KORT PAUS I PANDEMIN

Från och med nästa vecka krävs vaccinpass för att få delta vid evenemang med fler än 100 personer. Man uppmanas åter att stanna hemma och testa sig vid förkylningssymptom. Trots att 85% av befolkningen i Sverige är vaccinerade utfärdas dessa åtgärder. I vissa områden är dock vaccinationsgraden låg och det är i dessa områden folk blir mycket sjuka och kräver intensivvård. Man kan insjukna trots att man är vaccinerad, men då blir man inte särskilt sjuk, vilket ger sjukvården mycket större möjligheter att klara av sitt jobb. I länder runtomkring oss eskalerar smittan nu igen. Det förefaller som om vi bara haft en kort paus i pandemin.

Denna text publicerades i Frisinnad Tidskrift i september:

Kort paus i pandemin:

I sommar har vi levt som om pandemin vore ett minne blott. Efterlängtat är en underdrift. De blockerade sätena på tåget finns inte kvar längre – vagnarna har varit fullbokade under resorna till fjällvandringen och till släkten. Även om det krävdes förbokad biljett till Liseberg, var parken smockfull och köerna timslånga. Uteserveringarna har dignat av besökare. Visst har det känts som att pandemin är över? Många har även sagt att de inte orkar bry sig längre. Att oavsett hur virusen utvecklas så får det vara nog. Möjligheten till vaccinationspass har också gjort att människor letat sig ut i världen igen.

Förra sommaren var det nästan likadant. Smittan minskade under de varma månaderna, när människor kunde vara utomhus. När semestern var över, var det många som letade sig tillbaka till kontoren, om än inte varje dag. Jag deltog fysiskt på ett par konferenser under september och i början av oktober. Vi prövade oss fram. Men i slutet av oktober slog fällan igen och alla uppmanades åter att jobba hemifrån och undvika ej nödvändiga resor. Beskedet kom abrupt. Antalet smittade ökade markant och vi erfor en ”andra våg”.

Just idag i skrivande stund är 58,5% av Sveriges invånare vaccinerade med två doser och många är immuna efter att ha varit sjuka i Covid. Vaccinet kan inte nog överskattas och det har varit en stor bedrift att ta fram det på så kort tid. Men kommer det att räcka?

Nu har forskning och myndigheter börjat att tala om en tredje dos för den äldsta gruppen. Detta för att skydda sig mot mutationen Delta, vilken ökar därför att många har varit utomlands under sommaren. I detta nu berättar rubrikerna om att sångaren i Iron Maiden, Bruce Dickinson, har insjuknat i Covid, trots att han är färdigvaccinerad. När kändisar insjuknar eller går bort är det en oroande påminnelse om att medierna snart förbereder rubriker om nya vågor av pandemin. Redan berättas om allt fler unga människor som ännu inte fått vaccin insjuknar. Det är en oroande utveckling när många av oss vill tro att pandemin är över.

II

 Så, har vi bara en paus i pandemin?

Ja, vi har paus, men allt fler tecken tyder på att det är en kort paus. Just nu ökar Covid våldsamt i andra delar av världen. Även nära oss. Norge har alldeles nyss stängt sina gränser igen. Och Sveriges statsminister har nyligen meddelat att restriktionerna förlängs ännu ett halvår.

Nu förekommer stora protester mot detta. Alla tycker det är tungt. Acceptansen för restriktionerna är långtifrån lika självklara som för något år sedan.

Även om många lärt sig hantera digitala möten hemma i vardagsrummet, så finns en saknad efter gemenskap. Efter pausen väntar kanske ännu en höst som bara lyses upp av ett antal rutor med stela ansikten i Teamsmötet på din datorskärm. Det förskräcker dem med ett sådant jobb som kan skötas från en datorskärm. Taxichaufförer, lärare och vårdpersonal har andra utsikter och oron hos dem är stor – trots vaccineringarna.

Men allra svårast kommer det fortsättningsvis att bli för den stora grupp i samhället som lever i digitalt utanförskap. De stängs nämligen helt ute från samhället, när livet sker online.

Den digitala klyftan i samhället har vidgats ytterligare sedan vi drabbades av pandemin. Detta på grund av att tjänster som tidigare varit tillgängliga också digitaliserats: Det krävs digitala verktyg för att komma i kontakt med vården, Försäkringskassan, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och Socialtjänsten.

