#Vykortfrånsommarsverige

#Valet2022 sista kampanjdagen

Idag vara det sista kampanjdagen före valet 2022. Vi stod på Kyrktorget i Partille och delade ut så mycket flygblad och godis som vi kunde. Det var många som kom fram och pratade och undrade vad som utmärker Liberalerna. På torget stod alla partier och det kändes i luften att vi närmar oss final. Alla var glada och det är roligt att hälsa på de andra som representerar sina partier på torget. Nu är det Grand final på vår demokrati – något att uppskatta extra mycket i år, när vi åter fått ett krig i vår närhet.

Nu blir det som det blir i morgon. Alla har gjort det de kan för att vinna så många röster som möjligt. Prognos dagen före valet är att det är otroligt jämnt mellan “blocken”. Om vi nu kan säga att vi har två block. Många har frågat oss i Liberalerna hur vi tänker om samarbete med Sd och det känns skönt att kunna svara att vi inte kommer att sitta i regering med dem.

Partiledardueller och utfrågningar i all ära, men att möta väljarna kan bara ske lokalt. Därför är det så viktigt att ha en lokal avdelning om några personer, som kan göra det jobbet. Som kan berätta varför man gick med i partiet, hur man tänker om lokala frågor som engagerar och om ideologi – som man oftast är skolad i. Det är inte ofta människor håller med om det man säger, men det allra viktigaste är att uppmana alla att gå och rösta. Liberalerna saknar listor i fyrtio kommuner detta år och Miljöpartiet i sextio. Det gör att där syns partierna inte längre och de har ingen som talar för dem, vilket gör att de förmodligen inte kommer att få någon röst. Syns man inte finns man inte. Plus att de riskerar att få en representant som de inte vet vem det är. Demokratin hänger på att människor vill engagera sig. Faktiskt var det några personer som tackade oss för att vi ställde upp i valet, vilket alltid är roligt att höra.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

“Linden omnämndes som mycket gammal redan 1791” Lind vid Jonsereds Herrgård

Om du har möjlighet ska du passa på att krama ett träd. Ett träd som du kan omfamna med dina armar är mellan 30-50 år, beroende av art och lokalisering. Den här linden vid Jonsereds Herrgård ovanför Jonsereds trädgårdar, är mycket äldre. Om man ansåg den vara gammal för 231 år sedan, är den förmodligen runt 500 år – möjligen äldre. Tänk den som kunde få ta del av vad den har bevittnat under åren som passerat.

Sverige är fullt av mycket gamla ekar och tallar, som står stadigt årstiderna runt. Man säger att eken växer i 300 år, lever i 300 år och dör i 300 år. När jag nyligen besökte Frankrike beundrade jag olivträden, till vilka jag hyser en särskild kärlek. Tåliga som få strävar de i hettan med sina kronor av silver. Även de kan bli mycket gamla. Jo, jag har även kikat på olivträden i Getsemane. Här talar vi ett par tusen år. Kan de verkligen leva så länge? I jämförelse med träden ter sig ett människoliv väldigt kort. Barndomen är kort. Sedan är man ung ungefär tjugo år och därefter börjar man långsamt att åldras. Får du leva tills du är hundra är du väldigt uttjänt.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

Snart #valet2022

Idag är det två veckor kvar till valet och förtidsröstningen har börjat. Själv har jag delat ut ett stort antal flygblad och deltagit i några gemensamma kampanjer. Jag undrar hur det ska gå för Liberalerna i årets val. Vi har varit hoppfulla om stor ökning av sympatisörer, men de senaste veckorna har det varit upp och ned, beroende av tråkiga händelser i partiet. Prognosen för detta val är dock att hela 40% kommer att bestämma sig den sista veckan.

I en valrörelse kan allt ändra sig mycket fort. Något händer som människor reagerar på – en omvärldshändelse som gör ett partis huvudfråga helt ointressant, eller att någon i paritet gör något olämpligt. En händelse som man kan tro kommer att påverka mycket kan gå spårlöst förbi och tvärtom.

