Det är ovanligt oroliga tider vi lever i. Vi trodde att utvecklingen bara skulle gå framåt och allt bara skulle bli bättre och bättre efter murens fall, men idag står vi inför flera bakslag och historien har slagit in på en ny bana. Antalet människor som lever på flykt har inte minskat, utan faktiskt ökat. Det EU borde vara har visat sig vara något helt annat. Världen som skulle bli fredlig efter kalla kriget har återigen blivit fientlig och kall.
Veckans omröstning där Storbritannien fick en majoritet för att lämna EU chockade alla EU-vänner svårt. Hur var det möjligt? Omröstningen visade sig för en del handla om för eller emot invandring och en magkänsla att EU bestämmer för mycket. När folk skall konkretisera blir det svårare. Detta visar vilken pedagogisk uppgift som EU står inför. Återigen- när folk inte känner att de är delaktiga eller förstår, så blir det protester.
Det kan tyckas enkelt att välja att lämna EU. Ett beslut fattas och så börjar avvecklingen. Cecilia Malmström säger att de nu hoppas att Storbritannien snarast fattar ett parlamentsbeslut om utträde så att artikel 50 i EU-fördraget kan aktiveras. Då startar avvecklingen. Ju förr desto bättre. För det handlar om väldigt mycket som skall göras nu.
När omröstningsresultatet stod klart höll David Cameron ett tal som avslutades med att han annonserade sin avgång till hösten. Han var inte den som skulle leda landet längre, nu när folket sagt sitt i frågan om EU-medlemskap. Men, det lät faktiskt på Cameron som om han nu tänkte softa fram tills ny premiärminister utsetts och då låta den nya personen ta tag i avvecklingen. Logiken i detta är att han var för att stanna i EU. Men när så mycket arbete med utträde väntar, så går det nog inte. Cameron måste ta tag i jobbet redan i morgon.
Det finns även de som gissar att ett utträde aldrig kommer att ske. Kanske partiellt – i form av fler undantag från visst, men inte alls i någon helhet. Kanske leder det till att många bitar börjar reformeras också? Det som verkligen skaver hos folk. Som de gigantiska jordbrukssubventionerna, t ex? Eller helt enkelt nya samarbetsformer.
När många inte förstår eller vet vad som väntar vid ett utträde, så kommer nog chocken att bli svår. “Va? Försvinner vår fria rörlighet?” T ex.
Det allra största tankefelet som just nu begåtts är att tro att saker och ting skall bli som förr. Jag kan tänka mig att det finns diffusa föreställningar om en trevligt dåtid innan dekadens, problem och utveckling. Men, saken är den att du kan aldrig, aldrig gå tillbaka till något som det var. För det finns inte kvar längre. Det finns endast i minnet, vilket kan skilja sig åt otroligt mycket från person till person.
För varje morgon är ny.
När man jobbar med historia är det viktigt att inte lägga sin egen världsbild på de glasögon du tittar genom på vald period. Du måste försöka försätta dig i den tiden och inta det perspektiv som då rådde. Genom de eviga frågorna till historien, om vem som hade makten, vilken världsbild som fanns och vad man trodde på. “Rätt, skönt och sant”
Besättningsmännen som seglade med Columbus hade INGEN ANING om vad som väntade bortom horisonten. Deras föreställning om framtiden var oerhört grund när döden var en daglig följeslagare och vardagen handlade om att överleva. Vad som hände när man dog hade dock alla klart för sig. Det låg liksom närmare. Världen var okänd och det mesta ett mysterium. Deras funderingar över hur världen var beskaffad kan liknas vid våra tankar om liv i en annan galax.
Så, sätt allt i sin kontext och fundera över vilka förutsättningar som fanns.
The past is a different country.
Jag tror nu att många som röstade för ett brittiskt utträde tror att their past country skall återkomma. Men det finns inte längre. Alla förutsättningar är så annorlunda och så mycket av hur vi arbetar idag har anpassats till dagens samarbete och tekniska verklighet. Det kommer att bli mycket svårt, om inte helt omöjligt, att avskärma sig från det som är. De flesta förstår inte konsekvenserna.
Intressant är även att äldre röstade för ett utträde och yngre för att stanna – i stor utsträckning. Tål att beaktas. Jag är för en sänkt rösträttsålder till 16 år i Sverige.
Det är så mycket vi inte vet just nu. Så många spekulationer och gissningar. Svaret på detta inläggs rubrik är: vi vet inte riktigt, när det aldrig gjorts tidigare. (Det går inte att jämföra med Grönland) Allt måste nu börja diskuteras.
Det vi vet är dock att nationalism och isolationism är farligt och framtidsfientligt.