Förutom dem med kognitiv svikt och de allra äldsta i samhället, handlar det om nyanlända, papperslösa och asylsökande. Covid har gjort tröskeln in i samhällets gemenskap ännu högre. Det är nödvändigt att även politiskt uppmärksamma den digitala klyftan. Vi får inte skapa ett samhälle som systematiskt utestänger stora grupper.

Den socioekonomiska klassklyftan har också vidgats. Trångbodda har självklart haft det mycket tufft, när skolorna varit stängda, när barnens fritidsaktiviteter och läxläsning – som ofta hanteras av pensionärer – varit inställda. Välbemedlade har klarat detta mycket lättare.

Här hemma syns alltså skillnader mellan socioekonomiska grupper och skiktningar. Och blickar vi ut över världen syns liknande mönster av skillnader mellan rika och fattiga länder. Vaccinationsgraden är mycket låg i fattiga länder och det är ett problem för oss alla. Viruset muterar när det fortsätter att spridas mellan individer och plötsligt har en variant uppstått, som de som redan är vaccinerade inte längre är skyddade mot. Som nämnts har det redan börjat att ske. Klassklyftor är alltså både dåliga och farliga på många vis.

En viktig slutsats av pandemins tid är att målmedvetet arbeta för att minska klasskillnaderna i vårt svenska samhälle, att undanröja fattigdomen och orättvisorna mellan rika och fattiga länder.

Continue reading “KORT PAUS I PANDEMIN”

Begränsa ojämlikhet där det går

Nu har alla gymnasieelever tagit studenten. Kanske den enda kvarvarande övergångsrit vi har som markerar inträdet i vuxenlivet. Att det kan vara så beror på att alla kan ta studenten idag, helt oberoende av studieresultat, vilket jag personligen tycker är bra. Det gynnar inte sammanhållningen i samhället om vi sorterar elever den här stora dagen. Alla bör få känna att de går ut gymnasiet under festliga förhållanden. Punkt.

Men den kull som går ut i år har en erfarenhet som är unik: att studera på distans under cirka tre terminer. Det är lång tid för en ungdom. Över lag har det inte varit positivt, varken för studieresultat eller social och känslomässig utveckling. Distansundervisning har ökat klyftorna mellan elever som lyckas i skolan och de som inte lyckas, även om enskilda fall kan visa på motsatsen, som för s k. hemmasittare. Hemmasittare är elever som av olika anledningar inte vill gå till skolan.

En utländsk studie visade även att det varit svårt att lära sig något överhuvudtaget, genom att få uppgifter på distans. Även om några bestrider det, så kan vi slå fast att det inte går så vidare bra att ersätta traditionell undervisning. När det kommer nya “skojiga” pedagogiska grepp, brukar jag säga att det finns ett skäl till att den är organiserad på liknande vis som när skola infördes under 1800-talet. Det stöd som ges i grupp, under ledning av en kunnig lärare är oersättligt. Det är svårt att utöva interaktion via en skärm.

Framförallt har ojämlikheten ökat med distansundervisning, eftersom elever har skilda hemförhållanden. Skillnaderna i studieresultat har förstärkts mellan dem som fått stöd hemifrån, bor i villa och har tillgång till god teknik, jämfört med dem som bor trångt och så vidare. Finns våld och missbruk hemma, säger det sig själv att tiden måste varit förfärlig. Samt inställda fritidsaktiviteter, vilket kan fungera som en ventil i vardagen. Inställd läxhjälp, när den ofta givits av frivilliga äldre.

Continue reading “Begränsa ojämlikhet där det går”

Vem är din politiker?

Det finns inget som väcker så mycket känslor som när man ska förändra miljön för människor. Bygga nya hus, riva hus, såga ned träd. Motståndet mot Västlänken i Göteborg har varit stort och är det nog fortfarande, även om bygget pågår för fullt. Det bidrog till ett helt nytt parti i Göteborg, vilket förändrade det politiska landskapet radikalt. Många kände sig överkörda av politikerna och de stora förändringarna som stod för dörren förskräckte.