Jag har varit förste ersättare till riksdagen den här mandatperioden, men väljer att inte ställa upp i riksdagsvalet i år. Efter att ha varit ordförande för Patientnämnden i Göteborg har jag sett vilka frågor som människor klagar på och det är något jag skulle vilja arbeta för att förbättra. Vi vet att när en person med exempelvis cancer väl kommer till behandling, fungerar vården mycket bra. Men vägen dit är snårig. Du lämnas ensam på många vis och får själv driva ditt ärende framåt. Det finns exempel på att hur man själv får ringa runt för att få svar på prover, eller ligga på för att komma vidare med undersökningar. Det som sägs att “man måste vara friskt för att orka vara sjuk” stämmer ganska väl. De som är sjuka och ensamma skulle behöva någon som driver deras ärende framåt. Patientnämnden har precis lagt fram en rapport som heter Tiden räknas, som beskriver människors upplevelser av cancervården.

Continue reading “Snart #valet2022”

Försvara folkbildningen

Det är val hösten 2022 och just nu pågår kampanjer för fullt hos alla partier. Valet är själva höjdpunkten i vår demokrati. På valdagen utkrävs ansvar av partier och politiker och domen avspeglas i antal väljare. I årets val har dessvärre många partier inga valsedlar alls i ett flertal kommuner. Miljöpartiet ligger sämst till med avsaknad av listor i 69 kommuner. Efter dem kommer Liberalerna, som saknar listor i 40 kommuner. Trots att de idag har mandat i kommunfullmäktige, har de inte lyckats värva personer att ställa upp inför kommande mandatperiod.

När man frågar människor varför inte de vill stå med på en valsedel, eller gå med i ett parti, säger många att de aldrig skulle utsätta sig för det. Att priset är alldeles för högt, både gällande inskränkning av den egna fritiden och för granskningar av den egna personen man som politiker utsätts för. Trenden pekar mot att det blir allt svårare för varje val att rekrytera och motivera till politiskt engagemang.

Det är en farlig missuppfattning att se partierna som kampanjorganisationer som enbart strävar efter makten. Då förlorar man människors engagemang för samhället och för framtiden ur sikte. Då riskerar man att bidra till att demokratin undergrävs.

Demokrati kräver att vi har människor som vill engagera sig och de flesta önskar sig duktiga politiker. Därför är det av stor vikt att partierna ständigt arbetar med att rekrytera och utbilda nya människor, så att de förbereds för kommande uppdrag. En viktig roll i det arbetet har studieförbunden.

I Göteborg har dock dessa möjligheter undergrävts, när ledande politiker misstänkliggjort studieförbundens arbete med att utbilda politiker. I ett Facebookinlägg av en ledande politiker i våras gick att läsa att studieförbundet ABF inte skulle beviljas kommunalt stöd, eftersom de hade ”planer på att använda pengar till att utbilda medlemmar i Socialdemokraternas kommande valkampanj”, vilket ”avslöjats” via ”interna dokument”. Inlägget insinuerade att verksamheten inte skulle tåla insyn.

Till saken hör att det numera är fokus på studieförbundens demokratiuppdrag. Inte bara i statens syfte med stöd till studieförbunden, utan även i Göteborgs stads egna kriterier – numera rikskända som ”göteborgsmodellen”, vilken innebär en detaljstyrning av verksamheten som rimmar illa med att staten ska hålla ”armlängds avstånd från kulturen”. Bidrag i sig är en garant för oberoende från särintressen. Men i göteborgsmodellen saknas utrymme för människors egna medskapande, vilket är signifikant för folkbildning.

Att då inte förstå kopplingen mellan arbetet med att utbilda i själva höjdpunkten för demokratin – valet – är obegripligt och avslöjar att talet om demokrati aldrig haft någon förankring, utan endast varit ett banér.

