Slipper vi kameror i skogen?

Det stora friluftsområdet runt Skatås är välbesökt och här samsas promenerande med cyklister och löpare. Själv alternerar jag bland samtliga roller. På flera ställen står det skyltar, som uppmanar till ordning på vägarna. ”Gående till vänster och cyklister till höger.” Cykel är ju ett fordon och ska på en cykelbana hålla till höger, precis som i trafiken på gatan. Samma gäller för gående, även om det inte är ute på gatan, utan på en cykelbana. Huruvida man ska springa och jogga på höger eller vänster sida, är dock ett flitigt diskussionsämne. Här delar sig åsikterna och det känns som att det är fifty-fifty.

Hursomhelst så är det få som håller sig till reglerna. Både som löpare och cyklande, får man ta det vackert och kryssa fram och tillbaka på den breda banan, under soliga dagtimmar. Det är ingen idé att reta upp sig, för då har du inget annat att göra. Det betyder däremot inte att det är konfliktfritt. Då och då hörs någon pigg person läxa upp folk.

Jag har inte sett några ridande personer runt Skatås ännu, fast jag vet att det finns stall i närheten. Kanske är det tydligt var man får rida och inte.  I Änggårdsbergen däremot har jag vid ett par tillfällen åhört rejäla utskällningar av ryttare som avvikit från sina stigar.

Jag kommer att tänka på de gånger jag har varit ute och gått med klasser. Elever i grupp anser att de är odödliga, samt har företräde överallt på gatan. Som lärare får man hela tiden gorma åt dem att akta sig. Intressant.

Men varför följer vi inte dessa enkla regler i ett välbesökt skogsområde? Naturområden, vilka blivit otroligt välbesöka i corona-tiden. Om vi fortsätter att vara utomhus så mycket som vi gör nu, så kommer säkert fler att lära sig regler ute, nu när även skogen blivit del av det offentliga rummet. Hörde en skogsvaktare i Stens huvud beklaga sig på radion. Han sa att om 2021 blir lika jobbigt som 2020 varit, då förtvivlade han. Folk hade skräpat ner otroligt mycket i naturen. Personligen tycker jag det är otroligt hemskt att någon kan göra det. Under fjällvandringar lämnar jag inte minsta pappersbit i naturen. Toapapper eldas upp i möjligaste mån, även om det inte är miljöfarligt, men för att det är otrevligt för någon annan att stöta på. Jag tillhör ju en Mulle-generation och har försökt att fostra mina egna barn i det tänkandet och har ingen koll alls på hur naturfostran ser ut idag av barn. Gissar att även den delen kommer att få ett uppsving nu.

Kanske är det personerna som orkar ryta ifrån, eller uppmana till ordning som ändå gör en viktig insats för oss alla. När instruktioner och skyltar inte tas på allvar. Vi slipper än så länge lagar, övervakning och straff för slarv i skogen. Även om du kan få böter för nedskräpning. Frihet under ansvar. Precis som med Corona. Det föredrar i alla fall jag.