Jag vill ha svar om Afghanistan

Igår morse i God morgon Världen sa utrikesminister Ann Linde om talibanernas övertagande av Afghanistan, sedan alla utländska trupper lämnat: ”Vi trodde inte att det skulle gå så snabbt”. Denna ”analys” har sedan upprepats av andra i medier.

Det svaret berättar att alla har räknat med att talibanerna skulle ta över landet. Dock ej på några dagar, utan kanske veckor eller månader. Att de alla är tagna på sängen gällande hastigheten i operationen, märks på dagens kaotiska situation på flygplatsen i Kabul när utländsk personal evakueras med flera.  I skrivandets stund kan vi dock läsa att svensk personal togs med helikopter till den amerikansk militärbasen Doha och att de redan är hemma.

Talibanerna har tagit över landet utan större våldsaktioner. Regeringen övergav sina positioner och lämnade landet för ett par dagar sedan. Talibanerna kunde sedan lugnt och stilla överta deras platser. De har talat med mild stämma – och försäkrat att de vill landet väl. När talibanerna övertog makten i slutet av 1990-talet inleddes det på samma vis och de välkomnades till en början, eftersom de satte punkt på oreda och år av ockupation och krig. Men bara efter ett par månader började de praktisera terrorvälde, med skäggtvång, burkatvång och straff enligt medeltida sharialagar.

Efter terrordådet 11 september beslutade USA och Storbritannien att bomba Afghanistan, vilket understöddes av FN. Bombningarna 2001 hjälpte gamla mujahedin att splittra talibanregimen. Därefter etablerades utländska styrkor i landet. Sverige har också deltagit under alla dessa år. Vårt deltagande har varit en del av svensk försvarspolitik. Jag undervisade mina elever om hur vi ”numera jobbar preventivt mot våld och terrorism på plats i oroshärdar, istället för att tänka gammaldags med förband på hemmaplan.” Risken för terrordåd med islamistisk drivkraft skulle kvävas i sin linda.

När USA:s förband nu lämnade Afghanistan, hade inte något annat lands förband egen kapacitet att stanna kvar. Alla har alltså därför varit tvungna att lämna. Sverige hade bidragit till de internationella styrkorna ISAF. Som mest har det varit ca 1000 svenska soldater där, men den senaste tiden inte alls så många. Tydligen lämnade USA under en natt utan att “ta adjö”. Detta har vållat mycket stor besvikelse hos lokalbefolkningen.

Jag vill nu ha svar på hur det kunde gå så här. Att i samma stund som utländska trupper lämnar, så är tjugo års arbete som bortblåst. Talibanerna förefaller bara bidat sin tid.

Continue reading “Jag vill ha svar om Afghanistan”

Om bantning och influenser på sociala medier

Nu efter ett och ett halvt år av Corona och hemarbete, är det många som har lagt på sig några extra kilon. När vardagsmotionen försvinner, sker förändringar. Aldrig har vi väl blivit så medvetna om hur mycket vi faktiskt rör på oss en vanlig dag, som nu när vi jobbat hemma och bara gått mellan köket och sängen. Det kan vara så att din korta promenad från bilen och fyra trappor upp till kontoret och sedan gå till lunch varje dag är det som får dig att hålla vikten. Men hur ska man nu göra för att gå ned i vikt? Var hittar du stöd?

Jag är visserligen mycket sparsam med att lägga ut bilder på sociala medier, men när jag gjort det genom åren har jag undvikit att lägga ut bilder från tre områden: alkohol, träning och mat. Förmodligen har jag inte varit helt konsekvent. Ibland hamnar man på sådana bilder och det är helt okej. Men över lag försöker jag att vara restriktiv. Varför? Jo, därför att jag vet att det finns så många människor som lätt kan triggas av sådana bilder. Särskilt unga människor och alla dem som löper risk att bli beroende. Att ha distans till bilder på sociala medier är svårt. De sociala medierna riskerar att skapa bilden av en verklighet som egentligen inte är sann.

Kollar man igenom t ex. Bianca Ingrossos stories så flödar det över av party-, och matbilder, varvade med hennes sommarbruna modellfigur i bikini. Hon lyckas få med alla tre av mina ovan nämnda kategorier hela tiden. En fundering smyger sig på: hur kan hon dricka shots, vin och drinkar sent inpå natten – till synes flera kvällar i veckan – och ändå se så perfekt ut dagen därpå? Inga fluffiga ringar under ögonen där inte. Och hur kan hon äta så mycket, som det förefaller, och ändå vara så smärt? För det är alltid många portioner som visas.

