Ännu återstår Sjöstedts tal ikväll på Almedalsveckan, men i stort är den strax slut. Det blir ju alltid så tomt när något pågått så intensivt och förberetts så länge. Har varit inne på det tidigare. Förhoppningsvis blev verkligheten ganska lik drömmen om veckan.
Själv är jag mycket glad att jag hade möjligheten att vara där. Det gäller ju att hitta boende och resa som funkar. Jag hade tur med båda! Kunde även planera mina dagar helt själv utifrån vad jag ville lyssna på – en slags fortbildning. Min inplanerade medverkan på New Republic PR om unga och demokrati på torsdagen gick också bra. Det var väldigt roligt att få träffa de tre unga kommunpolitikerna som deltog! Det finns hopp om framtiden! Unga är ju en av fyra underrepresenterade grupper i svensk politik. De andra är kvinnor, funktionshindrade och utrikes födda. Det var även med en kvinna som jobbade med den sista gruppen.
Det som lägger en mörk skugga över veckan är ju den ogenerade nationalismen som helt plötsligt klivit ut i dagsljuset. Kd, M, Sd och S var alla där på olika sätt. Jan Björklunds tal blir bättre för varje dag som gått, när han fokuserade på EU och samarbete istället för att börja snickra ihop något som skall passa dagens stämning. Nationalism är ingen lek. Den är farlig och måste bekämpas.
Veckan i Almedalen gjorde det tydligt att nya tider och debatter är att vänta. Vi går in i en ny ordning – en ny era. Snart, om sisådär tio år kommer vi att ha döpt den och sorterat den. Men just nu har övergången skett ljudlöst – som alltid, även om övergångar alltid kan lokaliseras. Stunden när det skedde. Kanske blir årets Almedalen en sådan övergång?
I dagens GP går det att läsa ett reportage från Dals Rostock. Det är ett litet samhälle som tagit emot många flyktingar. Efter det senaste valet fick Sd 24% av rösterna där. Det berodde på ökad invandring och en kille sa då “Det får fan bli stopp nu”.
Idag har han blivit vän med några personer som flytt. Reportern Arne Larsson frågade honom nu vad han tänkte om det han sa då och han svarade “Jag skäms. Det tar jag tillbaka”.
Det tycker jag är ganska talande. Främlingar är vänner du ej ännu mött. Vem som nu sa det?
Avhumanisera inte individer till grupper. Alla har sin historia att berätta och alla vill leva ett bra liv. Det måste vi tala mera om och därför är sådana reportage som Arne Larssons jättebra.
Ny ordning har även USA gått in i efter Dallasmassakern på poliser. Ännu en tragedi med vapen. Ökar det? Återigen en ensamvarg som beslutat sig för att ta lagen i egna händer och både döma och verkställa ett straff han ansåg lämpligt.
Den nya ordning som syntes här var att man använde en robot för att döda gärningsmannen som förskansat sig i ett garage. Robotar har tidigare använts för att desarmera bomber eller skicka in saker med, men aldrig för att döda någon. Det här förebådar också något nytt. Tanken var att inte riskerar ytterligare ett liv i närkamp med honom.
Över lag måste den här hemska polismassakern leda till en förbättrad utbildning för poliser i landet. Den är idag inte så omfattande.
Precis den tanken finns i konflikter i världen. Att skicka marktrupper är riskfyllt och sker det i länder långt från exempelvis USA finns ingen politisk opinion för dessa förluster. Historien har lärt det. Men att då använda robotar blir allt vanligare. De kan se ut som skuttande hundar eller vanliga rullande. Och utvecklingen fortsätter. Det är ju helt makalöst vilken fantasi och vilja människan har när det gäller att uppfinna vapen.
