Ingen bra idé om utökad sex- och samlevnadsundervisning

Det finns inget som jag har skrattat så mycket åt som när min son har härmat sina lärare. Han har inte gjort det elakt, utan bara roligt. Han lyckades med små gester och miner fånga hur de såg ut och hur de pratade. Att jag tycker sånt är så roligt är ju för att jag är lärare själv och känner igen mig och mina kollegor. För vi lärare har ju oftast samma situationer att hantera. Upprop verkar vara särskilt roligt.

Bilden av läraren är ju att det är lite, lite av en tönt. Och det är egentligen inte något problem. Om du främst är duktig i ditt ämne, betyder ju det inte att du är superbra på allt annat. Det är sånt man lär sig efter hand. De lärare som tror att de är poppiga kompisar till eleverna är helt fel ute och de får ofta problem av olika slag efter en tid. Du måste tycka om alla elever och ha respekt för dem, men de är absolut inte dina barn, vänner eller jämlikar. Om du undervisar i engelska, ska du hänvisa eleven till kurator om den har problem med själslivet. Det betyder inte att du är en dålig lärare, utan bara att du gör rätt. Den lärare som tror sig vara en alltiallo och ska finnas för allt, bränner ut sig.

Nu har det beslutats att alla lärare ska lära sig att undervisa om sex- och samlevnad. Återigen önskar man lösa ett upptäckt problem genom att baka in det i undervisningen.

Continue reading

Värna den fria folkbildningen

Förra helgen hade Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg en höstuppstartskonferens. Styrelsen samlades tillsammans med avdelningschefen och områdescheferna. De berättade om vad de gör och hur de ser på framtiden och sedan diskuterad vi detta vidare i grupper. Förutom bra diskussioner, konkreta förslag och styrelsemöte, hann vi med att fiska krabbor, basta och umgås. När en sådan här konferens planeras är det viktigt att inte lägga ett för tight schema, eftersom det ska finnas utrymme för långa samtal och att lära känna varandra. När människor lägger sin fritid på ideella uppdrag måste det också var trevligt! Som ordförande har jag ett särskilt ansvar för alla delar av detta.

Det var även nuvarande avdelningschef Göran Thomtes sista styrelsekonferens. Till årsskiftet slutar han efter väldigt många år och Antti Yliselä tar över. När Antti Yliselä tar över går vi in i en ny era. Det handlar inte endast om att han är en ny person, utan även om att vi går in i en förändrad tid när den fria kulturutövningen kommer att möta motstånd.

Folkbildning ifrågasätts allt mer. Att med skattepengar finansiera* en verksamhet som i sig är väldigt fri, tycker en del är både onödigt och skrämmande. De som vill kontrollera kulturen vill såklart styra hårt hur pengarna används. Att kontrollera vad människor lär sig och vad de diskuterar är en beprövad metod av illiberala makthavare. När det kommer till vår tradition med folkbildning har vi haft ett stort mått av tillit och förtroende. Så länge man håller sig inom våra demokratiska ramar finns inga begränsningar för vad man får tala om och vad man får göra.

Continue reading

Kameror hjälper föga

Hur ofta hör man inte: “Har man inget att dölja spelar det väl ingen roll om det finns kameror?” Men, måste man egentligen motivera varför man inte vill fångas på övervakningskameror? Nej, det tycker jag inte. Det ska faktiskt bara räcka att säga att jag kanske bara inte vill att nån ska veta var jag varit eller vad jag gör. Idag ropar däremot de flesta efter fler och fler kameror. De har till och med bytt namn från övervakningskameror till trygghetskameror. För oss som vill värna människors integritet och markera denna etiska gräns väntar ett stort arbete nu.

Continue reading

Märklig debatt av Humanisterna

Idag har två medlemmar av Humanisterna, Patrik Lindenfors och Ulf Gustafsson skrivit en märklig debattartikel, där de argumenterar för att Sverige borde göra om religionskunskap till livsåskådningskunskap. Detta med argumentet att ämnet inte är relevant för dagens unga, samt att ”80% tar avstånd från organiserad religion.” ”Men som samtidigt firar påsk och jul”.