Continue reading “Försvara folkbildningen”

#StandWithUkraine7 augusti

Vi är många som minns Tjernobyl. Själv gick jag i åttan och jag och mina kompisar var de som sprang i regnet den dagen nedfallen var som värst över södra Lappland. Om hur det påverkade oss har vi gissat många gånger efteråt. Våra skämt om bequerel är oräkneliga.

Nu finns speldokumentärer att titta på, vilket är mycket bra. Effekterna av haveriet i Tjernobyl är ännu inte riktigt undersökta och vi som var med har allt sedan dess undrat – men framförallt läst på i omgångar om vad ett kärnkraftshaveri innebär. Mänskligt haveri.

Kriget i Ukraina fortsätter och invasionsmakten Ryssland känner inga som helst moraliska gränser. Lavrov är en skammens man, som åker runt i Afrika och värvar allierade. Om Putin finns inga ord som kan beskriva vilken misär till man han är.

Nu använder Ryssland kärnkraftverket i Zaporizjzja som sköld. De har förskansat sig där och det utgör en mycket stor oro för alla. Det är det som är meningen.

Continue reading “#StandWithUkraine7 augusti”

#Vykortfrånsommarsverige

Vi åkte till Borås djurpark med barnen. Sist jag var där var 2014, när ombudsmännen på Folkpartiet och LUF hade en slags sommaravslutning en tidig dag i juni och parken var nästan folktom, vilket förmodligen bidrog till att jag fick se en varg. Sedan hade vi turen att passera lejonen precis när de blev utfodrade, vilket är ett av de få tillfällen de aktiverar sig. Tre stora köttstycken kastades in till dem och när tre lejon samtidigt ville ta en bit kött, blev det slagsmål – till vår stora förtjusning. Då. Jag minns ej vems initiativet var att åka just dit, men jag minns att vi tyckte det var en bra idé. Jag var även där med mina barn när de var små.

I år åkte jag, Caisa och barnen dit mitt under semestertider under en bra väderdag. Blandade moln och solsken, 22 grader varmt. Långsamt – mycket långsamt – flöt vi med en tjock ström av småbarnsfamiljer som storögt tittade på djuren som uppenbarade sig allt eftersom. Pappor som ropade “kolla kolla där är björnen!” och “wow där står noshörningarna!”. Barn som ville ha glass – även om det var jättesvårt eftersom köerna var mycket långa.

Min dotter blev hänförd av girafferna. Vi stod inne i “Giraffernas hus”, därför att där fanns en toalett. Plötsligt dansade två giraffer in i sitt hus. Sida vid sida gjorde de piruetter och därefter sprang de ut igen. Halsarna svajade svagt i en elegant balansakt och öronen stod rätt upp. Alla vuxna som befann sig där inne och hann se framförandet jublade. Barnen förstod inte alls. Men, det kändes som att girafferna drev med oss. “Kom igen, nu springer vi in och snurrar och kollar hur människorna ser ut”.

Vi passerade också “savannen”. Där stod elefanterna, bufflarna, antiloperna, zebrorna och hjälmpärlhönorna tillsammans på ett relativt litet nedsänkt gräsområde omgärdat av en lång stenmur. Designat så att besökarna kunde titta ner på dem alla ordentligt. Där fann vi ett bra bord att sätta oss vid och äta vår matsäck. Det var en mycket fin dag.

Men samtidigt hade jag en malande olustkänsla. Det kändes som att Borås djurpark inte länge kan motivera sin verksamhet, även om jag är övertygad om att alla som arbetar där älskar djur och har den bästa av djurhållning. Och inte bara Borås djurpark, utan alla djurparker.

