Tid för eftertanke

20190317_171600

Årsdagen för Benny Fredrikssons dödsdag uppmärksammas idag i en stor intervju i DN med hans änka Anne Sofie von Otter – världsberömd mezzo-sopran. En otroligt fin intervju av Björn von Kleen, som ger ett ärligt porträtt.

Anne Sofie berättar att Benny inte klarade av att hantera anklagelserna mot honom metoo-hösten 2017. Han gick in i en djup depression som slutade i döden inom loppet av knappt fyra månader. I Bennys fall förekom aldrig anklagelser om sexuella ofredanden, utan istället hade några trätt fram och vittnat om ”despotiska fasoner”. Aftonbladet som publicerade anklagelserna mot Benny har klandrats. Radioprogrammet Medierna tar upp det.

Continue reading

Brev till Lena Andersson

Hej Lena,

Jag tänker mycket på dig i dessa dagar eftersom du är en av få som lyckas sätta fingret på sånt som skaver illa, när ingen annan gör det.  Tack vare dig har jag blivit mera observant på visst jag stöter på.

Lyssnade nyligen på ett radioprogram som hette ”Den troende kroppen” och de talade om tro och känslor inför kroppen – eller hur de två hänger ihop. Programledare var Stina Wollter. Lyssnade till två intervjuer med två kvinnor, där den ena klätt av sig och den andra klätt på sig. Continue reading

Ljuset har återvänt

20190227_080920

Idag är det den första mars och ljuset har återvänt. Även om det är mörkt igen klockan sex, så är det enorm skillnad mot hur det är i december. Som om man glömt.

Det allra mörkaste jag har upplevt i hela mitt liv var faktiskt bara för en kort tid sedan. Närmare bestämt morgonen den 29 december i Klitmöller. Vi gav oss av tidigt i ottan. Det var ingen snö på marken och det var släckt i alla husen runtomkring i den lilla byn. I övrigt är det bara hav, sand och gräs. Det var så mörkt att jag inte såg mina händer! Ett fullständigt kompakt mörker! Det var som om jag hade en svart mask för ögonen. Famlade mig fram mot bildörren.

Liknande känsla kan jag få i Göteborg i december. Svårt att se sina fötter när man går ut på morgonen och svårt att se husen i stan. I Lappland när jag växte upp så upplevde jag aldrig att det var så mörkt. Snön gnistrade alltid och när det var fullmåne och norrsken så var det ljust som den ljusaste sommardag.

Men nu är det vårljus. Det är något alldeles särskilt med det ljuset. Kanske för att det rymmer ett sådant hopp? Vi hoppas ju alltid att vi är på väg mot något nytt. Jag önskar att den känslan aldrig kommer att överge mig. Kuttrande ejdrar, morgondis när havet sakta värms upp och dimmor som sedan skingrar sig. Continue reading

Hur blir det i framtiden?

20150319_155932

Vi går mot ett samhälle med självkörande bilar, som en del i automatiseringen, digitaliseringen och robotiseringen i samhället. De självkörande bilarna är redan i bruk och snart introduceras självkörande bussar. Det blir jättebra med bussar som kan cirkulera inom en ram och stanna mjukt. Faktum är att det är säkrare med självkörande fordon, eftersom de inte ”går av banan” eller kör på någon. Kommer en person i vägen så stannar den när känsliga censorer finns. Självkörande truckar har funnits i många år inom industrin. Där dessa används är olyckor sällsynta.

Men många tycker det känns otryggt att åka i en buss utan chaufför. Därför håller man på att utbilda bussvärdar som skall jobba på de självkörande bussarna, eftersom många ännu känner tveksamhet och obehag inför tanken. Continue reading

Förintelsens minnesdag

20181123_180204

Idag är det förintelsens minnesdag. Det är en mycket viktig påminnelse om vad som hände världens judar under kriget och om vad människor är kapabla till under vissa omständigheter.

Det var flera faktorer som samverkade till att möjliggöra förintelsen. Att på industriellt vis mörda människor på löpande band krävde beslutsamhet och organisering. När nazisterna började att tala om raser gick tyskarna villigt till kyrkböckerna och kartlade sin släkttavla. De uppmanade tyskar som var gifta med judar och skilja sig, vilket fick ödesdigra konsekvenser för de övergivna – speciellt kvinnorna. Män var mera villiga att skilja sig från judiska fruar, än kvinnor var att skilja sig från sina judiska män. Under kriget har vi ett exempel på när ett par hundra judiska män som var gifta med icke judiska kvinnor, samlades ihop inför vidare transport. Kvinnorna organiserade då en protestaktion utanför det hus där de var inlåsta. Det slutade med att man släppte männen fria. Protester mot behandlingen av judar saknades i princip oftast.

