Publikationer – ett urval

“När det kommer till att skapa vapen har människan aldrig saknat kreativitet – inte heller saknat resurser”. Det skrev jag häromdan i Bohusläningen. Idag kan vi läsa på SvT om en ny sorts drönare som används i kriget i Ukraina, vilken “själv” kan välja sina mål med hjälp av AI. Tyvärr finns ingen annan väg idag än att möta Ryssland med vapen. Det handlar om att hjälpa Ukraina att förbli ett autonomt, demokratiskt land och förhindra mer lidande och död. Men det handlar även om att Ukraina nu är fronten för allas vår demokrati i Europa. Slava Ukraini:

Nedan syns två ledarkrönikor publicerade i Bohusläningen. De handlar om energifrågan, vilken Annika Westh Publishing AB fördjupat sig i.

http://www.frisinnadtidskrift.se/artiklar/frisinnet-kan-raedda-liberalerna

Sedan namnbytet till Liberalerna för fem år sedan har partiet krympt år för år. Om orsaken råder det delade meningar. Men jag minns att några vädrade oro inför namnbytet.

I en artikel i Frisinnad Tidskrift konstaterade Lennart Rhodin att ingen nämnde begreppet frisinnad i samband med namnbytet och att det förmodligen var helt medvetet. Jag gissade då att det berodde på att begreppet helt enkelt inte längre är bekant för den yngre generationen och framförallt helt okänt för många andra utanför partiet.

För att utforska frisinnet och dess rötter intervjuade jag för några år sedan Marianne Lönn på Hönö och den nyligen bortgångne Elver Jonsson i tidningen NU. Båda har en bakgrund som aktiva i Equmeniakyrkan. Marianne berättade att för henne var det självklart att gå med i Folkpartiet 1969:

Helt enkelt utifrån synen på människan de fick lära sig där. Från modersmjölken lärt att ”Jesus älskar alla barnen. Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt”.

Marianne Lönn citerade Waldemar Svensson från Ljungskile i intervjun, vars arv hon menade hade kommit att prägla liberalismen i Bohuslän. Waldemar Svenssons ord om ”mänsklig tillväxt, frihet och personlig autonomi” sammanfattar väl Marianne Lönns engagemang som jag själv fått möta många gånger som aktiv i Öckerö. När Marianne fått frågan om hon inte istället skulle byta och gå med i KDS – det nybildade Kristdemokratisk samling, eftersom hon var kristen svarade hon bestämt nej.  Hon hade identifierat autonomin i Folkpartiet, vilket var väldigt viktigt för henne.

Jag minns Marianne Lönns ord i intervjun: ”I KDS skulle man bli satt i ett fack på något vis. Det är det som skiljer de båda partierna åt I Folkpartiet blir du aldrig en del i en flock i samma bemärkelse.

Mariannes ord grep mig för att hon satte ord på det som varit en drivkraft för mig alltsedan jag som ung gick med i partiet. I ”folkpartiet”, Liberalerna med det nya partinamnet, blir du aldrig del av en flock. Du blir förvisso del av en viktig gemenskap med människor som delar ditt engagemang men du förväntas också vara självständigt tänkande, att i varje fråga ta självständig ställning. Du uppmuntras att slå vakt om ditt fria sinne.

Jag blev också berörd av samtalet med Elver Jonsson som i intervjun berättade om sin barndom på landet:

”Gästfriheten var påtaglig i bondehemmet men frisinnets roll talades det inte specifikt om – men dess roll var tydlig”. För Elver var det uppenbart att vi har mycket att hämta hos våra förfäder som enligt honom tog tag i både sina egna och sin grannes bekymmer – före välfärdssystemets utbyggnad. I samtalen med Marianne Lönn och Elver Jonsson blev det tydligt att den frisinnade idétraditionen bars av en samtidig tro på individens frihet och social rättvisa.

II

I min FPU- och LUF-generation, nämndes aldrig frisinnet, även om vi kände till det. Idag tror jag få unga ens vet vad begreppet står för. Många utgår nämligen från att det är synonymt med ”frikyrklig”, vilket det inte är. Jag är övertygad om att även den som inte är troende eller medlem i något samfund kan söka inspiration hos frisinnet.

För liberaler är värnandet av demokratins friheter fundamentalt. Självklart ingår religionsfriheten. Men det finns en underton om att det är lite ”svagt” att vara troende. Något för dem som inte tänkt klart – och något i motsats till vetenskaplighet. Den diskussionen har förts under lång tid, inte minst av Waldemar Svensson som formulerade att tro och vetenskap går att förena.

