EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.

Jag gissar att Bianca Ingrosso är en drömkvinna för många personer – särskilt för unga kvinnor. Vacker som en sommardag, fräsch och framgångsrik. Framgången föder goda ekonomiska vinster och hon kan visa upp ett rikt materiellt liv. Hon inte bara säger ”glow, glow”, utan hon är verkligen det. Ändå kunde hon i ett inlägg berätta för sina följare att hon varit hos psykologen och att hon kämpar för att må bra. Alla kan må dåligt och har svåra upplevelser i bagaget – det är ju inte beroende av din materiella status. Jag hoppas att allt blir bra för henne. Men det visar tydligt det vi vet: pengar gör dig inte lycklig.

Missförstå mig inte. Självklart behövs pengar. Har du gott om pengar behöver du inte oroa dig för att kunna betala dina räkningar och du kan boka roliga resor, köpa de kläder du vill ha och så vidare. Det som är botten i dig  o s v. Själv blir jag glad av nya saker. I alla fall en stund. Sett en undersökning att vi bara är glada i sju minuter över ett nytt inköp, men jag själv är nog glad mycket längre.

Så länge du kan bli glad över en ny sak eller ett plagg, har du mycket att glädjas över. Men även om du kan glädjas över annat, såklart. Känna lycka över att se ut över ett berg i aprilsolen. Glädje över att se krokusarna täcka marken i Göteborgs parker så här års. Höra ejdrarna kuttra vid klipporna. Eller att träffa en vän eller dricka kaffe i sägen om mornarna. Det sista tröttnar jag aldrig på. Kan till och med längta på kvällen att det ska bli morgon, så att jag kan få göra kaffe och läsa morgontidningarna.

Jag har kollat på EXIT på SvT play. Vilken fruktansvärt hemsk serie! Det är ångest över var enda scen. Den är så hemsk, men ändå var jag tvungen att kolla klart. EXIT handlar om fyra män i Oslo i 40-årsåldern och hur de lever. De är mycket förmögna och lägger sina pengar på kokain (med mera) horor*, fina viner, sjuka fester. Det finns inte någon tillfredsställelse i något. De bryr sig inte alls om sina barn, familjer och de slåss. Oprovocerat. Säger de elakheter de tänker. Bråkar med grannen. Kör för fort i galet fina bilar. Vackra hus och kläder.

Trots att de har obegränsat med pengar mår de mycket dåligt. För att inget räcker till. Inget blir roligt (alla fester slutar i tragedi) Scenen när Adam blir avstjälpt på sin uppfart efter att de fyra rökt extra stark marijuana och druckit hela natten är fruktansvärd. Han kan inte gå, utan krälar och kravlar sig fram till huset och kryper upp för trappan för att lägga sig i sängen.

En av de fyra männen får såklart en psykos. Han börjar hallucinera och försöker att ta sitt liv. Hjärnan håller inte längre ihop – det blir så med droger, även lätta sådana. Då blir han övergiven. Nobody cares.

Självklart misshandlar en av dem sin fru. Men vill ändå att hon ska stanna hos honom. Hur de klarar av att jobba är en gåta. Men de har ju börjat någonstans.

EXIT berättar om den cynism som inträffar när du inte längre är i kontakt med dina känslor och när du nått allt inte längre förmår att uppskatta någonting. ”Allt det du drömmer om hade jag när jag var 22”, säger en av dem i de intervjuer som sägs ligga bakom serien. Den är baserad på verkligheten.

Den enda framgång som räknas är faktiskt den framgång du når under din inre resa. Du når aldrig tillfredsställelse om du inte bottnar i dig själv. Inga yttre omständigheter kan göra jobbet. Att hitta dit kan inget hjälpa dig med och bara du själv kan göra det jobbet. Vägarna är många.

Önskar er alla en fin påsklördag. Påsken betyder olika saker för alla. Och det är din betydelse som är viktig.

*Uttrycket används i serien hela tiden. Men bättre skriva prostituerade.