Om bantning och influenser på sociala medier

Nu efter ett och ett halvt år av Corona och hemarbete, är det många som har lagt på sig några extra kilon. När vardagsmotionen försvinner, sker förändringar. Aldrig har vi väl blivit så medvetna om hur mycket vi faktiskt rör på oss en vanlig dag, som nu när vi jobbat hemma och bara gått mellan köket och sängen. Det kan vara så att din korta promenad från bilen och fyra trappor upp till kontoret och sedan gå till lunch varje dag är det som får dig att hålla vikten. Men hur ska man nu göra för att gå ned i vikt? Var hittar du stöd?

Jag är visserligen mycket sparsam med att lägga ut bilder på sociala medier, men när jag gjort det genom åren har jag undvikit att lägga ut bilder från tre områden: alkohol, träning och mat. Förmodligen har jag inte varit helt konsekvent. Ibland hamnar man på sådana bilder och det är helt okej. Men över lag försöker jag att vara restriktiv. Varför? Jo, därför att jag vet att det finns så många människor som lätt kan triggas av sådana bilder. Särskilt unga människor och alla dem som löper risk att bli beroende. Att ha distans till bilder på sociala medier är svårt. De sociala medierna riskerar att skapa bilden av en verklighet som egentligen inte är sann.

Kollar man igenom t ex. Bianca Ingrossos stories så flödar det över av party-, och matbilder, varvade med hennes sommarbruna modellfigur i bikini. Hon lyckas få med alla tre av mina ovan nämnda kategorier hela tiden. En fundering smyger sig på: hur kan hon dricka shots, vin och drinkar sent inpå natten – till synes flera kvällar i veckan – och ändå se så perfekt ut dagen därpå? Inga fluffiga ringar under ögonen där inte. Och hur kan hon äta så mycket, som det förefaller, och ändå vara så smärt? För det är alltid många portioner som visas.

Sanningen är nog att hon inte skildrar verkligheten. Sanningen är nog att hon knappast dricker något alls. Och äter lagom och balanserat. Men sammanlagt fås bilden att hon kan göra allt och ändå må bra. Det går dock inte.

Det luriga med sociala medier är att det är lätt att få en bild av någon utifrån få, riktade inlägg. Vilken bild får man om man följer en person som ett par gånger i veckan lägger ut bilder på fina viner? Är hen alkoholist? Kanske inte. Hen kanske delar flaskan, eller dricker upp den över flera kvällar. Kanske bara dricker ett glas? Vi har ingen aning, men den samlade bilden över tid gör att vi tror att personen klarar av att dricka väldigt mycket.

För den som har alkoholproblem ges intrycket att det är ofarligt att dricka mycket.

Vi är så påverkbara och vi påverkas hela tiden av de verkligheter som beskrivs på sociala medier.

Mat, alkohol och träning är dock ett gissel för många. Att nå en sund balans här är viktigt. Jag är jättetråkig, men säger alltid: Lagom av allt. Det gäller även nu när många vill banta bort sina corona-kilon. Man behöver absolut inte ge sig i kast med någon särskild diet, utan det räcker med att äta mindre.

Om du börjat att förbjuda dig själv att äta vissa saker är risken stor att du ger upp, eller att du utvecklar ett osunt tänkande kring mat. Älskar du ostbågar, ät det ibland, men ät inte en hel påse. Är du godissugen, baka småkakor istället för att köpa en massa godis. Ät en liten portion med allt du gillar, istället för att äta något du ogillar och som helt saknar viktiga ingredienser som vi behöver för att må bra och kunna tänka klart.  Man får inte glömma att man inte kan utesluta näringsämnen hur som helt utan konsekvenser. Laga helst maten från grunden.

