Det går att dela in människor i två undergrupper: de som svarar och de som inte svarar. Generellt sett är det de äldre som alltid svarar och de yngre mera sällan. Men undantag finns såklart.
När det handlar om att svara i telefonen, svarar de äldre alltid. Det hör ihop med den gamla telefontiden. Att man svarar när det ringer, helt enkelt. Idag ser du vem som ringer på din mobil och du kan ringar upp senare, skicka meddelanden o s v. Oftast har du inte tid att svara exakt när det ringer. Men jag tänker inte på telefonsamtal i första hand. Jag tänker på övriga meddelanden, som mejl eller message och kommentarer i sociala medier.
Att inte svara är en handling av olika karaktär. Det kan vara nonchalans eller slarv. Eller att man inte bryr sig alls att svara – förstår inte frågan, kanske. Men inte sällan är det en maktdemonstration. Att man inte tänker lägga energi på att kreta ner ett par ord till just den här personen.
Ghosting är idag ett etablerat begrepp. Jag har hört att det började inom dating-branschen. Att när den ena inte var intresserad av att träffa den andre igen, så svarade hen helt enkelt inte på nästa propå. Att hen på så vis skulle ”get the message” – åtminstone efter en tid. Därefter har fenomenet, eller beteendet, spridit sig till andra områden, som till arbetslivet. Att efter en anställningsintervju inte få något svar. Eller inom ett företag finna sig i att inte få svar.
Men nu har det även blivit vanligt i övriga kontakter. Att man kan välja att inte svara. Det finns även “halvvarianter”, likt ett roligt svar jag fick en gång som löd: ”som du förstår så är jag väldigt upptagen”.
Den grupp som svarar då? Jo, de som ingår i den gruppen tillhör de trevliga. Att svara, även om svaret inte är det personen man svarar vill höra, eller att svara mycket kort. Dock ett svar. En del behöver lära sig att det är okej att leverera ett svar som är trist nekande.
Till vilken grupp sällar du dig? Vilket val har du gjort? Vi lever i ignoransens tid.
