Häromdagen djupstädade jag köket. Att djupstäda är ett hemmasnickrat ord som jag använder när jag vill beskriva en rejälare städning än den du gör varje vecka. Däremot så har begreppet spridit sig till andra i min omgivning. “Annikas djupstädning”.
Djupstäda gör jag varje sommar, när man har lite mera tid. Jag har ju haft sommarlov i hela mitt vuxna liv, förutom innan valet 2014, och första veckan brukar jag ägna åt just djupstädning. Även om du tror att du har bra ordning, så dyker det alltid upp saker du glömt att du hade köpt och stuvat in och en mindre röra kan uppstå i vissa delar. Sedan tycker jag det är lite meditativt att gå hemma och röra på sig och få ordning.
Marit Paulsen var den som myntade begreppet “mentalhygien”. I alla fall var hon den första jag hörde använda det. Det när hon berättade om att hon styckade, bakade och gjorde långkok och andra matbestyr under en vecka, för att frysa in till framtida behov. “Tänk att kunna bjuda en journalist på dillkött en onsdagskväll!” Continue reading “Gone surfing”
Ja, det är ju en klassisk fråga. Förenklat i grundideologierna så ges olika svar på detta. De konservativa utgår från att människan är ond och behöver tydliga ramar och vägledning, om hon inte skall gå snett och spåra ur, när det är hennes natur att ta lätta vägar och gynna sig själv. Liberalismen säger att hon är i grunden god och har förmåga att fatta beslut för sitt liv och detta utifrån en omsorg om omvärlden, även om drivkraften kommer ur egenintresse.
Det rätta svaret är förmodligen att vi är både och, lite randiga. Men att de flesta strävar efter att göra gott.
Och alla som gör någonting överhuvudtaget rättfärdigar sitt uppsåt. Än hur ont det för majoriteten förefaller.
Visst är det tidsbundet. Du ansågs inte ond eller hemsk om du agade ditt barn för hundra år sedan. Det ansågs till och med så att du misskötte din fostrande plikt om du inte slog till ditt barn när det gjort något bus.
När jag undervisar så säger jag till eleverna att alltid rita upp ett kors där de får skriva på varje ände: Här – Där, Då – Nu. Och sedan pröva den fråga de jobbar med utifrån detta. Pröva alla frågor så här.
Om vi tar barnaga igen då, så är det ju lätt att pröva den utifrån denna mall. Det som är förbjudet här var tillåtet här tidigare och det som är tillåtet i andra länder är förbjudet här. Slöja för kvinnor är ett annat bra exempel att pröva. Så, som alltid måste problemet sättas i sitt sammanhang – sin kontext. Continue reading “Är människan ond eller god?”
En vit lastbil användes i Nice i förrgår för att meja ner människor med. Åttiofyra döda och ett femtiotal svårt skadade. Många är barn. Många barn är lemlästade, när de fått armar, ben och bäcken krossade av lastbilen. En lastbil hyrd av en ensamvarg som hade psykiska problem. Återigen har en terrorist blivit känd för världen. Återigen en förvirrad person som trott sig göra något bra innan hans liv skulle ändas. Man gråter igen.
IS meddelade precis att de ligger bakom dådet. Hittills har det bara spekulerats om det när tillvägagångssättet liknar deras rekommendationer. Använd det du kan få tag i, som bilar och enkla vapen.
Direkt hörs det kommentarer från de främlingsrädda, som “Ja, visst är det bra med mångkultur?” och “Vi är så naiva som tar in en massa muslimer – se hur det går!”
De som säger så går IS/Daesh ärenden. Deras uppdrag är att hetsa de högerextrema grupperna, så att de ger sig på oskyldiga muslimer i Europa, som flytt hit undan kriget i Mellanöstern.
De – de främlingsrädda megafonerna – går rätt i IS-fällan. IS syfte är att uppvigla de högerextrema grupperna så att de ger sig på invandrargrupper och att grupper ställs mot varandra. Det finns en tanke bakom!
