Category: Politik

När jag var i Almedalen så stötte jag ihop med Peter Örn. Vi har känt varandra länge.  T ex så var han partisekreterare när jag jobbade för Liberala Ungdomsförbundet i början av 90-talet.
Vi kom att tala om demokratin, vilket är ett ämne som engagerar oss båda väldigt mycket. De flesta partiledartalen i Almedalen hade en nationalistisk ton, vilket var helt nytt och mycket obehagligt. Hur blev det så här och vad skall vi göra åt det?
Att vi står inför ett skifte i svensk politik är ett faktum och hur vi skall bemöta det blir en viktig fråga framöver. Peter Örn bad mig skriva vidare om  demokratin och  formulera några tankar till sin hemsida.   Finns på:  http://www.peterorn.se/

Många tankar är i sin linda och det kommer att krävas mycket funderingar framöver – från många personer,  innan vi vet hur gå vidare. Men en sak är säker och det är att vi måste förändra demokratins organisering!

Dagens politiska frågor är komplexa och kräver fördjupad diskussion. När så inte sker så växer populismen. Alla är överens om att vi måste “skapa nya arenor för diskussion”. Men frågan är var dessa finns och hur det skall gå till? Det har ingen svar på.

Jag tror att dessa arenor måste finnas inom ramen för hur folk lever idag. Vi måste sluta drömma oss tillbaka till den tid då man la sin fritid på att sitta i oändliga sammanträden och styrelser utan ersättning. Folk vill gärna delta och bidra, men då bestämma själva när och hur mycket.

Här kan partierna lära av näringslivet. De har inga problem alls att få ut sina budskap. Med hjälp av skickliga pr-byråer paketerar man sitt koncept så att det blir lättförståeligt.

Att vi sedan även måste se över hur organisera vår demokrati när allt färre vill bli politiker är ett jobb som återstår. Det ser ut att gå i den riktningen, men då måste fler vägar att delta i demokratin och samhället skapas för alla de som inte är politiker.

En nyckelfråga är just partiernas arbetssätt. De förändrar sig för lite för att hänga med i hur samhället förändras och hur folk lever sina liv.

Bild: Margot Wallström och Staffan de Mistura i Almedalen – diskuterar kriget i Syrien. Han arbetar för de som inte har demokrati. Ett av vår demokratis problem är faktiskt att den inte är så bra marknadsförd. Att man förstår hur viktig den är och vikten av att delta. Att förstå hur olika sorters beslut leder till olika sorters samhällen. To be continued!

Skolans roll i detta kan inte nog betonas.

Bild: Fantastisk rosenbuske vid Söderport i Visby – i kvällsljus. Bara en fin bild. (Känslan sitter kvar)

Ännu återstår Sjöstedts tal ikväll på Almedalsveckan, men i stort är den strax slut. Det blir ju alltid så tomt när något pågått så intensivt och förberetts så länge. Har varit inne på det tidigare. Förhoppningsvis blev verkligheten ganska lik drömmen om veckan.

Själv är jag mycket glad att jag hade möjligheten att vara där. Det gäller ju att hitta boende och resa som funkar. Jag hade tur med båda! Kunde även planera mina dagar helt själv utifrån vad jag ville lyssna på – en slags fortbildning. Min inplanerade medverkan på New Republic PR om unga och demokrati på torsdagen gick också bra. Det var väldigt roligt att få träffa de tre unga kommunpolitikerna som deltog! Det finns hopp om framtiden! Unga är ju en av fyra underrepresenterade grupper i svensk politik. De andra är kvinnor, funktionshindrade och utrikes födda. Det var även med en kvinna som jobbade med den sista gruppen.

Det som lägger en mörk skugga över veckan är ju den ogenerade nationalismen som helt plötsligt klivit ut i dagsljuset. Kd, M, Sd och S var alla där på olika sätt. Jan Björklunds tal blir bättre för varje dag som gått, när han fokuserade på EU och samarbete istället för att börja snickra ihop något som skall passa dagens stämning. Nationalism är ingen lek. Den är farlig och måste bekämpas.

Veckan i Almedalen gjorde det tydligt att nya tider och debatter är att vänta. Vi går in i en ny ordning – en ny era. Snart, om sisådär tio år kommer vi att ha döpt den och sorterat den. Men just nu har övergången skett ljudlöst – som alltid, även om övergångar alltid kan lokaliseras. Stunden när det skedde. Kanske blir årets Almedalen en sådan övergång? Continue reading “Post Almedalen”

Då har jag varit i Almedalen i snart fyra dagar, men det känns som många fler. Varje dag är ett superkoncentrat av händelser, men framförallt ett koncentrat av personliga möten! Folk du känner från hela landet springer du plötsligt på här och var. Har även duttat in i  Carl Bildt tre gånger:)

På bilden ser ni publiken som lyssnade på Stefan Löfven igår kväll. Antal i publiken slog Reinfeldt för två år sedan med 300 pers. Löfven hade ett närvarande tal med stuns i och en varm ton i sin röst. Faktiskt ett av de bättre han hållit. Innehållet däremot kan vi diskutera. Jag tyckte det andades nostalgi. “Som det var på 70-talet” sas om industrin. Sedan räckte han åter ut en hand mot något parti i Alliansen. “Blockpolitiken är död”. Men, det är klart att något måste göras när vi har den svagaste regeringen i mannaminne.