Sanningen är nog att hon inte skildrar verkligheten. Sanningen är nog att hon knappast dricker något alls. Och äter lagom och balanserat. Men sammanlagt fås bilden att hon kan göra allt och ändå må bra. Det går dock inte.

Det luriga med sociala medier är att det är lätt att få en bild av någon utifrån få, riktade inlägg. Vilken bild får man om man följer en person som ett par gånger i veckan lägger ut bilder på fina viner? Är hen alkoholist? Kanske inte. Hen kanske delar flaskan, eller dricker upp den över flera kvällar. Kanske bara dricker ett glas? Vi har ingen aning, men den samlade bilden över tid gör att vi tror att personen klarar av att dricka väldigt mycket.

För den som har alkoholproblem ges intrycket att det är ofarligt att dricka mycket.

Vi är så påverkbara och vi påverkas hela tiden av de verkligheter som beskrivs på sociala medier.

Mat, alkohol och träning är dock ett gissel för många. Att nå en sund balans här är viktigt. Jag är jättetråkig, men säger alltid: Lagom av allt. Det gäller även nu när många vill banta bort sina corona-kilon. Man behöver absolut inte ge sig i kast med någon särskild diet, utan det räcker med att äta mindre.

Om du börjat att förbjuda dig själv att äta vissa saker är risken stor att du ger upp, eller att du utvecklar ett osunt tänkande kring mat. Älskar du ostbågar, ät det ibland, men ät inte en hel påse. Är du godissugen, baka småkakor istället för att köpa en massa godis. Ät en liten portion med allt du gillar, istället för att äta något du ogillar och som helt saknar viktiga ingredienser som vi behöver för att må bra och kunna tänka klart.  Man får inte glömma att man inte kan utesluta näringsämnen hur som helt utan konsekvenser. Laga helst maten från grunden.

Continue reading “Om bantning och influenser på sociala medier”

Liberalerna mitt i sommaren

Idag kom det ännu en dyster opinionsmätning för Liberalerna. 2,3% hörde jag och inser att läget är värre än någon kunnat föreställa sig. Vi vet från tidigare val att när ett parti går över 12%, så tenderar det att i sig dra till sig nya väljare, eftersom då känns det som att man väljer en vinnare. Precis som att du satsar pengar på travet på den häst du tror kommer att vinna. Det är ren psykologi. På motsvarande vis väljer man då bort ett parti som är väldigt litet. Det var det som hände med Feministiskt initiativ i valet 2014. Det blev inga stödröster på Fi, utan sympatisörerna valde istället Vänsterpartiet, för att inte känna att de slängde bort sin röst.

Continue reading “Liberalerna mitt i sommaren”

Begränsa ojämlikhet där det går

Nu har alla gymnasieelever tagit studenten. Kanske den enda kvarvarande övergångsrit vi har som markerar inträdet i vuxenlivet. Att det kan vara så beror på att alla kan ta studenten idag, helt oberoende av studieresultat, vilket jag personligen tycker är bra. Det gynnar inte sammanhållningen i samhället om vi sorterar elever den här stora dagen. Alla bör få känna att de går ut gymnasiet under festliga förhållanden. Punkt.

Men den kull som går ut i år har en erfarenhet som är unik: att studera på distans under cirka tre terminer. Det är lång tid för en ungdom. Över lag har det inte varit positivt, varken för studieresultat eller social och känslomässig utveckling. Distansundervisning har ökat klyftorna mellan elever som lyckas i skolan och de som inte lyckas, även om enskilda fall kan visa på motsatsen, som för s k. hemmasittare. Hemmasittare är elever som av olika anledningar inte vill gå till skolan.

En utländsk studie visade även att det varit svårt att lära sig något överhuvudtaget, genom att få uppgifter på distans. Även om några bestrider det, så kan vi slå fast att det inte går så vidare bra att ersätta traditionell undervisning. När det kommer nya “skojiga” pedagogiska grepp, brukar jag säga att det finns ett skäl till att den är organiserad på liknande vis som när skola infördes under 1800-talet. Det stöd som ges i grupp, under ledning av en kunnig lärare är oersättligt. Det är svårt att utöva interaktion via en skärm.