En kvinna berättade att hennes skäl till motstånd mot Västlänken var att hon inte ville leva sina sista år i en enda stor byggröra, utan kunna promenera på sina barndoms gator som de alltid har varit. Jag förstår henne, men det är naturligtvis inte möjligt att avstå från förändringar av hänsyn till nostalgi. Det som däremot måste göras är att jobba på förankringsprocessen bättre. Att politiker på djupet lyssnar på medborgare – att skapa verklig förankring. Här finns det stor förbättringspotential. Men man kommer alltid till en punkt där beslut måste fattas. Så också när det gällde Västlänken.

Gällande Västlänken hade den diskuterats och planerna hade visats i åratal innan första spadtaget togs. Medborgarna hade varit inbjudna till flera tillfällen att säga sin mening och delta i processen. Men det var när man stod inför fullbordat faktum, som de flesta vaknade upp. Det är ett känt mönster.

Människors vardag är fullspäckad med tvättider, handla mat, barnen och sköta jobbet. Att engagera sig i en byggplan gör de flesta inte. Som sagt – de flesta har inte utrymme eller intresse i sitt liv av att begrava näsan i kommunala dokument.

Det är därför vi har representativ demokrati. Vi väljer personer som är beredda att just begrava näsan i kommunala dokument och utifrån det, föredragningar och ideologiska övertygelser, göra bra bedömningar.

Continue reading “Vem är din politiker?”

Därför stannar jag i Liberalerna

Jag sneglar ut över balkongen och ser ett grått dis framför en fond av kala träd. Mars månad är snart slut och våren står där och väntar någonstans runt hörnet. Det känns hoppfullt. Förra veckan avslutades min tjänst som politisk sekreterare i Göteborgs stad. Helene Odenjungs efterträdare Axel Darvik valde omedelbart att säga upp staben på Liberalernas kontor i Rådhuset. Till en början var vi alla chockade, eftersom vi hade avtal och planer för hela mandatperioden. Men idag har allt fallit på plats. De politiska vägval och uttalanden som Darvik gjort, framförallt om skolpolitiken i Göteborg, är av sådan art att jag personligen inte hade kunnat jobba kvar.

Den här måndagen inleder även en ny fas för Liberalerna som parti. Igår samlades partirådet, där ett vägval avgjordes. Partirådet satte punkt för en lång tid av diskussioner om vad Liberalerna ska göra för att vända de mycket dystra opinionssiffrorna. En majoritet av ombuden beslutade att partiet ska arbeta för en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister. Denna linje innebär i klartext att en kommande borgerlig regering ska vara beredd att söka stöd hos Sverigedemokraterna.

Här har partiet visat sig vara kluvet mellan dem som absolut inte kan tänka sig samröre med Sd och de som kan det. Försök till kompromiss som önskade tillägg om försäkra sig mot alla former av budgetsamarbete med ytterkantspartierna avslogs.

Det är viktigt att understryka att Nyamko Sabuni tecknade denna kurs för partiet långt innan valet 2018, vilket har vunnit gehör hos flertalet. De är övertygade om att taktiken att isolera Sd är det som lett till att de har vuxit. Mycket på grund av att människor upplever att Sd:s mandat ignoreras av makten. Skickligt har Sd upprätthållit bilden av att de inte får vara med. Det finns även en analys att Sd har vuxit mycket därför att de är det parti som ”vågat tala klarspråk om samhällsproblemen” och hur ta sig an dessa. Både S och M har idag därför lagt sin politik nära Sd:s politik. Dessa analyser kunde vi höra i Liberalerna redan efter valet 2014. Att enda vägen att desarmera dem, var att bjuda in dem och låta dem ta ansvar. Så länge Sd kunde stå utanför och peka finger mot etablissemanget, skulle de växa.

Jag har förståelse för en sådan analys. Många är genuint övertygade om att det är enda vägen att gå. Att vi nu under flera års tid har prövat en väg som inte visat sig ge någon framgång alls. Och om vi då försvinner i nästa val på grund av att vi framhärdar på en hittills misslyckad väg, så finns det ju ingen alls kvar i riksdagen som kan försvara de liberala bastionerna. Den liberala gränsen. Därför måste vi göra så här nu. Och då inte binda sig vid en formulering – ett löfte – som vi sannolikt inte kommer att hålla. Men denna analys bortser helt ifrån att populistiska partier vinner framgång också i många andra länder. I länder som släpper in dessa partier att direkt påverka regerings politik och arbete ses en tydlig påverkan på besluten.