En viktig utgångspunkt är att frisinnade långtifrån alltid var frikyrkliga utan snarare nykterhetsrörelsefolk, föreningsmänniskor och landsbygdsfolk. Frisinnet bidrog till att ge dåvarande Folkpartiet en stark förankring utanför storstäderna. Detta till skillnad från idag när Liberalerna är ett utpräglat storstadsparti.

Jag är uppvuxen i Västerbotten, där frisinnet var starkt förr. Min mormor var Folkpartist och mycket aktiv i IOGT-NTO – inte kristen eller kyrklig – och engagerad i alla frågor som rörde hembygden, både den fysiska utformningen av den och av människorna som bodde där. Jag minns hennes bataljer mot staten när den stora vägen skulle dras om och när Ångermanälven dämdes upp. När jag var barn var ”Vattenfall” och ”Vägverket” skällsord.

Men jag hörde aldrig mormor nämna begreppet ”Frisinne”. Om hon hade levt skulle jag ha ringt henne och frågat om det. Istället frågade jag min mamma, som gav mig svaret: ”Du kände ju din mormor och vet hur hon var. Hon levde frisinnat.”

Min mormor levde frisinnet. Det tycker jag är en sån otroligt bra beskrivning. Att mormor levde frisinnet – inte teoretiserade det. Utan det var bara handling. Så beskriver även Elver Jonsson sin uppväxt.

III

Vi vet hur det är med begrepp. Ursprunglig innebörd glöms bort och får ny betydelse. Och när vi önskar förnyelse, så ska vi också döpa om saker. Fräscha upp dem. När jag var ny ordförande för Studieförbundet Vuxenskolan i Göteborg funderade jag mycket över begreppet studiecirkel. Att det uppfattas som mossigt av många och måste därför få ett nytt namn, om det ska locka nya deltagare. Jag har släppt den tanken nu i insikten att ordet studiecirkel är en del av folkbildningens identitet. På samma sätt är frisinnet en viktig del av det liberala partiets identitet. Vi får aldrig nånsin bli historielösa.

Ja, Liberalerna är idag ett utpräglat storstadsparti, men tänk om landsbygden är full är människor som är som min mormor var? Om de ska känna att de har en tillhörighet i Liberalerna, då måste de också veta att det finns en frisinnad dimension. Begreppet måste alltså definieras och ges en innebörd för vår tid. Och den som identifierar sig med den frisinnade traditionen måste erbjudas en hemvist i det liberala partiet.

”Kan frisinnet rädda Liberalerna?” Det var rubriken på ett seminarium som arrangerades av Frisinnad Tidskrift i början av sommaren.

Joel Halldorf, teolog och debattör, inledde med att tala om värdet av att leva sin frihet i gemenskap med andra och att uttrycka farhågor för att friheten enbart riskerar att handla om den enskildes egoistiska strävan utan hänsyn till andra. Han ord inspirerar mig att tänka vidare. Begreppet Frihet i gemenskap som en gång myntades av Gunnar Helén kan ju handla om människor som vill leva sitt självständiga liv utan att låta sig styras av flocken – men som ändå vill ingå i en gemenskap med andra.  Om vi fortsätter att utforska idén om hur det samhället är uppbyggt skapas möjligheter för fler att få upp ögonen för vad Liberalerna egentligen är och vad frisinnet står för. Det kan vara den enda räddningen för ett parti med mycket svaga opinionssiffror.

Annika Westh

Publicerad i Frisinnad Tidskrift 2021-08-17

Annika Westh: Arbetet för rena hav är viktigare än någonsin

Ålgräsängar är torskens barnkammare. Det finns flera projekt som syftar till åter­plantera ålgräs längs bohuskusten. (Bild: Lars-Ove Loo)

ÅLGRÄSÄNGAR ÄR TORSKENS BARNKAMMARE. DET FINNS FLERA PROJEKT SOM SYFTAR TILL ÅTER­PLANTERA ÅLGRÄS LÄNGS BOHUSKUSTEN. (BILD: LARS-OVE LOO)Havet lider fortfarande av sviterna efter giftig båtbottenfärg som användes i decennier, skriver Annika Westh.Annika WesthLärare ochliberal skribent. 2021-07-17

 (Bild: Lars-Ove Loo)

(BILD: LARS-OVE LOO)

GÄSTKRÖNIKA

E fter gymnasiet fick jag sommarjobb på Hönö. Under dagarna stekte jag hamburgare och om kvällarna gick vi och badade i Hästen. Miljön var en stor kontrast till vad jag var van vid från min uppväxt i Lappland. Det var exotiskt att bada i havet med blåstång som slingrade sig runt benen och att akta sig för krabborna när de kilade runt på bottnen. Jag kunde stå länge i vattnet och studera hur fiskarna blixtsnabbt gömde sig så fort skuggan av en fiskmås svepte förbi över ytan.Jag kom att bli kvar på Hönö i 30 år. Under den tiden fick jag barn som växte upp och det blev många fler somrar med bad på Hönö och båtturer upp längs Bohuskusten. Numera badar mina barnbarn i Hästen.

