Avslut

För en vecka sedan deltog jag i mitt sista möte som ledamot i kommunfullmäktige Öckerö. Det kändes lite sorgligt, eftersom jag blev personkryssad dit. Men det var tvunget att avgå, eftersom jag har flyttat från kommunen och lagen säger att man måste vara skriven i den kommun man representerar. När jag jobbade med ett uppdrag åt Mucf där jag undersökte vad som kunde få fler unga till våra politiska partier och till uppdrag, var ett av svaren att ge unga som valts in i fullmäktige dispens att sitta kvar, trots flytt under pågående mandatperiod. Unga flyttar oftare än äldre eftersom de ännu inte är etablerade i samhället. De kanske flyttar för att läsa på annan ort, eller får ett jobb i en annan kommun, men ändå är i den kommunen ibland och därmed anser att de kan sköta ett uppdrag i kommunfullmäktige. Men ännu har den lagen inte ändrats och hursomhelst så skulle den inte gälla mig. Men det kan finnas skäl att stanna för den period man är vald.

Samtidigt valde jag också att avgå som ordförande för kommunens fastighetsbolag Öfab. Det var också tråkigt, men allt har sin tid. Efter nästan tre år på posten har jag fått vara med om mycket och lärt mig mycket. Nya Solhöjden har byggts klar, ny fritidsgård med moppeverkstad, ny familjecentral i biblioteket, värdegrundsarbete för personalen, överlämning av ny skola på Björkö. Diskussioner om Öckerö nya centrum har pågått länge, samt inledande av strategisk fastighetsöversyn – ett mycket viktigt jobb för en styrelse. Och framförallt den ambitiösa utbyggnaden av fibernät i kommunen. Nio av tio öar är klara och strax påbörjas bygget på den sista ön Grötö. Över detta kan många känna stolthet. Jag vill tacka alla inblandade och önskar VD Hans Andreasson med personal och styrelsen lycka till i fortsättningen.

Continue reading

Så fungerar medberoende

Igår kunde världen åter se Trump göra fadäser. Under en presskonferens står han och spekulerar i vad som kan mota Covid-19 i grind. Han hade hört att viruset är känsligt för solljus och hetta, samt att blekmedel och desinfektionsmedel kunde döda det. Trump funderar högt och spontant kring om man inte kanske då kan försöka att föra in detta i kroppen på något sätt?

Såklart dör man om man injicerar desinfektionsmedel i kroppen. Det förstår nog de flesta. Men vad hände sedan?

Det här klippet från presskonferensen visades flitigt igår i alla medier. Samtidigt visades en variant med en inzoomning av läkaren Deborah Birx ansiktsuttryck, när hon hörde vad han stod och sa. Man ser tydligt hur hon hoppar till, får en stirrande blick och drar efter andan. Vad står han och säger?

Trump saknar både skam och impulskontroll. Han bryr sig inte det minsta om han gör fel eller säger fel saker. Varje gång det händer tänker många att ”nu kommer det att få konsekvenser. Det här kommer ingen undan med”. Men det gör han. Än vilka dumheter han gjort och sagt, har det passerat. I efterhand säger han något annat. Oftast att det var sarkasm eller ett skämt.

Det jag reagerade starkast över igår var dock inte det Trump sa. Det är länge sedan vi lärde oss att han kan säga vad som helst. Nej, det var att läkaren inte spontant reste sig upp och protesterade.

För det är detta som möjliggör att han kan fortsätta med sina dumheter. Ingen runt honom säger ifrån. Visserligen har det hänt, med den följd att de som gjort det har fått sparken.

Det är detta som kallas medberoende. Trots att alla är medvetna om att det som händer är helt fel, säger ingen någonting. Det är sedan länge bestämt att det ska vara så. Att alla är tysta runtomkring möjliggör för den personen att fortsätta med sitt beteende. Oftast intalar sig de medberoende att det inte är så farligt det som händer. Att det kanske ska vara så här, eller att det är så här just nu och att det snart går över. Men det kommer aldrig att gå över så länge ingen säger ifrån eller sitter kvar. Alla runtomkring börjar istället att anpassa sig till den som utövar makten. Du kanske även börjar att tvivla på dig själv.