Judar har  behållit sina traditioner oförändrade under ett par tusen år så de var lätta att identifiera. Men de som levde assimilerat letades dock upp. De var inte heller så många att de utgjorde något hot mot regimen. Samt att det var lätt att projicera sin avund på, när många av dem tillhörde samhällseliten. Arbetet med att samla ihop Europas alla judar underlättades även av att judiska församlingar olyckligtvis medverkade till att lämna ut medlemslistor. Grannar angav dem. Continue reading

Att förstå det bakomliggande

Det har i dagarna avslöjats att en av Der Speigels mest aktningsvärda journalist, Claas Relotius, har fuskat i sitt arbete. Han har till och med hittat på en rad viktiga artiklar – för att framstå som intressant och eftertraktad. Tidningen och läsare är med rätta chockerade. Den som har läst, trott sig lära nytt och förundrats, har helt enkelt blivit lurad. Björn Werner skriver bra om detta idag i GP. Att all sorts media gör allt de kan för att nå läsare i en hård konkurrens. ”Det är inte bara Relotius som var rädd för att misslyckas, det är hela mediebranschen.” skriver Werner.

Att vi nu får se en sådan här praktskandal är egentligen bara ett förväntat symptom på den värld vi lever i. När konkurrensen om uppmärksamheten är mycket stor, gäller det att veta vilka känslomässiga knappar man ska trycka på för att nå ut.  Continue reading

Ingen jultomte på midsommar

20161222_213456

Igår såg jag en av många tomtar i julhandelsvimlet. En späd kvinna satt på en stor stol iklädd skägg, tomtedräkt och luva. I handen höll hon en skål med godis, som hon sträckte fram till dem som kom nära. Strax kom det fram ett gäng medelålders män, varav en hoppade upp i hennes knä. Som tur var insåg han direkt att det inte funkade så bra, utan flög upp igen till jublet av sina kompisar. Jag stod kvar och försökte utläsa den annorlunda tomtens reaktion, men såg faktiskt ingenting.  Continue reading

Valla katter

Sverigedemokraterna omtalar sig själva som ”Sveriges snabbast växande folkrörelse”. Det är ett smart drag att marknadsföra sig på så vis. Du får med både växande och folk. Just att göra anspråk på att representera folket är viktigt för dem. Att ses som en motvikt till eliten och som de som tar tillvara en viss grupps intressen. Det attraherar många som vill hitta hem.

Socialdemokraterna samlades kring frågan om arbetsrätten och man byggde ett gemensamt arv och samarbetsorganisationer. Fler partier har startat på samma vis, som Centern som organiserade bönderna och drev landsbygds- och jordbruksfrågor. Du samlar en redan existerande grupp.

Allt detta saknar Liberalerna. Liberalerna är ett idéparti och det är kring en idé om ett liberalt samhälle som man ansluter sig. Sedan blir det ju såklart en gemenskap i och med allt arbete med utbildningar och träffar. Men att det inte är huvudsaken märks. Tanken om individens frihet samlar såklart individer som ser sig som autonoma med strävan efter tolerans för olikheter.

Det är en av förklaringarna till att partiet ses som splittrat nu. Är splittrat. Continue reading

Trött på spinn

Min mormor blev 103 år. Jag har inte ens fyllt 50, så jag tänker att jag har mycket kvar att göra.” Detta sa* Anna Kindberg Batra i morgon-TV för några dagar sedan när hon intervjuades om sin nya bok Inifrån.  AKB avgick hastigt för ett drygt år sedan när trycket på att hon skulle bytas ut blev för stort. I sin bok vill hon ge sin egen förklaring till varför det gick som det gick och kommentera den mycket turbulenta tid som hon var partiledare. 20181120_163913 Continue reading

Fundering om häktet

Varje gång jag går förbi häktet i centrala Göteborg, kastar jag en blick upp mot de gallerförsedda fönstren och funderar över vilka som sitter inlåsta där inne. För det är sannerligen en blandad skara.

Enligt svensk lag så får du sitta i häkte under tiden en utredning pågår och om det finns risk för att den misstänkte ska fly eller manipulera bevisföring. I Sverige får du sitta i häkte max två veckor, men därefter kan du omhäktas hur många gånger som helst. Det finns de som suttit i flera år. Om du döms till fängelse ska den här tiden dras ifrån den tid du döms till. Continue reading