Gårdagens beslut är en vattendelare. Vi som följde debattinläggen hela dagen kunde tydligt höra skillnaderna i argumentation mellan dem som var för partistyrelsens förslag och dem som var för reservanternas. De som var för partistyrelsens förslag upprepade att de ”litade på/hade stort förtroende för våra representanter och Nyamko Sabuni”, samt angav sakpolitiska förslag om vägen framåt. ”Lösa problem i människors vardag”. De som å sin sida krävde skrivning om att sätta en röd linje vid ytterkantspartierna hade genomgående ideologiska argument. Man kunde uttrycka sig om ”vår själ” och ”identitet”. Tina Acketoft från Skåne berättade hur det blivit i Danmark som prövat greppet att inkludera de främlingsfientliga istället för att hålla gränsen mot dem. Att det endast lett till att de andra partierna blivit mera främlingsfientliga samt att dessa åsikter normaliserats. Att det bjuder in till ett sluttande plan.

Continue reading “Därför stannar jag i Liberalerna”

Slåss för våra rester av integritet

”Vi måste förbjuda möjligheten att använda sig av kontantkort till mobiltelefonabonnemang.” Detta sade en polis häromdan i samband med att han berättade om deras svårigheter att komma åt kriminella.

Kontantkort i telefonerna är ett sätt att kunna upprätta telefonlinjer, vilka sedan inte går att spåra på samma sätt som en telefon med ett fast abonnemang. Kontantkort till telefonen gör det möjligt att vara anonym på ett nummer. Med chans att planera brott.

På frågan om det inte kan vara bra för vissa att ändå ha möjlighet att använda sig av ett anonymt abonnemang, svarar polisen att ”det löser vi lätt”. Han berättar att det går lätt att som exempelvis misshandlad och förföljd kvinna, få hjälp med ett anonymt konto hos kommunen.

Polisen ser det hela såklart ur sitt perspektiv gällande möjligheter att hitta kriminella. Men en företeelse har sällan endast en vinkel.

Kanske vill du inte att ”kommunen” ska blandas in i ditt privatliv och din önskan om anonymitet? Du kanske inte heller kan uppvisa tillräckliga skäl, för att få denna hjälp av ”kommunen”. Hur skulle villkoren se ut? Jag ser framför mig en lång utredning. Du kanske även endast önskar få vara ifred och leva utom räckhåll för den kartläggning av ditt liv, som faktiskt görs av oss alla som lever våra liv på nätet via våra telefoner. Att den önskan är ditt enda skäl?

Continue reading “Slåss för våra rester av integritet”

Avslut

För en vecka sedan deltog jag i mitt sista möte som ledamot i kommunfullmäktige Öckerö. Det kändes lite sorgligt, eftersom jag blev personkryssad dit. Men det var tvunget att avgå, eftersom jag har flyttat från kommunen och lagen säger att man måste vara skriven i den kommun man representerar. När jag jobbade med ett uppdrag åt Mucf där jag undersökte vad som kunde få fler unga till våra politiska partier och till uppdrag, var ett av svaren att ge unga som valts in i fullmäktige dispens att sitta kvar, trots flytt under pågående mandatperiod. Unga flyttar oftare än äldre eftersom de ännu inte är etablerade i samhället. De kanske flyttar för att läsa på annan ort, eller får ett jobb i en annan kommun, men ändå är i den kommunen ibland och därmed anser att de kan sköta ett uppdrag i kommunfullmäktige. Men ännu har den lagen inte ändrats och hursomhelst så skulle den inte gälla mig. Men det kan finnas skäl att stanna för den period man är vald.

Samtidigt valde jag också att avgå som ordförande för kommunens fastighetsbolag Öfab. Det var också tråkigt, men allt har sin tid. Efter nästan tre år på posten har jag fått vara med om mycket och lärt mig mycket. Nya Solhöjden har byggts klar, ny fritidsgård med moppeverkstad, ny familjecentral i biblioteket, värdegrundsarbete för personalen, överlämning av ny skola på Björkö. Diskussioner om Öckerö nya centrum har pågått länge, samt inledande av strategisk fastighetsöversyn – ett mycket viktigt jobb för en styrelse. Och framförallt den ambitiösa utbyggnaden av fibernät i kommunen. Nio av tio öar är klara och strax påbörjas bygget på den sista ön Grötö. Över detta kan många känna stolthet. Jag vill tacka alla inblandade och önskar VD Hans Andreasson med personal och styrelsen lycka till i fortsättningen.