Continue reading

Corona VII

Det är tidig morgon och jag sitter som jag alltid gör i sängen och läser tidningen och dricker kaffe. Solen skiner sedan länge och det brusar av fågelsång genom min öppna balkongdörr. Känslan är så hoppfull och jag funderar över vad den här dagen kan innehålla.

Dagen idag kommer däremot att likna den igår. Jag jobbar hemifrån så mycket som möjligt och vi börjar alltid med ett webbmöte där vi stämmer av det som väntar.

Igår på pressträffen sa Tegnell att folk börjar att slappna av gällande smittan, vilket är för tidigt. Nu väntar några kritiska veckor och vi måste följa alla råden ett tag till. Stå ut med intensiv handtvätt, ett par meters avstånd till varandra och inga stora folksamlingar. Därför att fortfarande råkar många väldigt illa ut, även om de flesta klarar sig bra.

Men det är förrädiskt, när solen strålar, rabatterna svämmar över av blommor och temperaturen stiger mot 20. Visst är det väl över då? Så svårt att förstå. Nu har vi ju varit duktiga – nu räcker det väl?

Det vi inte kan se och ta på är svårt att förstå. Det lilla, lilla viruset sopar banan med oss alla. Har tagit sig över kontinenter, in på äldreboenden och på fester.

Vårt hopp står till att det snart kommer ett verksamt vaccin. Samt en flockimmunitet. Men tills dess måste vi acceptera läget och anpassa oss till försiktighet. Ännu en tid.

Hur kommer skolan att förändras efter Corona?

20160428_103042

Varför är skolan arrangerad precis på samma sätt idag, som när den infördes för 150 år sedan? Den frågan ställs nu efter det att alla gymnasieelever tvingas arbeta hemifrån och distansundervisas, på grund av den rådande Corona-krisen – och många tycker att det vi ser är en revolution för undervisning på distans.

Vi har länge haft en debatt om huruvida det är bra eller inte att ha en digitaliserad skola. Tyvärr har debatten polariserats och det har framstått som om man i undervisningen tvingats välja mellan renodlad traditionell katederundervisning eller undervisning där eleverna själva söker sin kunskap – spridda överallt. I verkligheten finns däremot en blandning och en växelverkan mellan metoderna. Den stora skillnaden som finns syns i upplägget på undervisningen. Hur uppgifterna är utformade och om tyngdpunkten ligger i lärarens eller elevens ansvarstagande för lärandet. Två skolor finns: den konstruktivistiska och den lärarledda. Men självklart använder sig alla idag av digitala hjälpmedel.

Sedan den 17 mars ska alla gymnasieelever arbeta hemifrån och lärarna undervisa dem på distans.  Detta som en åtgärd för att minska smittspridningen av Covid-19. Digitaliseringsivrarna hurrar och pekar på alla fördelar. Man ser att närvaron ökat markant och att elever som vanligen inte syns, nu får chans att komma till sin rätt. Hemmasittare kan plötsligt delta på lika villkor och de s k datanördarna har fått en viktig uppgift, genom att deras expertis har varit nödvändig och efterfrågad i vissa fall. ”Vi har lång erfarenhet av att socialisera och lösa problem tillsammans online”, berättade en spelkille i Ekot. Den osynlige bakom skärmen har plötsligt blivit den synlige.

Självklart finns en baksida också. Andra problem har uppstått. Nu syns tydligare än någonsin klasskillnader mellan elever. Mellan dem som har möjlighet att jobba i lugn och ro  med bra uppkoppling hemifrån och mellan dem som inte har någonstans att sitta. Continue reading

Allt handlar om Corona

20200329_155122

Det är tungt nu. Trist och tråkigt. Och skrämmande. Å ena sidan känns allt som vanligt, å andra sprids ett osynligt virus. Sverige har över 100 döda nu och i Italien och Spanien ligger dödstalen på runt 800 per dygn. Krematorierna  hinner inte med, bårhusen är fyllda och ishallar används som lager.

Från och med idag råder förbud mot folksamlingar över 50 personer. För första  gången även  hot om fängelsestraff upp till sex månader för de som bryter mot det. Men än så länge vädjar myndigheterna till vårt eget omdöme och vår tillit till varandra och institutioner.