1) Muslimer i Europa skall straffas för att de lämnat Mellanöstern.
2) Det blir svårare för dem att komma in i EU.
3) Att underlätta rekryteringen till IS när unga muslimer blir avskydda, eller skydda i EU. Continue reading “Nice, Turkiet, Islam”
När jag var i Almedalen så stötte jag ihop med Peter Örn. Vi har känt varandra länge. T ex så var han partisekreterare när jag jobbade för Liberala Ungdomsförbundet i början av 90-talet.
Vi kom att tala om demokratin, vilket är ett ämne som engagerar oss båda väldigt mycket. De flesta partiledartalen i Almedalen hade en nationalistisk ton, vilket var helt nytt och mycket obehagligt. Hur blev det så här och vad skall vi göra åt det?
Att vi står inför ett skifte i svensk politik är ett faktum och hur vi skall bemöta det blir en viktig fråga framöver. Peter Örn bad mig skriva vidare om demokratin och formulera några tankar till sin hemsida. Finns på: http://www.peterorn.se/
Många tankar är i sin linda och det kommer att krävas mycket funderingar framöver – från många personer, innan vi vet hur gå vidare. Men en sak är säker och det är att vi måste förändra demokratins organisering!
Dagens politiska frågor är komplexa och kräver fördjupad diskussion. När så inte sker så växer populismen. Alla är överens om att vi måste “skapa nya arenor för diskussion”. Men frågan är var dessa finns och hur det skall gå till? Det har ingen svar på.
Jag tror att dessa arenor måste finnas inom ramen för hur folk lever idag. Vi måste sluta drömma oss tillbaka till den tid då man la sin fritid på att sitta i oändliga sammanträden och styrelser utan ersättning. Folk vill gärna delta och bidra, men då bestämma själva när och hur mycket.
Här kan partierna lära av näringslivet. De har inga problem alls att få ut sina budskap. Med hjälp av skickliga pr-byråer paketerar man sitt koncept så att det blir lättförståeligt.
Att vi sedan även måste se över hur organisera vår demokrati när allt färre vill bli politiker är ett jobb som återstår. Det ser ut att gå i den riktningen, men då måste fler vägar att delta i demokratin och samhället skapas för alla de som inte är politiker.
En nyckelfråga är just partiernas arbetssätt. De förändrar sig för lite för att hänga med i hur samhället förändras och hur folk lever sina liv.
Bild: Margot Wallström och Staffan de Mistura i Almedalen – diskuterar kriget i Syrien. Han arbetar för de som inte har demokrati. Ett av vår demokratis problem är faktiskt att den inte är så bra marknadsförd. Att man förstår hur viktig den är och vikten av att delta. Att förstå hur olika sorters beslut leder till olika sorters samhällen. To be continued!
Skolans roll i detta kan inte nog betonas.
Bild: Fantastisk rosenbuske vid Söderport i Visby – i kvällsljus. Bara en fin bild. (Känslan sitter kvar)
Ännu återstår Sjöstedts tal ikväll på Almedalsveckan, men i stort är den strax slut. Det blir ju alltid så tomt när något pågått så intensivt och förberetts så länge. Har varit inne på det tidigare. Förhoppningsvis blev verkligheten ganska lik drömmen om veckan.
Själv är jag mycket glad att jag hade möjligheten att vara där. Det gäller ju att hitta boende och resa som funkar. Jag hade tur med båda! Kunde även planera mina dagar helt själv utifrån vad jag ville lyssna på – en slags fortbildning. Min inplanerade medverkan på New Republic PR om unga och demokrati på torsdagen gick också bra. Det var väldigt roligt att få träffa de tre unga kommunpolitikerna som deltog! Det finns hopp om framtiden! Unga är ju en av fyra underrepresenterade grupper i svensk politik. De andra är kvinnor, funktionshindrade och utrikes födda. Det var även med en kvinna som jobbade med den sista gruppen.
