Inom psykologin förekommer begreppet projicering. Det betyder att överföra egna känslor eller tillkortakommanden på andra. Att på så sätt skjuta det obehagliga från sig själv till någon annan och tänka att det är andra som behöver ändra sig – inte du.
Jag tycker mig se hur detta även kan ske för fenomen i samhället. Friskolefrågan är ett sådant exempel.
Trots att svenska folket inte bara gillar valfrihet, utan även förutsätter att de ska får ha kvar valfrihet av vård och skola, har opinionen svängt mot att man måste tygla de populära friskolorna på olika sätt. Det florerar förslag om vinstförbud, lägre skolpeng, hårdare krav för att kunna starta en friskola och förbjuda friskolor med religiös huvudman.
Kraven för att starta en friskola är idag ganska hårda redan. 2019 infördes Ägar-, och ledningsprövning för friskolor, som bland annat kräver god ekonomi och kontroll av både rektor och styrelse. Det finns nu förslag på att göra det så svårt att starta en friskola, att det i praktiken blir ytterst få som kommer att klara det. Eller endast de med stora ekonomiska resurser, för att kunna göra tidiga marknadsundersökningar med mera.
Om alla dessa förslag blir till verklighet, kommer friskolor inte att klara av att fortsätta sin verksamhet. De stora koncernerna kommer att klara sig längre, när de genom ansvarsfullt företagande byggt upp en stabil organisation- och de små en kortare tid.
Det sägs att friskolor är ”överkompenserade”. Att eftersom kommunen har ett större ansvar gällande utbud överallt, måste de ta höjd för olika förändringar av elevsammansättningen. Det stämmer i teorin, men faktum är att kommunen redan är kompenserad för detta.
I en färsk rapport från Friskolornas riksförbund går att se svart på vitt att när allt skalas av, har kommunala skolor i snitt minst 11 000 kr mer per elev än friskolor. Det går till på så vis att kommunen stoppar undan en hel del som skolor gör, på andra administrationer i kommunen än i kolumnen för skola, så att kostnad för skola blir lägre. Som elevenkäter, HR, fortbildning. I snitt får alla skolor en schablonkostnad om 3% för administration, när kostnaden hos kommunen i själva verket är 7%. Det är Mikaela Valtersson som författat rapporten och hon har jämfört 32 kommuner i landet. Arbetet tog mer än ett halvår, eftersom det var mycket svårt att få fram siffror från kommunerna om hur de räknar ut sin skolpeng. Många kommuner fick leta länge, när de under flera års tid endast skrivit upp index utifrån någon ursprunglig uträkning för flera år sedan. Den kommun som hade störts skillnad var Katrineholm. Här skilde det hela 32 000 kr mellan en elev i kommunal skola och för en elev i friskola. Det är inte lagligt att ge elever så olika förutsättningar.
Andra osanningar som upprepats så många gånger att folk tror det är sant, är att friskolor väljer ut ”lätta” elever – vilket ger lägre kostnader. Med det menas elever som inte behöver extra stöd, vilket kostar. Nu kompenseras visserligen alla skolor via ett socioekonomiskt index, samt med statliga stöd, men bilden har satt sig. Friskolor med tydliga pedagogiska koncept etablerar sig idag i socialt utsatt områden, när de vet att de är efterfrågade. Glöm inte heller att elever med särskilda behov även finns i socioekonomiskt starka områden.
Friskolor utgör ungefär 20% av alla grundskolor. De har bättre resultat och högre nöjdhet. Vissa har mycket långa köer.
Tyvärr finns det några friskolor som inte skött sig. En religiös friskola som behandlat flickor och pojkar olika. En så kallad koncern, som inte givit eleverna den undervisning de har rätt till. Sådan ska givetvis korrigeras – ibland ska en skola stänga ned eller tvångsförvaltas.
De stora problemen finns däremot inte hos friskolorna, utan hos de kommunala. De flesta kommunala skolorna fungerar utmärkt. Men många har stora problem. I ett makroperspektiv blir mönstren extra tydliga.
Istället för att lägga kraft och möda på att bekämpa väl fungerande och väldigt populära friskolor, borde kommuner lära av dem. Jag skriver kommuner, för det är där ansvaret ligger: hos politiker och hos förvaltningen – den kommunala huvudmannen.
Men självklart är det så mycket bekvämare att rikta strålkastarna mot friskolorna istället för mot egna problem hos de kommunala skolorna. Det är det som är projicering på samhällsnivå. Och nu ser vi resultatet av den propaganda mot friskolor som pågått under flera år. Få anar vilka konsekvenser det kan få.
Om inte blicken börjar riktas åt rätt håll, kommer den största liberala reformen någonsin att snart vara en historisk parentes.
