Jag upprepar mig nu, men detta tål att sägas igen och igen: Bakgrunden till EU:s bildande. Det här som Jean Monnet sa, att det hjälper inte att skaka hand, skriva under kontrakt och lova varandra saker, för när det börjar knaka i fogarna är allt sådant som bortblåst. Löften pulveriseras och kontrakt bryts. Krig bryter ut igen.
Poängen med EU är att det skall vara sammanflätat i intrikata band som inte går att lösa upp hur som helst. Just därför att när det blir jobbigt så skall det inte gå att bara lämna. För att säkra freden och samarbetet i Europa.
Men, nu har förenade kungariket sagt sitt och en process att lösa landet från banden måste starta. Den siamesiska tvillingen skall opereras bort, vilket kommer att bli mycket komplicerat.
Cecilia Malmström sa på nyheterna i måndags att som kommissionär så har hon 37 handelsavtal med länder utanför EU att också jobba med, där britternas inblandning måste göras om.
Precis som när det kommer till en vanlig parrelation, så fungerar det på samma sätt nu när ett land skall skiljas från de andra. Känslor av ilska, bitterhet och sorg börjar välla upp till ytan. Vi såg det i förrgår i parlamentet. Juncker frågade britterna “Varför är ni ens här?” Farage svarade “Förut skrattade ni åt mig, men nu skrattar ni inte längre!”
Det kommer att bli svårt och turerna många.
Men, den enda vägen som finns leder framåt. Kris betyder utveckling och nu finns chans att verkligen se vad som gått snett och vad som legat och ruttnat i EU. Om så många har missförstått vad det handlar om, som Bremian-sidan hävdar, så krävs att man tittar på varför. Det handlar även om att jasidan och nejsidan ser världen utifrån var sitt håll. Det jasidan tycker är positivt anser nejsidan vara negativt. Och det var i stor utsträckning en generationsfråga.
Blir man nostalgisk automatiskt när man blir äldre? Nej, hävdar jag. Jag tror det beror på inställning till livet. Förhoppningsvis har du fina minnen från förr, men jag tror egentligen aldrig att man vill återvända i tiden. Du kan tro det, men du vill egentligen inte. Det som det handlar om egentligen är ungdom – detta hyllade tillstånd. Existentiell storhet och besjungen. Men, även det ett övergående tillstånd för de som får vara med.
Demokrati handlar om att förlorarna accepterar resultatet. Det gör de om de vet att nya chanser att påverka ligger inom rimligt räckhåll.
Sen några ord om terrorattacken på flygplatsen i Turkiet. Det är för mycket och för hemskt och för stora tragedier som hela tiden sker. Nu är det sommarlov, men hade terminen fortfarande hållit på, så hade katastrofhanteringsdiskussionerna utökats med mordet på Jo Cox, Brexit och Turkiet. Samt ökad flyktinggrupp och fler drunkningar på Medelhavet.
Erik Ullenhag intervjuas i senaste numret av tidningen NU. Han säger att liberalers uppgift är att stå upp för en framtidstro istället för att tävla i domedagsprofetior. Annars har liberalismen förlorat. Klok kille, där. Därför måste vi jobba på att hela tiden finna vägar framåt.