Continue reading “Om bantning och influenser på sociala medier”

Begränsa ojämlikhet där det går

Nu har alla gymnasieelever tagit studenten. Kanske den enda kvarvarande övergångsrit vi har som markerar inträdet i vuxenlivet. Att det kan vara så beror på att alla kan ta studenten idag, helt oberoende av studieresultat, vilket jag personligen tycker är bra. Det gynnar inte sammanhållningen i samhället om vi sorterar elever den här stora dagen. Alla bör få känna att de går ut gymnasiet under festliga förhållanden. Punkt.

Men den kull som går ut i år har en erfarenhet som är unik: att studera på distans under cirka tre terminer. Det är lång tid för en ungdom. Över lag har det inte varit positivt, varken för studieresultat eller social och känslomässig utveckling. Distansundervisning har ökat klyftorna mellan elever som lyckas i skolan och de som inte lyckas, även om enskilda fall kan visa på motsatsen, som för s k. hemmasittare. Hemmasittare är elever som av olika anledningar inte vill gå till skolan.

En utländsk studie visade även att det varit svårt att lära sig något överhuvudtaget, genom att få uppgifter på distans. Även om några bestrider det, så kan vi slå fast att det inte går så vidare bra att ersätta traditionell undervisning. När det kommer nya “skojiga” pedagogiska grepp, brukar jag säga att det finns ett skäl till att den är organiserad på liknande vis som när skola infördes under 1800-talet. Det stöd som ges i grupp, under ledning av en kunnig lärare är oersättligt. Det är svårt att utöva interaktion via en skärm.

Framförallt har ojämlikheten ökat med distansundervisning, eftersom elever har skilda hemförhållanden. Skillnaderna i studieresultat har förstärkts mellan dem som fått stöd hemifrån, bor i villa och har tillgång till god teknik, jämfört med dem som bor trångt och så vidare. Finns våld och missbruk hemma, säger det sig själv att tiden måste varit förfärlig. Samt inställda fritidsaktiviteter, vilket kan fungera som en ventil i vardagen. Inställd läxhjälp, när den ofta givits av frivilliga äldre.

Continue reading “Begränsa ojämlikhet där det går”

EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.

Jag gissar att Bianca Ingrosso är en drömkvinna för många personer – särskilt för unga kvinnor. Vacker som en sommardag, fräsch och framgångsrik. Framgången föder goda ekonomiska vinster och hon kan visa upp ett rikt materiellt liv. Hon inte bara säger ”glow, glow”, utan hon är verkligen det. Ändå kunde hon i ett inlägg berätta för sina följare att hon varit hos psykologen och att hon kämpar för att må bra. Alla kan må dåligt och har svåra upplevelser i bagaget – det är ju inte beroende av din materiella status. Jag hoppas att allt blir bra för henne. Men det visar tydligt det vi vet: pengar gör dig inte lycklig.

Missförstå mig inte. Självklart behövs pengar. Har du gott om pengar behöver du inte oroa dig för att kunna betala dina räkningar och du kan boka roliga resor, köpa de kläder du vill ha och så vidare. Det som är botten i dig  o s v. Själv blir jag glad av nya saker. I alla fall en stund. Sett en undersökning att vi bara är glada i sju minuter över ett nytt inköp, men jag själv är nog glad mycket längre.

Så länge du kan bli glad över en ny sak eller ett plagg, har du mycket att glädjas över. Men även om du kan glädjas över annat, såklart. Känna lycka över att se ut över ett berg i aprilsolen. Glädje över att se krokusarna täcka marken i Göteborgs parker så här års. Höra ejdrarna kuttra vid klipporna. Eller att träffa en vän eller dricka kaffe i sägen om mornarna. Det sista tröttnar jag aldrig på. Kan till och med längta på kvällen att det ska bli morgon, så att jag kan få göra kaffe och läsa morgontidningarna.