Löfven tog upp utmaningen med integrationen. Det gäller ju att alla som kommit nyss i vuxen ålder till vårt land snabbt får en roll någonstans. Att få ett jobb är avgörande. Det tycker alla, men vi har olika vägar dit.

Ikväll är det Ebba Busch Thor som talar och veckan startade ju med Björklund och Annie.  Björklund fokuserade på EU, vilket känns hur viktigt som helst. Brexit är en katastrof, vilket faktiskt var något som Staffan de Mistura tog upp i ett seminarium han talade på tillsammans med Margot Wallström. Staffan de Mistura är FN:s chefsförhandlare i Syrienkriget och han har jobbat för FN i  46 år. Han kallar sig själv för obotlig optimist, något som Margot Wallström döpte om till “absurd-optimist” – myntat av någon annan för länge sedan.

Det sägs att han har världens farligaste jobb också. Om det sa han själv att “det farligaste jobbet i fjol var att vara frisör åt Nordkoreas ledare” Continue reading “Berättelse från Almedalen”

Den brittiske parlamentarikern Jo Cox mördades igår. Så ofattbart tragiskt på alla sätt och vis. Först för henne, hennes familj och sedan för hennes politiska arbete.

Hon var aktiv i människorättsfrågor och demokratifrågor och var mitt uppe i slutspurten för valkampanjen att få Storbritannien att stanna i EU. Där satte någon stopp. Tog sig rätten att ta ett liv. Tänkte att argumenten inte skulle räcka.

Måtte nu Ja för stanna i EU vinna över Brexit. EU är vårt demokratiska hopp, även om problemen har hopat sig idag! Vilken väg skall vi annars ta?

Det sägs idag att hon varit hotad tidigare. Just hot mot politiker och speciellt mot kvinnliga politiker är mycket vanligt. Det som hänt nu kommer att avskräcka ännu fler att ta steget in i politiken. För det är just rädsla för hot och våld som gör att många inte anser det vara värt att kämpa offentligt för sina politiska ideal. Varför ta risken? Överlämnar det till andra.

Återigen var det en enstöring till man som är förövaren. Vi har sett dem förr. Ausonius, Mangs, Breivik, Lundin, Mateens m fl. Listan kan göras mycket längre. Deras ideal är oftast högerextrema och de anser sig göra en insats för sin grupp, fast ingen bett dem. De är alla terrorister och ett hot mot det demokratiska samhället. Continue reading “RIP Jo Cox”

Avenyn idag. Festflaggorna som täckte gatan igår under paraden är idag hissade på halv stång.

I morse när jag var upp till konstmuseet för att ta det här fotot så hade jag väldigt svårt för att hålla tårarna tillbaka.  Det gick liksom inte.

50 döda i Orlando. Ännu fler skadade.  Hur kan någon vara så ond? Och tänka sig ha rätten att ta liv på det här viset? Ändra framtiden för alltid och förstöra så fruktansvärt mycket? Fullständigt ofattbart.

Det som hände visar att det fortfarande är farligt och provocerande att vara en hbtq-person. Själva priderörelsen startade som en motreaktion mot en dödsskjutning på en gayklubb. Gårdagens avslutning på Prideveckan i Göteborg var också viktig för att just i Göteborg så var det extra farligt att vara homosexuell förr. På 1980-talet fanns uttrycket “knacka bög” här. Vi har kommit en bit, men gårdagens händelse i Orlando visar att det bara är att fortsätta kampen för allas lika värde och rätten att vara den man är.

Pride har en särställning som vi måste stå upp för. Det är inte vilket jippo eller föreningsarrangemang  som helst, utan en manifestation för människors lika värde.

Continue reading “Fortfarande provocerande, fortfarande farligt, fortfarande politiskt”

Idag har en grupp från LUF (Liberala Ungdomsförbundet) varit hemma hos mig. Vi har grillat, spelat kubb och badat. Jätteroligt att de ville komma förbi och hänga hos mig en stund mitt på denna underbara dag! Fullt solsken och alla glada!

De var dock inte ute på Öckerö för att träffa mig. Innan de kom till mig hade de gjort en politisk aktion i kommunen. De hade satt upp Pride-flaggor i papper på kommunhuset för att visa sitt stöd för Prideveckan som börjar i Västsverige nu.

Den som har hängt med känner till att Öckerö kommun förra veckan röstade för att kvarstå vid den gamla flagg-policyn om att endast flagga vid nationella högtidsdagar. Kommunen sköter två platser med flaggstänger. En vid rondellen när man kommer från färjan på Hönö och några stycken vid kommunhuset.

Nuförtiden så flaggar de flesta kommuner under Pride-veckan och det är en symbol för alla människors lika värde och rätt att vara den man är. En liberal paradfråga.
Liberalerna stod bakom beslutet att kvarstå vid den gamla flaggpolicyn, men vi har nu beslutat oss för ett omtag i frågan. Att ändra beslutet inför årets Pride-vecka är dock för sent, utan det får bli en fråga inför nästa år. Däremot uppmuntrar vi alla skolor och ideella föreningar att flagga själva! Continue reading “Nationaldagen!”