Ja, det är ju en klassisk fråga. Förenklat i grundideologierna så ges olika svar på detta. De konservativa utgår från att människan är ond och behöver tydliga ramar och vägledning, om hon inte skall gå snett och spåra ur, när det är hennes natur att ta lätta vägar och gynna sig själv. Liberalismen säger att hon är i grunden god och har förmåga att fatta beslut för sitt liv och detta utifrån en omsorg om omvärlden, även om drivkraften kommer ur egenintresse.
Det rätta svaret är förmodligen att vi är både och, lite randiga. Men att de flesta strävar efter att göra gott.
Och alla som gör någonting överhuvudtaget rättfärdigar sitt uppsåt. Än hur ont det för majoriteten förefaller.
Visst är det tidsbundet. Du ansågs inte ond eller hemsk om du agade ditt barn för hundra år sedan. Det ansågs till och med så att du misskötte din fostrande plikt om du inte slog till ditt barn när det gjort något bus.
När jag undervisar så säger jag till eleverna att alltid rita upp ett kors där de får skriva på varje ände: Här – Där, Då – Nu. Och sedan pröva den fråga de jobbar med utifrån detta. Pröva alla frågor så här.
Om vi tar barnaga igen då, så är det ju lätt att pröva den utifrån denna mall. Det som är förbjudet här var tillåtet här tidigare och det som är tillåtet i andra länder är förbjudet här. Slöja för kvinnor är ett annat bra exempel att pröva. Så, som alltid måste problemet sättas i sitt sammanhang – sin kontext.
Vi ändrar uppfattning i och med utbildning och vetenskapliga landvinningar. Lagstiftning påverkar också vår uppfattning om rätt och fel. Vi tycker att vi i Sverige har kommit längre än andra i utveckling och modernitet, vilket förmodligen stämmer till viss del, men som för det mesta ligger i vår självbild.
Och mycket är bättre idag än förr. Vi vet mer och ifrågasätter mer. Det sista är dessutom helt tillåtet i vår liberala demokrati. Vi får se ut hur vi vill och leva det liv vi önskar.
Vad gäller ifrågasätta så vågar till exempel fler idag anmäla våldtäkter än tidigare. Detta tack vara att vi pratar om vad som gäller och att det inte är offrets fel. Även om mörkertalet är mycket stort. Fram till slutet av 1960-talet kunde du inte anmäla din man för våldtäkt, något som idag ter sig absurt.
Killen som våldtog en tjej mitt i publikhavet framför scenen på Bråvallafestivalen – var han ond eller hur tänkte han? De som såg detta och inte ingrep på något vis, var de onda? Eller gjorde de sig en rimlig, annan förklaring till det som hände? Tänkte de att det de ser förmodligen är ett par som testar att ha sex bland folk för att provocera? Hur ser konstanten ut här?
Då är det lättare att tänka att Bouhlel, som körde lastbilen i Nice-attacken, är ond. Men vi vet att sådana människors orsakssamband också anses rimliga av dem själva. Terrorister har sin motivering, oftast utifrån en konsekvensetiks logik.
Marie Demker skrev en lysande debattartikel i GP den 14 juli, som handlade om de svenska värderingarna, som i den “nationalistiska yran” tagits upp av de flesta partiledarna i Almedalen och att det handlar om aningslös populistisk retorik. Något som går att jämföra med 1930-talets Tyskland. För att lära av historien och påminna om faran med nationalism, rekommenderar hon boken En tysk mans historia, som handlar om hur hans samhälle förändras i små, små steg mellan världskrigen. Här är Maries debattartikel
Denna artikel är något som Håkan Boström på GP:s ledarsida går till attack mot dagen därpå. Han är själv historiker och passar här på att jämföra alla andras historiekunskaper, inklusive Marie Demkers, med en dålig mellanstadieklass, som inte begriper bättre än att missförstå hur hantera historia. Han skriver att “det är en myt att vi skulle befinna oss i en politisk miljö som går att jämföra med 1930-talets” Sedan beskriver han hur allt såg ut då, med diktaturer i Europa, arbetslöshet och kommunistskräcken. Sedan raljeras över den enorma banalitet i hur detta kan jämföras med Ebbas tal i Almedalen om svenska värderingar!
Javisst var allt annorlunda då. The past is a different country. Men – det är klart att vi måste och kan jämföra med historien. Varför lär vi annars ut om utvecklingen under 1900-talet – som gick från spirande, ja faktiskt rådde ett enormt framtidshopp, till nattsvarta världskrig som slog sönder allt? Då kan vi ju strunta i det!
Det är klart att kontexten är helt ny idag. Men – vi ser en politisk utveckling i västvärlden som faktiskt liknar den då, även om alla människor är nya och allt är annorlunda.
Just det – alla människor är nya. Det är därför vi måste lära om hur det var då. För vi var inte där. Och även om vi lärt en massa nytt och blivit mera upplysta, och byggt nya länder, rymdraketer och bilar, så är vi dock samma natur som då.
Människorasen har en tendens att glömma, att göra ont om än med förmodat gott uppsåt och att skydda sig själva när det börjar blåsa. Det är lätt att vara god i goda tider. Det är i nöden det prövas.
Om detta skrev Lena Sundström så fantastiskt bra i sitt tal när hon fick Segerstedts frihetspenna. Delar av detta återges här: Lenas tal
Handlar om att de vi idag ser som hjältar då var bespottade. Att det är i efterhand som vi kan lägga pusslet, förstå det och då använda det.”Efteråt är det lätt sagt. Det är samtiden som är utmaningen”.
