Idag läste jag Johan Lundbergs recension av pjäsen Jihadisten.
Pjäsen handlar om den som hamnar i en islamistisk sekt i Sverige. Jag skrev igår att vem som helst kan fastna i en sekts garn – men inte när som helst. Det är när du tvivlar på vad du gör här i livet och söker svar någonstans – och hos den som är öppen för något nytt.
När det gäller de som blivit IS-resenärer och jihadister, så är det ungdomar i förorten som rekryterats.
Vi har inte så många IS-resenärer från exempelvis Östermalm. Såklart fungerar rekryteringen lättare i områden med utanförskap.
(Något undantag från detta finns dock. Men de är kvinnor som följt en man. )
Den islamistiska världsterrorismen däremot använder västvärlden – på en mängd sätt – som förevändning för sina terrordåd i Europa. Huvudsyftet är att få igång en rörelse där de högerextrema kan starta en fientlig rörelse mot de muslimska grupperna som finns i Europa. Det är uttänkt.
Förhoppningen att alla skall vända sig emot muslimer i Europa har dock kommit på skam.
Johan Lundberg är inne på att pjäsen, som vanligt “reproducerar den felaktiga föreställningen om att extrema rörelser är en konsekvens av orättvisor i världen”.
Han skriver:
”Det är inte svårt att peka på historiska skeenden i Sverige och annorstädes där de socioekonomiska förhållandena varit betydligt värre än i nutiden, utan att missförhållandena drivit de utsatta i famnen på terroristledare.” (ur nedanstående artikel)
Det är oerhört förenklat beskrivet. För det första så måste det finnas en terroristledare att dras till, vilket det inte alltid funnits för olika frågor. De flesta politiska kamper har inte valt terroristens metod. Närheten till dessa ligger hos extremerna till höger och vänster.
Socialdemokraterna satte ner foten rejält efter ryska revolutionen och Hjalmar Branting sa: ”Nej! Vi skall med reformer förändra landet – inte med revolution”, vilket ledde till den kommunistiska utbrytargruppen, som inte trodde reformer räckte.
Tag sedan frågan om kvinnors rösträtt. Emmeline Pankhurst tröttnade på att ingen lyssnade till kvinnornas demonstrationer om att få delta i det demokratiska samhället, så hon la om taktik och började med terrordåd. Många var de som följde henne.
Terrorism är billigt och mycket effektivt. Och självklart är motivet ideologiskt.
IS grymhet och metoder saknar motstycke i modern historia. Ledarna jobbar medvetet och systematiskt med propaganda och rekrytering. Ett sätt att rekrytera på – som visat sig effektivt – är att just söka upp människor som befinner sig i samhällets skarvar. Man spelar på utanförskapet i Europas storstäder. Och utanförskap är en verkligheten för många invandrare. Att vi har parallellsamhällen är inget påhitt.
Och arbetslöshet är den största boven.
Ilias i pjäsen är en typisk sådan. Så ser det ut – oavsett om det för stunden förefaller bekräfta vänsterns lutning åt att förklara kriminalitet med ett ojämlikt samhälle istället för att lägga skulden på individen. Jag är väl medveten om att den socialistiska förklaringsmodellen är det kapitalistiska samhället och den orättvisa fördelningen som är orsaken till kriminalitet.
Som liberal tror jag på individens ansvar. Du väljer själv vart du vill gå. Skyll inte på någon annan. Men, jag ser här det fullt rimliga i att de som inte ser sig själva i någon framtid, kan välja att sälla sig till någon som talar om ett annat liv och ett annat samhälle. För att sedan bli hjärntvättade i det riktiga i detta. (Och då talar de också om livet efter detta)
För återigen – vem är det som lättast rekryteras idag? Hur går de tillväga? Det enda vi kan göra är att titta på fakta.
