi själva till en säkerhetsmarginal. Fast ingen bett oss.  Continue reading

Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap

20200314_143455
Plötsligt när du står och borstar tänderna, börjar du fundera: ”Är det okej att gå till frisören på torsdag? Kommer det att vara smittorisk där? Tänk om frisören är smittad?”

I onsdags kom förbud mot folksamlingar över 500 personer. Dagen därpå gick proppen ur och de flesta lyssnade inte längre på expertisens råd om hur agera, utan började fatta egna beslut. Idag finns inte en enda bostadsrättsförening, mäklare eller kyrka som inte själva gått ut med ”riktlinjer angående covid-19″. Vi hamstrar matvaror trots att MSB upprepar att det inte behövs. Igår började mejlen om inställda möten att ramla in – även för möten med relativt få deltagare.

Människors rutiner, som att gå till en mässa/fredagsbön etc. försvinner plötsligt. Efter detta kommer insikter om framtiden. Vad kommer att hända med besparingar som ligger i fonder? Ditt jobb? Din bostad? Sjukvårdsmaterial. Allt är plötsligt i farozonen. ”Corona seglade in från sidan som en svart svan i ekonomi.” sa SEB:s chefsekonom häromdan. Även om många talat om att en lågkonjunktur var på väg, så var vi faktiskt inte i närheten av en sådan. Men med detta spelkort lagt, så ser det ut som att vi hastigt kastas in i en lågkonjunktur. Spelplan ändrad. Continue reading

Idag vände det

20200312_212127

Idag vände det. Idag skärptes flera restriktioner kring Coronaepidemin och idag ökade medvetenheten rejält. Under dagens skolbesök tillsammans med kommunalråd Helene Odenjung, valde några av dem vi mötte att inte handhälsa och på vägen dit satte sig människor med avstånd på spårvagnen, vilket var möjligt eftersom det var färre som åkte. Jag hörde inte heller någon varken hosta eller nysa. Så var det inte igår, även om det gympass jag gick på endast hade några få deltagare.

Visserligen var det igår som beslut fattades om förbud mot sammankomster som samlar över 500 personer. Till exempel är vårt Liberala riksmöte inställt. Allt detta är mycket drastiskt, eftersom att mötesfriheten är en grundbult i vår liberala demokrati. Beslutet indikerar allvaret.

Ikväll höll Anna Ekström presskonferens om möjligheter för skolhuvudmän att fatta beslut om förändrad skolgång. Om man väljer att stänga en skola, kanske den tiden kan tas igen på helger och lov. En rad nya förordningar sätts in.  Möjligen följer några  Danmark och Norges beslut, där skolor är stängda från och med nu.

Om skolor stänger kommer föräldrar som arbetar inom vården att behöva  vara hemma hos sina barn.  Då riskerar  sjukvården att få  än större problem att ta hand om ett ökat antal inlagda patienter. Att stänga gränser riskerar skadliga effekter på ekonomin.  Det ena är beroende av det andra. Skolors stängning är ett exempel på att allt måste göras mycket kontrollerat. Att se till effekterna är mycket viktigt.

De åtgärder som just nu är viktigast att göra är att skydda riskgrupper. Besöksförbud på äldreboenden och ha krisplan för hur klara av hemtjänsten. All hemvård som inte är nödvändig för livet kommer nog att inskränkas. Vem som helst eller hur många som helst kan inte springa runt hos de gamla. Continue reading

Rädslan styr oss

20200303_215055

Coronaviruset har försatt världen i ett förlamande tillstånd. Rädslan i sig lamslår tusenfalt mer än själva sjukdomen det orsakar. Vi ser att människor har börjat att bunkra livsmedel (fast det heter proviantera. Bunkra gör man med bränsle och vatten.) Mjölkpulver och vita bönor är tydligen varor man anser vara viktiga. Kan ana att varken fantasin eller kunskapen inte är särskilt stor, eftersom Sverige inte övat i denna gren på väldigt många år, även om staten började att tala om det igen för några år sedan.

Vad detta kommer att göra för världsekonomin är även det mycket oroande. Flera världsstäder har förvandlats till spökstäder, med tomma gator och affärer. Fabriker stannar när komponenter saknas, eller att arbetsgivaren stoppat produktionen. Transporter kan inte gå eller komma. Flygplan står stilla. Hörde att möbelmässan i Milano är inställd. Maraton och säkert en hel den annat jag inte känner till. Människor avbokar resor de tänkt göra och man stannar hemma istället för att ses. Men vem har sagt att vi ska vara rationella, när vi inte är det vanligtvis under normala förhållanden? I grund och botten är vi biologiska varelser med ett utpräglat flockbeteende som drivs av en överlevnadsinstinkt. Continue reading

I morgon lämnar GB EU

20200130_074333

Bilden visar en reklamannons för en Volvobil. Vi ser en bild av ett vinterlandskap i fjällen, mot en bakgrund av en rosa himmel. Det ser ut som att det är eftermiddag.  (Förmodligen ett misstag) ”Äventyret är nära” berättar texten. När jag ser bilden, undrar jag hur man kan se äventyret i en kall, snöig sluttning?

Jag är uppvuxen i Lappland, i inlandet, i glesbygden och för mig fanns äventyret definitivt inte i skogsbacken. Skogsbacken var vardag med plogvallar som passerades på sparkmedar som dragits över varandra i den mörka morgonen för att bli farbara. Nej, äventyret fanns där världen började hundra mil söderut. I en storstad någonstans – säg Köpenhamn? Där det var liv och rörelse, folk att titta på och spännande utmaningar.

Reklambilden vänder sig definitivt inte till Sveriges landsbygdsbefolkning. Inget konstigt i det alls. Hårt arbetande storstadsmänniskor längtar såklart efter naturen. Det verkar fritt. Och lite ledighet.

Reklambilden handlar endast om att vidröra en inre, diffus längtan efter något annat. Det är poängen. Inge en känsla – hamna i magtrakten. Samt en förhoppning från reklambyrån att vi inte ska fortsätta att problematisera, för då blir det ingenting kvar. Bilden av sluttningen är endast en kall vinterbild. Den som kan vet  att det inte finns något äventyr där inne bland fjällbjörkarna.

Kan man jämföra reklambilden med Brexit-kampanjen? Bara hittepå. Bara en känsla. Ingen analys. Inga fakta.  Continue reading

Det ska vara din ensak

20170213_082730

På Liberalernas landsmöte i höstas gick jag upp i debatten och stöttade LUF:s motion om en så kallad ”solnedgångsklausul”. Den handlade om att tillstånd för kameraövervakning alltid ska ha en utgångstid som kräver nytt tillstånd med motivering som måste sökas igen, om man vill fortsätta med övervakningen. Denna säkerhetsventil mot slentrianmässig övervakning är mycket viktig och inte tillräcklig idag, även om lagen har förbättrats. Kameraövervakning behövs på många platser och kan användas som viktig bevisföring i brottsmål, samt kompensera för polisbrist. Men vi ska tänka oss noga för i användandet. Ett vanligt argument för fler kameror är att ”jag har ingenting att dölja”. Förutom att kameror kan inge en falsk trygghet, begränsar de vår frihet till vissa platser. Mitt inlägg på landsmötet avslutade jag med: ”Jag kanske helt enkelt INTE VILL att någon ska veta var jag är”.

Jag tror att liberalismens innersta kärna handlar om din ensak. Din ensak är ett självändamål som aldrig ska behöva motiveras. Continue reading