Framförallt har ojämlikheten ökat med distansundervisning, eftersom elever har skilda hemförhållanden. Skillnaderna i studieresultat har förstärkts mellan dem som fått stöd hemifrån, bor i villa och har tillgång till god teknik, jämfört med dem som bor trångt och så vidare. Finns våld och missbruk hemma, säger det sig själv att tiden måste varit förfärlig. Samt inställda fritidsaktiviteter, vilket kan fungera som en ventil i vardagen. Inställd läxhjälp, när den ofta givits av frivilliga äldre.

Continue reading “Begränsa ojämlikhet där det går”

Vem är din politiker?

Det finns inget som väcker så mycket känslor som när man ska förändra miljön för människor. Bygga nya hus, riva hus, såga ned träd. Motståndet mot Västlänken i Göteborg har varit stort och är det nog fortfarande, även om bygget pågår för fullt. Det bidrog till ett helt nytt parti i Göteborg, vilket förändrade det politiska landskapet radikalt. Många kände sig överkörda av politikerna och de stora förändringarna som stod för dörren förskräckte.

En kvinna berättade att hennes skäl till motstånd mot Västlänken var att hon inte ville leva sina sista år i en enda stor byggröra, utan kunna promenera på sina barndoms gator som de alltid har varit. Jag förstår henne, men det är naturligtvis inte möjligt att avstå från förändringar av hänsyn till nostalgi. Det som däremot måste göras är att jobba på förankringsprocessen bättre. Att politiker på djupet lyssnar på medborgare – att skapa verklig förankring. Här finns det stor förbättringspotential. Men man kommer alltid till en punkt där beslut måste fattas. Så också när det gällde Västlänken.

Gällande Västlänken hade den diskuterats och planerna hade visats i åratal innan första spadtaget togs. Medborgarna hade varit inbjudna till flera tillfällen att säga sin mening och delta i processen. Men det var när man stod inför fullbordat faktum, som de flesta vaknade upp. Det är ett känt mönster.

Människors vardag är fullspäckad med tvättider, handla mat, barnen och sköta jobbet. Att engagera sig i en byggplan gör de flesta inte. Som sagt – de flesta har inte utrymme eller intresse i sitt liv av att begrava näsan i kommunala dokument.

Det är därför vi har representativ demokrati. Vi väljer personer som är beredda att just begrava näsan i kommunala dokument och utifrån det, föredragningar och ideologiska övertygelser, göra bra bedömningar.

Continue reading “Vem är din politiker?”

Valborg

Det är alltid kallt på Valborgsmässoafton. De värmetörstande svenskarna förstår aldrig varför och gör vad som helst för att övervinna kylan med alla besvärjelser. Man börjar med en eld.

I Östernoret på 80-talet drog vi ihop en mindre brasa av skräp. Vårstädningen skulle bort i ett moln av gnistrande eldflagor som stack upp mot den svarta himlen. Kvasten blandade sig med stjärnorna. En liten skara stod och tittade på. Det fanns kaffe, saft och Bragokex. Mormor stämde upp Vintern rasar och några föll in i sången.

Friskheten i luften går inte att beskriva. Och absolut inte hoppfullheten ett barn känner. Jag önskar att ni alla har känt den.

Sedan var det över. Hem till köket och TV:n. Fest med ostbågar och läsk. Sedan en bastu också. När vi sedan låg i sängarna och såg ljuskäglan från bilen som körde genom byn,  vandra över väggen, tänkte vi på morgondagen. Och framtiden. Hur skulle livet bli? När man inte längre stod i skogsbrynet på andra sidan landsvägen? Vad väntade?

Continue reading “Valborg”

Jag villkorar inte mitt medlemskap i Liberalerna

Det är ingen hemlighet att jag inte delar partirådets vägval. Vägvalet är inte en sakfråga som andra, vilket jag utvecklar i senaste numret av Frisinnad Tidskrift. Ofta får jag frågan hur jag kan motivera och nu försvara att jag stannar i Liberalerna, trots partirådets beslut. Mitt svar är enkelt: För mig finns inget annat parti att gå till. I Liberalerna har jag min ideologiska hemvist, min plattform och min historia ända sedan jag gick med i Fpu 1988. Det är i Liberalerna jag får möjlighet att förverkliga mitt engagemang för ett samhälle som präglas av frihet och socialt ansvar, mångfald och tolerans. Det engagemanget villkoras inte av beslut i partirådet eller landsmötet. Jag vet att utveckling aldrig stannar upp och om framtiden vet vi ingenting. Därför stannar jag i Liberalerna. Mitt medlemskap villkorar jag inte.

