År 2001 fick jag se en bild från ett av morden på judar innan dessa industrialiserades i förintelselägren. En bild av en stor grupp människor som låg i en grop i skogen – skjutna, mördade av nazister. Mitt ibland dem alla stod en naken pojke upp och tittade, runt fem år gammal.
När jag såg den bilden bröt jag ihop fullständigt. Precis då var min son i den åldern och de liknade varandra med det blonda håret och den tunna, lilla kroppen.
Det var lätt att sätta sig in i den fullständigt fasansfulla situationen. Berövad möjligheten att skydda sitt barn.
Idag är mina barn vuxna och den djuriska beskyddarinstinkten har ersatts av andra känslor. Men, då, när de var små, fanns den. Oron för allt som kunde hända. Continue reading “Sorgen går rakt in i oss alla”