Under de gångna tre decennierna har havsmiljön blivit sämre. I dag är det sällan du hittar fräscha tångbäddar i kristallklart vatten. Oftast är bottnen täck av grått slam och miljön är död. Det sägs även att ljudet av skränande måsar har minskat, men sådant är svårt att jämföra över tid för en enskild människa.

Faktiskt började havsmiljön bli sämre redan på 1700-talet i och med industrialiseringen. Det bekräftar att konsekvenserna är väldigt långsiktiga.

I dag lägger vi märke till att plast flyter runt i havet – och det som inte fiskar får i sig, blåser upp på stränderna. Västkusten är mycket utsatt och får ta emot mängder av skräp.Plast i havet är ett mycket stort problem, men många fler finns: Havet lider fortfarande av sviterna efter giftig båtbottenfärg som användes i decennier. Den har fastnat i bottensedimentet och orsakat hormonstörningar hos fisk och musslor. Men mest förödande för havet har övergödningen varit. Den är orsakad av konstgödselanvändning i jordbruket. Konstgödsel innehåller kväve och fosfor, vilket är det som orsakar övergödning, vilket i sin tur på sikt orsakar syrebrist, som leder till att det bildas svavel. Om du går runt på botten i en vik och det börjar att stinka reningsverk, är det tro­ligen svavelväte som bubblar upp.

Övergödning kan minskas med olika åtgärder, som att äta mindre kött, välja miljövänliga produkter och tömma båttoaletten på avsedda stationer. Om du måste kissa i naturen, är det bättre att kissa på land än i vattnet, eftersom all urin göder algerna. Även det till synes oförargliga påverkar den känsliga miljöbalansen. Nya regler har även införts inom jordbruket för att råda bot på övergödningen, som hur hantera stallgödsel och åkermark.

Ett antal åtgärder leder alltså framåt. En glädjande sådan är ålgräsprojektet som startades av Göteborgs hamn för tre år sedan. Ålgräs är livsviktigt för fisken eftersom det renar vattnet och skyddar mot stranderosion. Men tung båttrafik, övergödning och överfiske har över tid gjort att ålgräset har dött. Nu växer ålgräset till sig och totalt ska det bli 1,7 nya hektar.Men som vi vet bryr sig miljöproblem inte om nationsgränser, varför gemensamt arbete inom EU är avgörande. Sverige måste vara en aktiv och drivande aktör. Vårt målmedvetna arbete ger nödvändig trovärdighet i vår internationella strävan.

Jag är nyvald suppleant till Vatten­rådet för Bohuskusten. Det är en ideell förening som ska verka för en god havsmiljö, vilket görs i form av olika projekt och arrangerande av seminarier. Medlemmar är kommuner utefter Bohuskusten, men enskilda personer, föreningar och företag är också välkomna. Den 7–15 augusti arrangeras Västerhavsveckan av Västra Götalandsregionen, med invigning i Grundsund av Vattenrådets ordförande Ewa Lavett. Västerhavsveckan är ett sätt att uppmärksamma havets förutsättningar. Ökad kunskap ger ökat engagemang hos människor. Men det krävs också politiska beslut.Det är en utmaning att värna miljön, samtidigt som de traditionella näringarna fiske och sjöfart kan fortsätta att verka. Miljömedvetenheten är dock mycket större idag än den varit tidigare och nu behöver ingen längre övertygas om att arbetet med rent hav är viktigt. Den traditionella näringen vill vara med i detta arbete.

Jag nämnde att politiska beslut krävs för bättre havsmiljö, men konsumentmakt är kanske än viktigare: Att äta fisk är hälsosamt och dagens kunder är miljömedvetna. Så denna krönika avslutas med en uppmaning: Du konsument, lev för och kräv rena vatten längs våra kuster, vatten befriade från plaster, miljögifter och utfiskning!

http://www.e-pages.dk/bohuslaningen/2753/article/1409113/2/1/external/?token=c2779c04d65a2e8a410c2c7071a27512

Annika Westh: Rättvisa ska skipas i domstol – inte i sociala medier

Ledarkrönika Bohusläningen: Även den värsta sortens förbrytare har rätt till en rättvis rättegång.

”Från klockan 8 till 9 blev det som om att jag inte längre var en människa.”