Continue reading “Jag villkorar inte mitt medlemskap i Liberalerna”

EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.

Jag gissar att Bianca Ingrosso är en drömkvinna för många personer – särskilt för unga kvinnor. Vacker som en sommardag, fräsch och framgångsrik. Framgången föder goda ekonomiska vinster och hon kan visa upp ett rikt materiellt liv. Hon inte bara säger ”glow, glow”, utan hon är verkligen det. Ändå kunde hon i ett inlägg berätta för sina följare att hon varit hos psykologen och att hon kämpar för att må bra. Alla kan må dåligt och har svåra upplevelser i bagaget – det är ju inte beroende av din materiella status. Jag hoppas att allt blir bra för henne. Men det visar tydligt det vi vet: pengar gör dig inte lycklig.

Missförstå mig inte. Självklart behövs pengar. Har du gott om pengar behöver du inte oroa dig för att kunna betala dina räkningar och du kan boka roliga resor, köpa de kläder du vill ha och så vidare. Det som är botten i dig  o s v. Själv blir jag glad av nya saker. I alla fall en stund. Sett en undersökning att vi bara är glada i sju minuter över ett nytt inköp, men jag själv är nog glad mycket längre.

Så länge du kan bli glad över en ny sak eller ett plagg, har du mycket att glädjas över. Men även om du kan glädjas över annat, såklart. Känna lycka över att se ut över ett berg i aprilsolen. Glädje över att se krokusarna täcka marken i Göteborgs parker så här års. Höra ejdrarna kuttra vid klipporna. Eller att träffa en vän eller dricka kaffe i sägen om mornarna. Det sista tröttnar jag aldrig på. Kan till och med längta på kvällen att det ska bli morgon, så att jag kan få göra kaffe och läsa morgontidningarna.

Jag har kollat på EXIT på SvT play. Vilken fruktansvärt hemsk serie! Det är ångest över var enda scen. Den är så hemsk, men ändå var jag tvungen att kolla klart. EXIT handlar om fyra män i Oslo i 40-årsåldern och hur de lever. De är mycket förmögna och lägger sina pengar på kokain (med mera) horor*, fina viner, sjuka fester. Det finns inte någon tillfredsställelse i något. De bryr sig inte alls om sina barn, familjer och de slåss. Oprovocerat. Säger de elakheter de tänker. Bråkar med grannen. Kör för fort i galet fina bilar. Vackra hus och kläder.

Trots att de har obegränsat med pengar mår de mycket dåligt. För att inget räcker till. Inget blir roligt (alla fester slutar i tragedi) Scenen när Adam blir avstjälpt på sin uppfart efter att de fyra rökt extra stark marijuana och druckit hela natten är fruktansvärd. Han kan inte gå, utan krälar och kravlar sig fram till huset och kryper upp för trappan för att lägga sig i sängen.

En av de fyra männen får såklart en psykos. Han börjar hallucinera och försöker att ta sitt liv. Hjärnan håller inte längre ihop – det blir så med droger, även lätta sådana. Då blir han övergiven. Nobody cares.

Continue reading “EXIT. Så hemsk. Och glad påsk.”

Därför stannar jag i Liberalerna

Jag sneglar ut över balkongen och ser ett grått dis framför en fond av kala träd. Mars månad är snart slut och våren står där och väntar någonstans runt hörnet. Det känns hoppfullt. Förra veckan avslutades min tjänst som politisk sekreterare i Göteborgs stad. Helene Odenjungs efterträdare Axel Darvik valde omedelbart att säga upp staben på Liberalernas kontor i Rådhuset. Till en början var vi alla chockade, eftersom vi hade avtal och planer för hela mandatperioden. Men idag har allt fallit på plats. De politiska vägval och uttalanden som Darvik gjort, framförallt om skolpolitiken i Göteborg, är av sådan art att jag personligen inte hade kunnat jobba kvar.