Jag har kollat på EXIT på SvT play. Vilken fruktansvärt hemsk serie! Det är ångest över var enda scen. Den är så hemsk, men ändå var jag tvungen att kolla klart. EXIT handlar om fyra män i Oslo i 40-årsåldern och hur de lever. De är mycket förmögna och lägger sina pengar på kokain (med mera) horor*, fina viner, sjuka fester. Det finns inte någon tillfredsställelse i något. De bryr sig inte alls om sina barn, familjer och de slåss. Oprovocerat. Säger de elakheter de tänker. Bråkar med grannen. Kör för fort i galet fina bilar. Vackra hus och kläder.

Trots att de har obegränsat med pengar mår de mycket dåligt. För att inget räcker till. Inget blir roligt (alla fester slutar i tragedi) Scenen när Adam blir avstjälpt på sin uppfart efter att de fyra rökt extra stark marijuana och druckit hela natten är fruktansvärd. Han kan inte gå, utan krälar och kravlar sig fram till huset och kryper upp för trappan för att lägga sig i sängen.

En av de fyra männen får såklart en psykos. Han börjar hallucinera och försöker att ta sitt liv. Hjärnan håller inte längre ihop – det blir så med droger, även lätta sådana. Då blir han övergiven. Nobody cares.

Continue reading “EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.”

Slipper vi kameror i skogen?

Det stora friluftsområdet runt Skatås är välbesökt och här samsas promenerande med cyklister och löpare. Själv alternerar jag bland samtliga roller. På flera ställen står det skyltar, som uppmanar till ordning på vägarna. ”Gående till vänster och cyklister till höger.” Cykel är ju ett fordon och ska på en cykelbana hålla till höger, precis som i trafiken på gatan. Samma gäller för gående, även om det inte är ute på gatan, utan på en cykelbana. Huruvida man ska springa och jogga på höger eller vänster sida, är dock ett flitigt diskussionsämne. Här delar sig åsikterna och det känns som att det är fifty-fifty.

Hursomhelst så är det få som håller sig till reglerna. Både som löpare och cyklande, får man ta det vackert och kryssa fram och tillbaka på den breda banan, under soliga dagtimmar. Det är ingen idé att reta upp sig, för då har du inget annat att göra. Det betyder däremot inte att det är konfliktfritt. Då och då hörs någon pigg person läxa upp folk.

Jag har inte sett några ridande personer runt Skatås ännu, fast jag vet att det finns stall i närheten. Kanske är det tydligt var man får rida och inte.  I Änggårdsbergen däremot har jag vid ett par tillfällen åhört rejäla utskällningar av ryttare som avvikit från sina stigar.

Continue reading “Slipper vi kameror i skogen?”

Vem är du i sociala medier

Bloggen hade ju sin födelse och storhetstid i början av 2000-talet, när internet blev tillgängligt för alla – och i de sociala mediernas barndom. Den blev snart omsprungen av andra forum och så kommer det att fortsätta. Just nu pratar alla om Clubhouse och vi som är äldre säger att ”det är ju precis som heta linjen var på 80-talet”. Clubhouse passar säkert många, när det handlar om att prata. Och slippa att synas.

Men framförallt dominerar poddarna nu. Själv har jag följt Metalpodden från start. Att lyssna på dem är som att återigen få sitta med i replokalen och lyssna. Man känner sig inbjuden – som en kompis.

Metalpodden är min absoluta favorit, såklart. Men i studiesyfte har jag börjat att lyssna på en massa andra poddar. Vissa har tydliga teman och struktur. Alla har en idé, men över lag karaktäriseras poddar av att det är mycket tjat, utvikningar och ”gott om tid”. I motsats till allt annat. På Twitter ska man försöka att utmärka sig på få tecken. Skapa sin stil. Det inbjuder till våghalsighet, eftersom det är kaxiga kommentarer som väcker engagemang. Något som slagit mig rejält, är hur just twitter kan ge en bild av en person, som sedan visar sig vara helt annorlunda i verkligheten. Det beror förmodligen på twitters format. Eller så är det så, att det är den riktiga personligheten som syns? Den nedkokade essensen? Den som blandas ut av sociala konventioner i de vanliga sociala mötena, som på en fest eller en konferens?

