Berättelse från Almedalen

20160705_191053

Då har jag varit i Almedalen i snart fyra dagar, men det känns som många fler. Varje dag är ett superkoncentrat av händelser, men framförallt ett koncentrat av personliga möten! Folk du känner från hela landet springer du plötsligt på här och var. Har även duttat in i  Carl Bildt tre gånger:)

På bilden ser ni publiken som lyssnade på Stefan Löfven igår kväll. Antal i publiken slog Reinfeldt för två år sedan med 300 pers. Löfven hade ett närvarande tal med stuns i och en varm ton i sin röst. Faktiskt ett av de bättre han hållit. Innehållet däremot kan vi diskutera. Jag tyckte det andades nostalgi. “Som det var på 70-talet” sas om industrin. Sedan räckte han åter ut en hand mot något parti i Alliansen. “Blockpolitiken är död”. Men, det är klart att något måste göras när vi har den svagaste regeringen i mannaminne.

Löfven tog upp utmaningen med integrationen. Det gäller ju att alla som kommit nyss i vuxen ålder till vårt land snabbt får en roll någonstans. Att få ett jobb är avgörande. Det tycker alla, men vi har olika vägar dit.

Ikväll är det Ebba Busch Thor som talar och veckan startade ju med Björklund och Annie.  Björklund fokuserade på EU, vilket känns hur viktigt som helst. Brexit är en katastrof, vilket faktiskt var något som Staffan de Mistura tog upp i ett seminarium han talade på tillsammans med Margot Wallström. Staffan de Mistura är FN:s chefsförhandlare i Syrienkriget och han har jobbat för FN i  46 år. Han kallar sig själv för obotlig optimist, något som Margot Wallström döpte om till “absurd-optimist” – myntat av någon annan för länge sedan.

Det sägs att han har världens farligaste jobb också. Om det sa han själv att “det farligaste jobbet i fjol var att vara frisör åt Nordkoreas ledare”

Brexit betyder att oron ökar i EU, vilket är det sista flyktingarna från Syrien behöver. Vi i EU måste hjälpa dem på något sätt tills dess att de kan återvända till sitt land. Syrier är ett stolt folk och de som lämnat landet har gjort det när inget annat alternativ återstod. En kvinna i ett flyktingläger sa att hon ville låna UNHCR:s tält och ställa det på tomten där henne hus stått i Syrien.

Staffan de Mistura återkom  gång på gång under seminiariet till kvinnornas viktiga roll.  Hur de tillsammans lyckats komma med förslag till lösningar av konflikten trots skilda politiska, etniska och religiösa hemvister. Han sa även att det finns inte någon annan som kan påverka männen så mycket som deras kvinnor. Ingen förhandlare i världen kan göra det.

Att försvåra för anhöriginvandring är ännu värre. Vilken man kan fokusera på att skaffa jobb om han är orolig för att hans fru skall hamna i prostitution?

Vill man förstöra ett samhälle så skall man förstöra för kvinnors möjligheter att agera. Det vet talibanerna i Afghanistan mycket väl. Det är en mycket genomtänkt strategi att motarbeta flickors skolgång.

Min största behållning är just alla seminarier jag gått på. Jag går på de ämnen jag är engagerad i och kan en del om. Det blir ju så. Några om kriget i Syrien och det övriga läget i Mellanöstern, demokrati, ungas situation i samhället och frågor om religionens roll i samhället.

Jag är ju en sådan som går på Bokmässan varje år  – då endast på seminarier. Lyssna på författarna bakom nya böcker om samhällsfrågor. Ibland en roman. Det här är lite samma, fast i mycket större omfattning. Här behövs inga seminariekort, men det är ju en del meck med att ta sig hit.

Tänkte innan jag åkte hit i år att det är lite komiskt att alla skall ta sig över vattnet hit ut till Gotland. Dyrt att åka hit – ännu dyrare att bo. Blir så, när de flesta är här i tjänsten och deras företag betalar. Men – det är ju ändå lite speciellt att vara just här. Fantastisk utsikt, en medeltida stad och alla samlade på liten yta.

Så att flytta alltihopa till Sigtuna är nog ingen bra idé. Det finns exempel på när man har gjort så – försökt flytta på en festival. Men, de tenderar att dö ut då istället. Här är mysigt och magiskt!

20160705_152455