Att ha så många vilda djur instängda på ett litet område, det kan inte längre vara okej. Geparder som älskar att sträcka ut sina ben i en lång och vild spurt. När jag såg brunbjörnarna gå fram och tillbaka kände jag en stor sorg över deras tillvaro. Jag såg dem under femton minuter under en dag – de ser en strid ström av människor passera förbi dem varje dag. Det fanns en oro i stegen. Vilda djur är vilda och kan aldrig bli annat. Här är de inlåsta fångar. Numera är många djur förbjudna på cirkus och jag tror att ganska snart kommer vi att ha samma syn på djur på djurparker. Kolmårdens djurpark kommer att pensionera sina delfiner – en show som varit mycket populär, varför det måste kostat på.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

Vittergrottan, Åsele kommun Östernoret by. Min barndoms lekplats

I samband med marknaden bjöd Åsele kommun in alla födda 70, 71, 72 som vuxit upp i kommunen och gått skola där. Men även inflyttade var inbjudna. Jag åkte dit, vilket jag är väldigt glad över. Det var så roligt att träffa alla! Många känner man igen, men några krävde en stunds eftertanke. Så är det om man inte träffat någon sedan 1987:)

Det är en särskild känsla att köra runt på vägarna där man vuxit upp. Varje gathörn och hus är bekant. Jag var överallt. Mycket lite av det yttre har ändrat sig sedan min barndom. Men tiden har inte stått stilla för det – den är en annan. En hel generation har passerat. De som föddes när jag flyttade till Umeå för att gå i gymnasiet är nu föräldrar till små barn som bor de hus som en gång beboddes av de äldre när jag var ung. Ekka-Pelle som brukade sitta på sin farstubro och ropa något åt oss, finns inte längre. I hans hus har det precis fötts ett andra barn – Ekka-Pelles barnbarnsbarn. Jag hinner säga grattis. Nya gardiner, grill, utemöbler och leksaker på gården.

Utsikt över Ångermanälven från bastun, där jag satt flera kvällar. Vattnet var mycket kallt – det renade mina sinnen. Jag fyllde mina lungor med sval sommarluft fylld av björk, tall, älggräs, myrgräs. Luften var fylld av svalor.

Om mornarna sprang jag runt. Långt upp efter Genbäcksvägen. Klappar i händerna under tiden för att hålla björnarna på avstånd och slippa överraskas av en älg. Älgen är den mest opålitliga. Upp på Vittergrottans tak. Platsen där jag och Helena hade rundabordmöten har inte längre någon utsikt över myren. Skogen är hög och tät och det runda bordet hittar jag inte ens. Jag körde även upp till Åslia och sprang där. Ned och upp för backen – inte så lyckat. Det är högt ris, sankt i skogen. Testade istället slingan ovanför. Inser att jag aldrig sprungit där – endast haft tipspromenader och grillat. När vi tränade var vi alltid nere i samhället och på de träningsplatser som finns där. Elljusspåret, Lappvallen. På slingan på Åslia slog plötsligt myggen till. Jag hade inte tidigare känt av dem alls under hela vistelsen. Mornarna har bjudit på 8 grader och lätt vind. Det har hållit myggen borta.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

Nu mognar sädesfälten. Här står de raka och vackra och snart klara att skörda. När jag var barn kom mina morbröder hem och tröskade åt bönder runtom i trakten. De tog semester för att göra det och då var det höst. Jag och Helena åkte gärna med. Satt högt uppe på tröskan och rullade fram över åkrarna och sakta på landsvägen. Det luktade diesel, jord och kyla.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”

#Vykortfrånsommarsverige

I juli lägger sig ett särskilt lugn över landet. Oavsett arbetsbörda, är juli att sätta sig på gräsbacken med fötterna i bäcken och vända ansiktet mot solen. Larmen må ljuda runtomkring – men nu ska vi bara sätta oss ned och andas. Vi vet att det snart är över.

Sverige är så mörkt under flera månader. En oöverträffad tweet av Johan Hilton i oktober löd: “Marsch pannkaka allihopa in i svarta säcken”.

Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”