Ska du skriva en text någonstans, säg på Facebook, så vet du att den måste vara mycket intressant för att någon ska orka läsa ända till slutet, om den är längre än 500 tecken. Långa texter brukar inledas med ”varning för lång text”. I debatter har du i princip tre meningar på dig att fånga någons intresse. Podden däremot erbjuder motsatsen med sitt trevande resonemang, flams och spånande. Även om alla försöker att utgå från en idé om sitt avsnitt. De flesta håller på över en timma.

Continue reading “Vem är du i sociala medier”

Allt handlar om Corona

20200329_155122

Det är tungt nu. Trist och tråkigt. Och skrämmande. Å ena sidan känns allt som vanligt, å andra sprids ett osynligt virus. Sverige har över 100 döda nu och i Italien och Spanien ligger dödstalen på runt 800 per dygn. Krematorierna  hinner inte med, bårhusen är fyllda och ishallar används som lager.

Från och med idag råder förbud mot folksamlingar över 50 personer. För första  gången även  hot om fängelsestraff upp till sex månader för de som bryter mot det. Men än så länge vädjar myndigheterna till vårt eget omdöme och vår tillit till varandra och institutioner.

Över lag verkar det dock som att befolkningen är delade i två grupper. En grupp som isolerar sig på riktigt. Beställer mat över nätet och undviker alla sociala kontakter. Tar karantän på allvar. Och en som lever som vanligt och anser att det som händer inte är allvarligare än en vanlig influensa. Hur som helst har Sverige valt en annan strategi än de flesta andra länder.

Men det skojas också. En svensk-italienare satt i TV och sa att Sverige klarar det här bättre än något annat land, eftersom vi övat social distans i över 60 år. ”Det här kan vi.”  I VK kunde man läsa en skämtteckning där norrlänningen ser en uppmaning om att hålla två meters avstånd till andra människor, varpå han svarar: ”Måste man vara så nära varandra?”. Continue reading “Allt handlar om Corona”

Mardrömmen är verklig

Vad fort det gick. Vad fort det gick för oss alla att anpassa oss till det utfärdade. Allt ställs in. Flygterminalerna ekar tomma. Gator ligger öde. Restauranger. Rekordstora varsel.

Igår var jag och Caisa ute och promenerade i solen och i Göteborg var det många människor ute och gick. Men det var före igår kvälls påbud om att ställa in alla resor utomlands till alla länder i hela världen kom. Det går fort. Ändrade scenarier på några timmar. Aktuellt ikväll visade motstridiga röster om huruvida vi var i stor fara eller ej.

Det blir en slags puscheffek också. Självaccelererande. Fast de flesta tycker att ett möte eller ett uppdrag ligger inom säkerhetsgränsen, ställs möten in  – bara därför att andra möten ställs in. För, ”varför ska vi ha ett möte med 15 deltagare, när mötet med 10 ställde in nyss?” Så blir det.

Vi vet att det är alla i riskgrupperna som ska hålla sig hemma och allt det andra om hur vi ska agera vi vet, men ändå lägger vi själva till en säkerhetsmarginal. Fast ingen bett oss.  Continue reading “Mardrömmen är verklig”

Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap

20200314_143455
Plötsligt när du står och borstar tänderna, börjar du fundera: ”Är det okej att gå till frisören på torsdag? Kommer det att vara smittorisk där? Tänk om frisören är smittad?”

I onsdags kom förbud mot folksamlingar över 500 personer. Dagen därpå gick proppen ur och de flesta lyssnade inte längre på expertisens råd om hur agera, utan började fatta egna beslut. Idag finns inte en enda bostadsrättsförening, mäklare eller kyrka som inte själva gått ut med ”riktlinjer angående covid-19″. Vi hamstrar matvaror trots att MSB upprepar att det inte behövs. Igår började mejlen om inställda möten att ramla in – även för möten med relativt få deltagare.