Det som lägger en mörk skugga över veckan är ju den ogenerade nationalismen som helt plötsligt klivit ut i dagsljuset. Kd, M, Sd och S var alla där på olika sätt. Jan Björklunds tal blir bättre för varje dag som gått, när han fokuserade på EU och samarbete istället för att börja snickra ihop något som skall passa dagens stämning. Nationalism är ingen lek. Den är farlig och måste bekämpas.
Veckan i Almedalen gjorde det tydligt att nya tider och debatter är att vänta. Vi går in i en ny ordning – en ny era. Snart, om sisådär tio år kommer vi att ha döpt den och sorterat den. Men just nu har övergången skett ljudlöst – som alltid, även om övergångar alltid kan lokaliseras. Stunden när det skedde. Kanske blir årets Almedalen en sådan övergång? Continue reading “Post Almedalen”
Då har jag varit i Almedalen i snart fyra dagar, men det känns som många fler. Varje dag är ett superkoncentrat av händelser, men framförallt ett koncentrat av personliga möten! Folk du känner från hela landet springer du plötsligt på här och var. Har även duttat in i Carl Bildt tre gånger:)
På bilden ser ni publiken som lyssnade på Stefan Löfven igår kväll. Antal i publiken slog Reinfeldt för två år sedan med 300 pers. Löfven hade ett närvarande tal med stuns i och en varm ton i sin röst. Faktiskt ett av de bättre han hållit. Innehållet däremot kan vi diskutera. Jag tyckte det andades nostalgi. “Som det var på 70-talet” sas om industrin. Sedan räckte han åter ut en hand mot något parti i Alliansen. “Blockpolitiken är död”. Men, det är klart att något måste göras när vi har den svagaste regeringen i mannaminne.
Löfven tog upp utmaningen med integrationen. Det gäller ju att alla som kommit nyss i vuxen ålder till vårt land snabbt får en roll någonstans. Att få ett jobb är avgörande. Det tycker alla, men vi har olika vägar dit.
Ikväll är det Ebba Busch Thor som talar och veckan startade ju med Björklund och Annie. Björklund fokuserade på EU, vilket känns hur viktigt som helst. Brexit är en katastrof, vilket faktiskt var något som Staffan de Mistura tog upp i ett seminarium han talade på tillsammans med Margot Wallström. Staffan de Mistura är FN:s chefsförhandlare i Syrienkriget och han har jobbat för FN i 46 år. Han kallar sig själv för obotlig optimist, något som Margot Wallström döpte om till “absurd-optimist” – myntat av någon annan för länge sedan.
Det sägs att han har världens farligaste jobb också. Om det sa han själv att “det farligaste jobbet i fjol var att vara frisör åt Nordkoreas ledare” Continue reading “Berättelse från Almedalen”
Nu är jag på väg till Almedalen. Ser verkligen fram emot en vecka där jag får chansen att gå runt lyssna på alla som vill berätta något, träffa folk och lära mig mera. Jag är även själv inbjuden att delta i en panel också, där jag får chansen att dela med mig av det jag kan.
Bild: Hilarious glasskulptur hemma hos kompisar.
Men även idag har jag fått nya insikter.
Att ha framtidshopp är underbart. Känna tillförsikt och vardagsglädje.
I morse kom jag att tänka på fånge nr 443 i Birkenau 1, det första koncentrationslägret innan utrotningslägret Auschwitz, eller Birkenau 2 upprättades. Att vara fånge nr 443 berättar att du var med en av de första omgångarna som kom till lägret. Numret var lågt. Att det sedan även var en man som överlevde, vilket berodde på några omständigheter, är speciellt. Continue reading “Från hopp och fånge nr 443 till Bråvallavåldtäkten”
Jag upprepar mig nu, men detta tål att sägas igen och igen: Bakgrunden till EU:s bildande. Det här som Jean Monnet sa, att det hjälper inte att skaka hand, skriva under kontrakt och lova varandra saker, för när det börjar knaka i fogarna är allt sådant som bortblåst. Löften pulveriseras och kontrakt bryts. Krig bryter ut igen.
