Häromdagen djupstädade jag köket. Att djupstäda är ett hemmasnickrat ord som jag använder när jag vill beskriva en rejälare städning än den du gör varje vecka. Däremot så har begreppet spridit sig till andra i min omgivning. “Annikas djupstädning”.
Djupstäda gör jag varje sommar, när man har lite mera tid. Jag har ju haft sommarlov i hela mitt vuxna liv, förutom innan valet 2014, och första veckan brukar jag ägna åt just djupstädning. Även om du tror att du har bra ordning, så dyker det alltid upp saker du glömt att du hade köpt och stuvat in och en mindre röra kan uppstå i vissa delar. Sedan tycker jag det är lite meditativt att gå hemma och röra på sig och få ordning.
Marit Paulsen var den som myntade begreppet “mentalhygien”. I alla fall var hon den första jag hörde använda det. Det när hon berättade om att hon styckade, bakade och gjorde långkok och andra matbestyr under en vecka, för att frysa in till framtida behov. “Tänk att kunna bjuda en journalist på dillkött en onsdagskväll!”
Lite så är det med semester. Att få åka iväg, så att det blir möjligt att få distans till vardagen. Ibland åker du långt bort och ibland åker du inte så långt, men det viktigaste är att byta miljö. Dock inte alla förunnat.
Jag gillar inte att upprepa mig eller gå tillbaka till något som varit. Som att åka till samma ställe år efter år. Men vi har hittat ett ställe i ett hörn på planeten, som är mycket mysigt och något vi därför återvänt till några gånger. Förutom att det är ett guldsurfstället, så är det oerhört tyst.
Häromdagen fick jag inblick i en mans liv genom en bekant. Denne man hade som livsrutin att en gång per år åka till ett lugnt ställe på jorden för att reflektera. Inte meditera, vilket jag har magra kunskaper om, utan just det här att få tillfälle att gå igenom vad det senaste året innehållit. Tänka långa tankar och få perspektiv. Det är något jag skulle vilja börja med, men som måste planeras för att kunna förverkligas .
Uppstår det en lucka i mitt livsschema så ser jag till att fylla den med en date som varit svår att får till. Men kanske en skall tänka om här?
Att reflektera över det som händer och som hänt är dock ytterst nödvändigt. Speciellt efter den här året som varit. Har skrivit det förut, men har aldrig varit med om ett liknande år vad gäller världens vansinne, ondska och hemskheter. För att inte tala om den senaste veckans händelser. Nu kan vi även lägga till München samt några till förfärliga händelser i Tyskland. Vad är det som händer? Vad skall vi göra?
Däremot har ju jag haft förmånen att undervisa, vilket givit dagliga tillfällen till genomgång och diskussion med elever.
När allt vi vill är att koncentrera oss på presidentvalskampanjen i USA.
Och; så har vi nåtts av beskedet att Thorbjörn Fälldin lämnat oss. Vila i frid! Denna dagen var den dag när han gick ur tiden. Ola Nordebo skriver fint om honom i VK. Läs det Här