Över lag verkar det dock som att befolkningen är delade i två grupper. En grupp som isolerar sig på riktigt. Beställer mat över nätet och undviker alla sociala kontakter. Tar karantän på allvar. Och en som lever som vanligt och anser att det som händer inte är allvarligare än en vanlig influensa. Hur som helst har Sverige valt en annan strategi än de flesta andra länder.

Men det skojas också. En svensk-italienare satt i TV och sa att Sverige klarar det här bättre än något annat land, eftersom vi övat social distans i över 60 år. ”Det här kan vi.”  I VK kunde man läsa en skämtteckning där norrlänningen ser en uppmaning om att hålla två meters avstånd till andra människor, varpå han svarar: ”Måste man vara så nära varandra?”. Continue reading

Mardrömmen är verklig

Vad fort det gick. Vad fort det gick för oss alla att anpassa oss till det utfärdade. Allt ställs in. Flygterminalerna ekar tomma. Gator ligger öde. Restauranger. Rekordstora varsel.

Igår var jag och Caisa ute och promenerade i solen och i Göteborg var det många människor ute och gick. Men det var före igår kvälls påbud om att ställa in alla resor utomlands till alla länder i hela världen kom. Det går fort. Ändrade scenarier på några timmar. Aktuellt ikväll visade motstridiga röster om huruvida vi var i stor fara eller ej.

Det blir en slags puscheffek också. Självaccelererande. Fast de flesta tycker att ett möte eller ett uppdrag ligger inom säkerhetsgränsen, ställs möten in  – bara därför att andra möten ställs in. För, ”varför ska vi ha ett möte med 15 deltagare, när mötet med 10 ställde in nyss?” Så blir det.

Vi vet att det är alla i riskgrupperna som ska hålla sig hemma och allt det andra om hur vi ska agera vi vet, men ändå lägger vi själva till en säkerhetsmarginal. Fast ingen bett oss.  Continue reading

Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap

20200314_143455
Plötsligt när du står och borstar tänderna, börjar du fundera: ”Är det okej att gå till frisören på torsdag? Kommer det att vara smittorisk där? Tänk om frisören är smittad?”

I onsdags kom förbud mot folksamlingar över 500 personer. Dagen därpå gick proppen ur och de flesta lyssnade inte längre på expertisens råd om hur agera, utan började fatta egna beslut. Idag finns inte en enda bostadsrättsförening, mäklare eller kyrka som inte själva gått ut med ”riktlinjer angående covid-19″. Vi hamstrar matvaror trots att MSB upprepar att det inte behövs. Igår började mejlen om inställda möten att ramla in – även för möten med relativt få deltagare.

Människors rutiner, som att gå till en mässa/fredagsbön etc. försvinner plötsligt. Efter detta kommer insikter om framtiden. Vad kommer att hända med besparingar som ligger i fonder? Ditt jobb? Din bostad? Sjukvårdsmaterial. Allt är plötsligt i farozonen. ”Corona seglade in från sidan som en svart svan i ekonomi.” sa SEB:s chefsekonom häromdan. Även om många talat om att en lågkonjunktur var på väg, så var vi faktiskt inte i närheten av en sådan. Men med detta spelkort lagt, så ser det ut som att vi hastigt kastas in i en lågkonjunktur. Spelplan ändrad. Continue reading

Idag vände det

20200312_212127

Idag vände det. Idag skärptes flera restriktioner kring Coronaepidemin och idag ökade medvetenheten rejält. Under dagens skolbesök tillsammans med kommunalråd Helene Odenjung, valde några av dem vi mötte att inte handhälsa och på vägen dit satte sig människor med avstånd på spårvagnen, vilket var möjligt eftersom det var färre som åkte. Jag hörde inte heller någon varken hosta eller nysa. Så var det inte igår, även om det gympass jag gick på endast hade några få deltagare.

Visserligen var det igår som beslut fattades om förbud mot sammankomster som samlar över 500 personer. Till exempel är vårt Liberala riksmöte inställt. Allt detta är mycket drastiskt, eftersom att mötesfriheten är en grundbult i vår liberala demokrati. Beslutet indikerar allvaret.