Den här måndagen inleder även en ny fas för Liberalerna som parti. Igår samlades partirådet, där ett vägval avgjordes. Partirådet satte punkt för en lång tid av diskussioner om vad Liberalerna ska göra för att vända de mycket dystra opinionssiffrorna. En majoritet av ombuden beslutade att partiet ska arbeta för en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister. Denna linje innebär i klartext att en kommande borgerlig regering ska vara beredd att söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Här har partiet visat sig vara kluvet mellan dem som absolut inte kan tänka sig samröre med Sd och de som kan det. Försök till kompromiss som önskade tillägg om försäkra sig mot alla former av budgetsamarbete med ytterkantspartierna avslogs.

Det är viktigt att understryka att Nyamko Sabuni tecknade denna kurs för partiet långt innan valet 2018, vilket har vunnit gehör hos flertalet. De är övertygade om att taktiken att isolera Sd är det som lett till att de har vuxit. Mycket på grund av att människor upplever att Sd:s mandat ignoreras av makten. Skickligt har Sd upprätthållit bilden av att de inte får vara med. Det finns även en analys att Sd har vuxit mycket därför att de är det parti som ”vågat tala klarspråk om samhällsproblemen” och hur ta sig an dessa. Både S och M har idag därför lagt sin politik nära Sd:s politik. Dessa analyser kunde vi höra i Liberalerna redan efter valet 2014. Att enda vägen att desarmera dem, var att bjuda in dem och låta dem ta ansvar. Så länge Sd kunde stå utanför och peka finger mot etablissemanget, skulle de växa.

Jag har förståelse för en sådan analys. Många är genuint övertygade om att det är enda vägen att gå. Att vi nu under flera års tid har prövat en väg som inte visat sig ge någon framgång alls. Och om vi då försvinner i nästa val på grund av att vi framhärdar på en hittills misslyckad väg, så finns det ju ingen alls kvar i riksdagen som kan försvara de liberala bastionerna. Den liberala gränsen. Därför måste vi göra så här nu. Och då inte binda sig vid en formulering – ett löfte – som vi sannolikt inte kommer att hålla. Men denna analys bortser helt ifrån att populistiska partier vinner framgång också i många andra länder. I länder som släpper in dessa partier att direkt påverka regerings politik och arbete ses en tydlig påverkan på besluten.

Gårdagens beslut är en vattendelare. Vi som följde debattinläggen hela dagen kunde tydligt höra skillnaderna i argumentation mellan dem som var för partistyrelsens förslag och dem som var för reservanternas. De som var för partistyrelsens förslag upprepade att de ”litade på/hade stort förtroende för våra representanter och Nyamko Sabuni”, samt angav sakpolitiska förslag om vägen framåt. ”Lösa problem i människors vardag”. De som å sin sida krävde skrivning om att sätta en röd linje vid ytterkantspartierna hade genomgående ideologiska argument. Man kunde uttrycka sig om ”vår själ” och ”identitet”. Tina Acketoft från Skåne berättade hur det blivit i Danmark som prövat greppet att inkludera de främlingsfientliga istället för att hålla gränsen mot dem. Att det endast lett till att de andra partierna blivit mera främlingsfientliga samt att dessa åsikter normaliserats. Att det bjuder in till ett sluttande plan.

Continue reading “Därför stannar jag i Liberalerna”

Slipper vi kameror i skogen?

Det stora friluftsområdet runt Skatås är välbesökt och här samsas promenerande med cyklister och löpare. Själv alternerar jag bland samtliga roller. På flera ställen står det skyltar, som uppmanar till ordning på vägarna. ”Gående till vänster och cyklister till höger.” Cykel är ju ett fordon och ska på en cykelbana hålla till höger, precis som i trafiken på gatan. Samma gäller för gående, även om det inte är ute på gatan, utan på en cykelbana. Huruvida man ska springa och jogga på höger eller vänster sida, är dock ett flitigt diskussionsämne. Här delar sig åsikterna och det känns som att det är fifty-fifty.

Hursomhelst så är det få som håller sig till reglerna. Både som löpare och cyklande, får man ta det vackert och kryssa fram och tillbaka på den breda banan, under soliga dagtimmar. Det är ingen idé att reta upp sig, för då har du inget annat att göra. Det betyder däremot inte att det är konfliktfritt. Då och då hörs någon pigg person läxa upp folk.

Jag har inte sett några ridande personer runt Skatås ännu, fast jag vet att det finns stall i närheten. Kanske är det tydligt var man får rida och inte.  I Änggårdsbergen däremot har jag vid ett par tillfällen åhört rejäla utskällningar av ryttare som avvikit från sina stigar.

Continue reading “Slipper vi kameror i skogen?”