Människors rutiner, som att gå till en mässa/fredagsbön etc. försvinner plötsligt. Efter detta kommer insikter om framtiden. Vad kommer att hända med besparingar som ligger i fonder? Ditt jobb? Din bostad? Sjukvårdsmaterial. Allt är plötsligt i farozonen. ”Corona seglade in från sidan som en svart svan i ekonomi.” sa SEB:s chefsekonom häromdan. Även om många talat om att en lågkonjunktur var på väg, så var vi faktiskt inte i närheten av en sådan. Men med detta spelkort lagt, så ser det ut som att vi hastigt kastas in i en lågkonjunktur. Spelplan ändrad. Continue reading “Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap”

Idag vände det

20200312_212127

Idag vände det. Idag skärptes flera restriktioner kring Coronaepidemin och idag ökade medvetenheten rejält. Under dagens skolbesök tillsammans med kommunalråd Helene Odenjung, valde några av dem vi mötte att inte handhälsa och på vägen dit satte sig människor med avstånd på spårvagnen, vilket var möjligt eftersom det var färre som åkte. Jag hörde inte heller någon varken hosta eller nysa. Så var det inte igår, även om det gympass jag gick på endast hade några få deltagare.

Visserligen var det igår som beslut fattades om förbud mot sammankomster som samlar över 500 personer. Till exempel är vårt Liberala riksmöte inställt. Allt detta är mycket drastiskt, eftersom att mötesfriheten är en grundbult i vår liberala demokrati. Beslutet indikerar allvaret.

Ikväll höll Anna Ekström presskonferens om möjligheter för skolhuvudmän att fatta beslut om förändrad skolgång. Om man väljer att stänga en skola, kanske den tiden kan tas igen på helger och lov. En rad nya förordningar sätts in.  Möjligen följer några  Danmark och Norges beslut, där skolor är stängda från och med nu.

Om skolor stänger kommer föräldrar som arbetar inom vården att behöva  vara hemma hos sina barn.  Då riskerar  sjukvården att få  än större problem att ta hand om ett ökat antal inlagda patienter. Att stänga gränser riskerar skadliga effekter på ekonomin.  Det ena är beroende av det andra. Skolors stängning är ett exempel på att allt måste göras mycket kontrollerat. Att se till effekterna är mycket viktigt.

De åtgärder som just nu är viktigast att göra är att skydda riskgrupper. Besöksförbud på äldreboenden och ha krisplan för hur klara av hemtjänsten. All hemvård som inte är nödvändig för livet kommer nog att inskränkas. Vem som helst eller hur många som helst kan inte springa runt hos de gamla. Continue reading “Idag vände det”

Rädslan styr oss

20200303_215055

Coronaviruset har försatt världen i ett förlamande tillstånd. Rädslan i sig lamslår tusenfalt mer än själva sjukdomen det orsakar. Vi ser att människor har börjat att bunkra livsmedel (fast det heter proviantera. Bunkra gör man med bränsle och vatten.) Mjölkpulver och vita bönor är tydligen varor man anser vara viktiga. Kan ana att varken fantasin eller kunskapen inte är särskilt stor, eftersom Sverige inte övat i denna gren på väldigt många år, även om staten började att tala om det igen för några år sedan.

Vad detta kommer att göra för världsekonomin är även det mycket oroande. Flera världsstäder har förvandlats till spökstäder, med tomma gator och affärer. Fabriker stannar när komponenter saknas, eller att arbetsgivaren stoppat produktionen. Transporter kan inte gå eller komma. Flygplan står stilla. Hörde att möbelmässan i Milano är inställd. Maraton och säkert en hel den annat jag inte känner till. Människor avbokar resor de tänkt göra och man stannar hemma istället för att ses. Men vem har sagt att vi ska vara rationella, när vi inte är det vanligtvis under normala förhållanden? I grund och botten är vi biologiska varelser med ett utpräglat flockbeteende som drivs av en överlevnadsinstinkt. Continue reading “Rädslan styr oss”