Att svenskar har ett kluvet förhållande till religion har ju inget att göra med undervisningen i religion. Ämnet har aldrig varit inrättat för att på något sätt stärka någons religiösa uppfattning. Ämnet syftar till att svenska elever ska få lära sig om religioner och livsåskådningar, eftersom det finns så många människor på jorden som lever utifrån dessa föreställningar, samt att religioner har en enorm påverkan på olika sätt.

För att förstå hur en muslim eller en katolik ser världen, krävs att man har basala kunskaper om det tankegodset och dess historia.

Continue reading

Nya ägardirektiv för Öfab

Igår kväll träffades Liberalerna Öckerö på Björkö för att diskutera förslag till nya ägardirektiv för kommunens fastighetsbolag Öfab. Vi satt i hamnföreningens lokal med öppen dörr när kvällen bjöd på 27 graders värme. Från hamnplan hördes skratt, sorl och knallar av startpistolen, eftersom det pågick en seglingstävling utanför.

Det finns mycket att säga om kommunala bolag. Ett kommunalt bolag ska stödja kommunen i arbetet med dess grundfunktioner, men aldrig störa principerna för marknadsekonomi. Exempel på en sådan störning är en kommunal bilverkstad. Kommunen ska inte konkurrera med branscher andra näringsidkare kan sköta.

Däremot är ett kommunalt bostadsbolag viktigt. Kommunen har ansvar för att invånarna har någonstans att bo och ett bostadsbolag ska sörja för det. Allmännyttan ska bygga och vårda bostäder till alla sorters människor. I Öckerö hanterar samma bolag även skolfastigheter, äldreboende och vårdcentral. Samt några kommersiella fastigheter, vilka jag anser bör ses över.

När det kommer till våra gemensamma ytor har även kommunen ett ansvar.

Continue reading

Jag firar vidare

Livets mässa i naturens katedral. Så tänker jag hela tiden när jag springer i morgonsolen som lyser genom träden. Att springa i en sommarskog en tidig sommarmorgon är bland det bästa som livet kan erbjuda. Surrande humlor, doften av varma tallar, stilla fågelsång. Blåklockor och blåbärsris. Smörblommor och stensöta. Fill me up.

När jag springer börjar tankarna sakta att sortera sig själva. Det är något jag har gemensamt med andra långlöpare. Beslut faller på plats och det som varit diffust kan bli solklart. Jag lyssnar helst på bra musik när jag springer – har utvecklat ett mycket vaksamt agerande, för jag brukar råda alla andra att aldrig springa med lurar i – vilket blir som en perfekt bakgrund till tankarna. Men om somrarna brukar jag faktiskt lyssna på naturen. Jag klarar inte av att lyssna på en podd eller ljudbok när jag springer, eftersom mina tankar löper fritt i takt med stegen och jag upptäcker då att jag missat det mesta av vad som har sagts.

Continue reading

Jag är född och uppvuxen vid Ångermanälven

Bild: Modell av Ångermanälven på museum i Sandslån

I sommar har jag besökt Ådalen där den mäktiga Ångermanälvens breda mynning vid Höga kusten väller ut i Bottenhavet – kantad av berg med grön barrskog fylld av historia.

Älvens upprinning kommer från fjällen och formerar sig bredvid Vilhelmina, för att sedan ringla sig nedåt runt Åsele och Östernoret. Det är platsen där jag växte upp och älvens vatten dyker fortfarande upp i mina drömmar. Å-märgen är den djupaste fåran som finns i mitten av älven och den var man alltid rädd för. I det svarta djupet fanns allehanda okända monster.

Som barn paddlade jag och min syster runt i älven dagligen under många somrar. På den tiden “hemester” och egna aktiviteter var en självklarhet. Äventyren fanns på vattnet i Östernoret till Vispsjön. Stilla mornar var ytan spegelblank och älvdimmorna dansade ikapp med trollsländorna i vattenbrynet. Så fort jag vaknade sprang jag ner till stranden på kallt, daggvått gräs, för att ljudlöst glida ut över vassen i kanoten. Vid lunchtid kunde en bris tillta och små vågor rev runt. Då gällde det att ta rejäla tag med paddlarna. Då och då övade vi krisläge och slog runt med kanoten. Vi hade aldrig flytväst.

