Rädslan styr oss

20200303_215055

Coronaviruset har försatt världen i ett förlamande tillstånd. Rädslan i sig lamslår tusenfalt mer än själva sjukdomen det orsakar. Vi ser att människor har börjat att bunkra livsmedel (fast det heter proviantera. Bunkra gör man med bränsle och vatten.) Mjölkpulver och vita bönor är tydligen varor man anser vara viktiga. Kan ana att varken fantasin eller kunskapen inte är särskilt stor, eftersom Sverige inte övat i denna gren på väldigt många år, även om staten började att tala om det igen för några år sedan.

Vad detta kommer att göra för världsekonomin är även det mycket oroande. Flera världsstäder har förvandlats till spökstäder, med tomma gator och affärer. Fabriker stannar när komponenter saknas, eller att arbetsgivaren stoppat produktionen. Transporter kan inte gå eller komma. Flygplan står stilla. Hörde att möbelmässan i Milano är inställd. Maraton och säkert en hel den annat jag inte känner till. Människor avbokar resor de tänkt göra och man stannar hemma istället för att ses. Men vem har sagt att vi ska vara rationella, när vi inte är det vanligtvis under normala förhållanden? I grund och botten är vi biologiska varelser med ett utpräglat flockbeteende som drivs av en överlevnadsinstinkt.

Den rasism mot personer med asiatiskt utseende som vi nu hör talas om, är däremot mycket långsökt. Så irrationella är vi väl ändå inte, att vi inte förstår att alla med asiatiskt utseende är smittade? Nej, det tror jag inte. Det vi ser är nog snarare att personer som vanligen hyser rasistiska åsikter, nu har lättare att vädra dem. Att de anser sig ha ett legitimt skäl att pysa offentligt. Skäms!

Vissa länder har drabbats hårdare än andra. Att dödligheten är högre i vissa länder förklaras med olika orsaker. Antingen att antalet insjuknade inte stämmer, eller att rapporteringen startade för sent. Det kan även vara så att olika grupper är olika tåliga.

Hittills har 30 svenskar insjuknat. De flesta har tack och lov endast lindriga förkylningssymtom, vad jag har hört. Men de är isolerade och vi hoppas att inte någon överkänslig blir sjuk. Det kommer att dröja minst ett år innan något vaccin hunnit tas fram. Förhoppningen är att smittspridningen avtar och att epidemin klingar av. Hur det kommer att utvecklas vet vi ju inte alls idag. Vi får hoppas på det bästa. Tills dess tvättar vi händerna ordentligt och nyser och hostar som man alltid ska.

PS

Jag tycker det är sjukt obehagligt att se själva viruset i miljarders förstoring. Varför visas det hela tiden?

Facebook