Ikväll höll Anna Ekström presskonferens om möjligheter för skolhuvudmän att fatta beslut om förändrad skolgång. Om man väljer att stänga en skola, kanske den tiden kan tas igen på helger och lov. En rad nya förordningar sätts in.  Möjligen följer några  Danmark och Norges beslut, där skolor är stängda från och med nu.

Om skolor stänger kommer föräldrar som arbetar inom vården att behöva  vara hemma hos sina barn.  Då riskerar  sjukvården att få  än större problem att ta hand om ett ökat antal inlagda patienter. Att stänga gränser riskerar skadliga effekter på ekonomin.  Det ena är beroende av det andra. Skolors stängning är ett exempel på att allt måste göras mycket kontrollerat. Att se till effekterna är mycket viktigt.

De åtgärder som just nu är viktigast att göra är att skydda riskgrupper. Besöksförbud på äldreboenden och ha krisplan för hur klara av hemtjänsten. All hemvård som inte är nödvändig för livet kommer nog att inskränkas. Vem som helst eller hur många som helst kan inte springa runt hos de gamla. Continue reading

Rädslan styr oss

20200303_215055

Coronaviruset har försatt världen i ett förlamande tillstånd. Rädslan i sig lamslår tusenfalt mer än själva sjukdomen det orsakar. Vi ser att människor har börjat att bunkra livsmedel (fast det heter proviantera. Bunkra gör man med bränsle och vatten.) Mjölkpulver och vita bönor är tydligen varor man anser vara viktiga. Kan ana att varken fantasin eller kunskapen inte är särskilt stor, eftersom Sverige inte övat i denna gren på väldigt många år, även om staten började att tala om det igen för några år sedan.

Vad detta kommer att göra för världsekonomin är även det mycket oroande. Flera världsstäder har förvandlats till spökstäder, med tomma gator och affärer. Fabriker stannar när komponenter saknas, eller att arbetsgivaren stoppat produktionen. Transporter kan inte gå eller komma. Flygplan står stilla. Hörde att möbelmässan i Milano är inställd. Maraton och säkert en hel den annat jag inte känner till. Människor avbokar resor de tänkt göra och man stannar hemma istället för att ses. Men vem har sagt att vi ska vara rationella, när vi inte är det vanligtvis under normala förhållanden? I grund och botten är vi biologiska varelser med ett utpräglat flockbeteende som drivs av en överlevnadsinstinkt. Continue reading

Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor

20200214_211035

“Digital allmänbildning låg bland svenskar”. Så lyder rubriken på Svensk biblioteksförenings seminarium igår. De har undersökt hur vi skattar oss själva gällande vår koll på den digitala världen. Resultatet visar att vi inte har så god koll som vi tror. Framförallt är vi dåligt uppdaterade på säkerhetsfrågor. Läs artikeln här

Vi behöver alltså bli kunnigare på många sätt gällande den digitala världen. Men hur ska vi bli det? Jag har tidigare skrivit om den digitala klyftan i samhället. Läs min artikel här  Det kommer alltid att finnas en stor grupp som står utanför. Alla dem med kognitiva svårigheter.

Efter att min artikel publicerades,  var det många personer som kontaktade mig. En sa så här: “Vi som inte hänger med, försöker ändå på något sätt att göra det. Men så fort vi har lärt oss det viktigaste, så har utvecklingen sprungit ifrån oss. Vi kommer aldrig att komma ifatt och vara med. Vi ger upp”.

Poängen är att vi måste börja ta ansvar för alla som inte hänger med. Allt annat är djupt odemokratiskt. Men hur gör vi det?

Artikeln ovan tar upp potentialen med biblioteken. Det är ställen dit många fortfarande söker sig. Dock inte endast för att låna böcker och läsa tidningar, utan även för att göra flera vardagliga ärenden på nätet. Alla har nämligen inte en egen dator med nätuppkoppling hemma. Den här sista meningen kan låta som 1998, men är faktiskt allvarligt menad.

När människor utan egen dator kommer till folkbiblioteken, behöver de hjälp att göra sina ärenden. Med en lapp på fickan om vart gå in och registrera sig för att söka jobb, eller var hitta information om söka bostad,  ser de sig rådvilla omkring. Hur gör man? Continue reading