Ångermanälven dämdes upp 1979. Män och grävskopor från Vattenfall kom på flerårigt besök och stora ingrepp gjordes i naturen. Med gapande munnar och stora ögon såg vi jättegrävskopan Marion sakta rulla fram. Sedan tystnade den lilla Mattisforsen och framför dammen mellan Åsele och Östernoret bildades en stilla, svart sjö med kala bäddar som kantade stränderna. Som ett omlagt operationssår. Den dammen kändes ännu farligare än det virvlande vattnet. Där fanns det mal. När jag var barn var “Vattenfall” ett skällsord. Min mormor förde många och långa strider med det statliga bolaget.

Continue reading

Vikten av digital infrastruktur och hur det gick på Öckerö

Det är en strålande morgon på Hönö och fast klockan inte är så mycket ännu, är det redan väldigt varmt. Midsommarafton ligger framför oss. När jag går längs kajen i Klåva funderar jag över frågor jag fått den senaste veckan om vad som egentligen hände gällande fiberbygge på nordöarna i Öckerö kommun. Det påminner mig om hur svårt det är att nå ut med ett budskap. Därför skriver jag om det igen här idag, så att jag enkelt kan hänvisa till mig blogg i fortsättningen när frågor kommer.

Jag avgick från kommunfullmäktige och som ordförande för Öfab den 7 maj i år och samtidigt som jag gjorde det redogjorde jag för fiberbygge på nordöarna. Inga följdfrågor ställdes, trots att frågan varit ett hett diskussionsämnet under en lång tid. Liberalerna på Öckerö ville därefter publicera en artikeln i frågan, för att räta ut alla frågetecken.

I dagens DN skriver Terese Bengard, verksamhetsledare Hela Sverige ska leva m fl. om hur viktig fiberutbyggnad för Sverige är. https://dela.dn.se/Yk03Y2N5Ym1QVHpyeEpLRFUyR3ZTRGY5TktjS2F6amx5cDN5c3NuZWp5VmFXejlxbXlYQjM5YTRXeElPY3dhcjQ0bHZDMk9zdmxIVVN4Z0dVS0cxUVE9PQ

Debattartikeln i DN ringar tydligt in att fiber är en framtidsfråga och en fråga om överlevnad för landsbygden. Den påminner också om hur viktigt detta varit under vårens pandemi, när alla möten ställts om till digitala. De är en demokratifråga att alla ska ha möjlighet att ansluta sig till digital infrastruktur.

Här är artikeln som publicerades i Torslandatidningen:

Continue reading

Nu lyser vi lugn över midsommarhelgen

Nu lyser vi lugn över midsommarhelgen. Förkunnelse i gryningen vid min morgonmässa.

Den tidiga morgontimmen ska vi vara rädda om. Den är den allra vackraste och mest löftesfyllda – men flyktig.  Innan dagen slagits sönder av irritation över spräckta tidsscheman, försenade luncher och uteblivna svar. När allt ännu är möjligt och den stilla glädjen över att ha fått ännu en chans sjuder i hela kroppen. Fånga den och spar den i din kropp. Använd den sedan på alla sätt.

Continue reading

Försommarglädje

Äntligen, äntligen är det sommar. Som vi har väntat på att omslutas av den helt gröna världen igen. Insupa allt ljus för att lagra det för att orka igenom ännu en mörk period. Det är så obeskrivligt vacker och allt det gröna sjunker sakta in i själen. Läker oss.

Det finns dock något vemodigt med sommaren. Det har jag alltid tyckt. Förmodligen är det för att allt saktar ner och tar en paus och därmed övergår i något otydligt. Man vet inte var alla andra gör.

Den svenska sommaren är så kort, vilket är förklaringen till att vi älskar den så mycket. Du måste ta tillvara på precis varenda minut och verkligen suga i dig sol och grönska, om du ska klara av att ta dig igenom nästa vinter. Vintern som är mörk, så mörk kall och lång. Detta är även förklaringen till att det INTE passar med skolgång om sommaren i Sverige.

Just idag har försommaren inletts. Det är flödande sol och värme. Ännu finns inget dekadent över den och ännu lovar den så mycket. Om en månad har allt saktat in och dästa promenerar vi på varma gator under lövtak som blivit larvätna.

Vemodet som sakta kryper på oss kommer ur att den så efterlängtade sommaren så snart är över. Vi som levat länge vet det med bestämdhet och vi förbereder oss omedvetet på det varje dag. Vi skämtar över midsommarsillen att ”idag vänder det”.

Continue reading