Citatet ovan är taget från en intervju med Mona Sahlin, som gjordes i samband med lanseringen av hennes bok Makt-Lös. Hon vittnar om hur människor i ett slag försvann runtomkring henne, efter avslöjandet att hon skrivit ett felaktigt löneintyg åt sin livvakt. I samband med denna händelse avgick Mona Sahlin som samordnare för våldsbejakande extremism.

När Metoo inleddes ett år senare kunde vi i realtid följa hur ett antal personer tvingades lämna sina uppdrag, oavsett om det fanns bevis eller inte. Ibland räckte det med samröre med en anklagad. Då var det åtskilliga kända personer som fann sig vara persona non grata från en dag till en annan, trots ett livslångt, respekterat arbete. Bokningar avbokades, publikationer drogs tillbaka och kontrakt revs. Även sådant som gjorts långt tidigare kunde bli återtaget. Att bli persona non grata var något som ofta skedde i diktaturens Sovjetunionen.

Låt mig omedelbart slå fast att sexuella trakasserier och övergrepp är avskyvärda och att Metoo är en enastående viktig rörelse när det gäller att sätta ljuset på sexuella övergrepp. Det har varit viktigt att skärpa lagstiftningen, att öka kunskapen och modet att protestera och att stärka resurserna till rättsväsendet.

Det kan aldrig från en dag till en annan vara fritt fram att utföra offentlig massmobbning på nätet.

Det är just rättsväsendet med dess benhårda krav på rättssäkerhet och inte mediala folkdomstolar som ska hantera även frågor om sexuella övergrepp. Det är där som rättvisa ska skipas. Varför? Därför att annars riskeras ett samhälle där det råder rättslöshet och där människor döms utifrån rykten och hörsägen utan bevis. I ett rättssamhälle måste den anklagade få försvara sig. Hen är inte skyldig förrän dom har skipats. Att även den värsta sortens förbrytare har rätt till en rättvis rättegång med advokat, för det hör ett rättssamhälle till.

Det kan aldrig från en dag till en annan vara fritt fram att utföra offentlig massmobbning på nätet. Detta även utifrån rena spekulationer. Det är något djupt obehagligt med att se hur vi människor kan agera – om dessa krafter tillåts släppas lösa. Vilka mekanismer som drar igång hos oss människor.

Nyligen sändes ett program på SVT som handlade om komikern Soran Ismail. Programmet har därefter diskuterats flitigt. Många menar att det inte var rätt att skildra hans historia, när det finns så många våldtagna som inte blir lyssnade på. Varför skulle han få sitta och gråta ut i ett eget program?

Men tanken bakom programmet var ett försök att skildra hur det blev för en av dem som anklagades i Metoo. Polisens förundersökning lades ner därför att förundersökningen inte kunde finna tillräckliga bevis för att drivas i en rättegång. ”En historia om en person som anklagats men som inte dömts. Men där anklagelserna lever kvar”. Så motiverades sändningen av dokumentären. Är det inte rimligt att i ett öppet samhälle ta del även av denna del av denna skildring?

Några av de män som dömdes i folkdomstolen har idag smugit sig tillbaka till arbeten och några andra har fått stora skadestånd för att de förtalats. En tog sitt liv. Samtidigt har en motrörelse startat för att hjälpa de kvinnor som namngav män de ansåg sig blivit utsatta för våldtäkter av och därefter dömts för förtal. Det går att sätta in pengar på ”Förtalskassan”.

Idag hanterar vi lärdomarna av Metoo, de positiva och de negativa. Vänder och vrider på bitarna i historierna och resultaten. Dokumentären om Soran Ismail är en av dessa bitar. Eftersom det krävs perspektiv på en händelse för att kunna se den klart. Ännu återstår en hel del innan vi kan få syn på hela bilden.

När Metoo pågick var det få som ifrågasatte uthängningarna och avsättningarna. Skribenterna Åsa Linderborg och Lena Andersson är de enda jag kan nämna.

När Metoo kom fanns alla mobbing-strukturer redan på plats och det sedan länge. ”Mediadrev” var ju inte något nytt. Inte heller ”folkdomstolar”. Med sociala medier finns inte längre några begränsningar. Vår primitiva drivkraft att driva någon ur flocken. Den har alltid funnits inom oss. Det är därför vi har skapat vårt oberoende rättssystem. Och det är det vi måste lita till.

Lärare och liberal skribentAnnika Westh

https://www.bohuslaningen.se/%C3%A5sikt/ledare/ledarkr%C3%B6nika/r%C3%A4ttvisa-ska-skipas-i-domstol-inte-i-sociala-medier-1.45071772?fbclid=IwAR3aJEb1wq2mZonKIZJ7nFK45BTc2QikSBBLSyo1qejZXUiv5YiR_ziRKp4