Poängen med EU är att det skall vara sammanflätat i intrikata band som inte går att lösa upp hur som helst. Just därför att när det blir jobbigt så skall det inte gå att bara lämna. För att säkra freden och samarbetet i Europa.
Men, nu har förenade kungariket sagt sitt och en process att lösa landet från banden måste starta. Den siamesiska tvillingen skall opereras bort, vilket kommer att bli mycket komplicerat.
Cecilia Malmström sa på nyheterna i måndags att som kommissionär så har hon 37 handelsavtal med länder utanför EU att också jobba med, där britternas inblandning måste göras om.
Precis som när det kommer till en vanlig parrelation, så fungerar det på samma sätt nu när ett land skall skiljas från de andra. Känslor av ilska, bitterhet och sorg börjar välla upp till ytan. Vi såg det i förrgår i parlamentet. Juncker frågade britterna “Varför är ni ens här?” Farage svarade “Förut skrattade ni åt mig, men nu skrattar ni inte längre!” Continue reading “Enda vägen är framåt”
Det är ovanligt oroliga tider vi lever i. Vi trodde att utvecklingen bara skulle gå framåt och allt bara skulle bli bättre och bättre efter murens fall, men idag står vi inför flera bakslag och historien har slagit in på en ny bana. Antalet människor som lever på flykt har inte minskat, utan faktiskt ökat. Det EU borde vara har visat sig vara något helt annat. Världen som skulle bli fredlig efter kalla kriget har återigen blivit fientlig och kall.
Veckans omröstning där Storbritannien fick en majoritet för att lämna EU chockade alla EU-vänner svårt. Hur var det möjligt? Omröstningen visade sig för en del handla om för eller emot invandring och en magkänsla att EU bestämmer för mycket. När folk skall konkretisera blir det svårare. Detta visar vilken pedagogisk uppgift som EU står inför. Återigen- när folk inte känner att de är delaktiga eller förstår, så blir det protester.
Det kan tyckas enkelt att välja att lämna EU. Ett beslut fattas och så börjar avvecklingen. Cecilia Malmström säger att de nu hoppas att Storbritannien snarast fattar ett parlamentsbeslut om utträde så att artikel 50 i EU-fördraget kan aktiveras. Då startar avvecklingen. Ju förr desto bättre. För det handlar om väldigt mycket som skall göras nu.
När omröstningsresultatet stod klart höll David Cameron ett tal som avslutades med att han annonserade sin avgång till hösten. Han var inte den som skulle leda landet längre, nu när folket sagt sitt i frågan om EU-medlemskap. Men, det lät faktiskt på Cameron som om han nu tänkte softa fram tills ny premiärminister utsetts och då låta den nya personen ta tag i avvecklingen. Logiken i detta är att han var för att stanna i EU. Men när så mycket arbete med utträde väntar, så går det nog inte. Cameron måste ta tag i jobbet redan i morgon. Continue reading “Hur går det till att lämna EU?”
Om du skall gå igenom svensk kultur och vad det är, så brukar det landa i att det enda som egentligen känns riktigt svenskt är just midsommar. Den allra äldsta happening som fortfarande firas rejält. Såklart har traditioner lagts till allt eftersom, men mycket är faktiskt kvar. Majstången (maja betyder att löva – en lövklädd stång, som inte har något med månaden maj att göra) sillen, dansen. En hyllning till den ljusaste sommarnatten och en befruktningsceremoni, där hopp om en god skörd manifesterades med stången i jorden.
Under vikingatid var midsommarnatten en natt när alla kunde passa på att ha sex med vem de ville. En prova-på-natt om man så ville. Men, bara under den natten. Så länge man följde reglerna fungerade det. Vi kan väl kanske säga att den traditionen överlevt lite. Continue reading “Midsommar – svensk kultur”