Continue reading “Avslut”

Hur kommer skolan att förändras efter Corona?

20160428_103042

Varför är skolan arrangerad precis på samma sätt idag, som när den infördes för 150 år sedan? Den frågan ställs nu efter det att alla gymnasieelever tvingas arbeta hemifrån och distansundervisas, på grund av den rådande Corona-krisen – och många tycker att det vi ser är en revolution för undervisning på distans.

Vi har länge haft en debatt om huruvida det är bra eller inte att ha en digitaliserad skola. Tyvärr har debatten polariserats och det har framstått som om man i undervisningen tvingats välja mellan renodlad traditionell katederundervisning eller undervisning där eleverna själva söker sin kunskap – spridda överallt. I verkligheten finns däremot en blandning och en växelverkan mellan metoderna. Den stora skillnaden som finns syns i upplägget på undervisningen. Hur uppgifterna är utformade och om tyngdpunkten ligger i lärarens eller elevens ansvarstagande för lärandet. Två skolor finns: den konstruktivistiska och den lärarledda. Men självklart använder sig alla idag av digitala hjälpmedel.

Sedan den 17 mars ska alla gymnasieelever arbeta hemifrån och lärarna undervisa dem på distans.  Detta som en åtgärd för att minska smittspridningen av Covid-19. Digitaliseringsivrarna hurrar och pekar på alla fördelar. Man ser att närvaron ökat markant och att elever som vanligen inte syns, nu får chans att komma till sin rätt. Hemmasittare kan plötsligt delta på lika villkor och de s k datanördarna har fått en viktig uppgift, genom att deras expertis har varit nödvändig och efterfrågad i vissa fall. ”Vi har lång erfarenhet av att socialisera och lösa problem tillsammans online”, berättade en spelkille i Ekot. Den osynlige bakom skärmen har plötsligt blivit den synlige.

Självklart finns en baksida också. Andra problem har uppstått. Nu syns tydligare än någonsin klasskillnader mellan elever. Mellan dem som har möjlighet att jobba i lugn och ro  med bra uppkoppling hemifrån och mellan dem som inte har någonstans att sitta. Continue reading “Hur kommer skolan att förändras efter Corona?”

Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap

20200314_143455
Plötsligt när du står och borstar tänderna, börjar du fundera: ”Är det okej att gå till frisören på torsdag? Kommer det att vara smittorisk där? Tänk om frisören är smittad?”

I onsdags kom förbud mot folksamlingar över 500 personer. Dagen därpå gick proppen ur och de flesta lyssnade inte längre på expertisens råd om hur agera, utan började fatta egna beslut. Idag finns inte en enda bostadsrättsförening, mäklare eller kyrka som inte själva gått ut med ”riktlinjer angående covid-19″. Vi hamstrar matvaror trots att MSB upprepar att det inte behövs. Igår började mejlen om inställda möten att ramla in – även för möten med relativt få deltagare.

Människors rutiner, som att gå till en mässa/fredagsbön etc. försvinner plötsligt. Efter detta kommer insikter om framtiden. Vad kommer att hända med besparingar som ligger i fonder? Ditt jobb? Din bostad? Sjukvårdsmaterial. Allt är plötsligt i farozonen. ”Corona seglade in från sidan som en svart svan i ekonomi.” sa SEB:s chefsekonom häromdan. Även om många talat om att en lågkonjunktur var på väg, så var vi faktiskt inte i närheten av en sådan. Men med detta spelkort lagt, så ser det ut som att vi hastigt kastas in i en lågkonjunktur. Spelplan ändrad. Continue reading “Corona ger alla en lajvad lektion i samhällskunskap”

Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor

20200214_211035

“Digital allmänbildning låg bland svenskar”. Så lyder rubriken på Svensk biblioteksförenings seminarium igår. De har undersökt hur vi skattar oss själva gällande vår koll på den digitala världen. Resultatet visar att vi inte har så god koll som vi tror. Framförallt är vi dåligt uppdaterade på säkerhetsfrågor. Läs artikeln här

Vi behöver alltså bli kunnigare på många sätt gällande den digitala världen. Men hur ska vi bli det? Jag har tidigare skrivit om den digitala klyftan i samhället. Läs min artikel här  Det kommer alltid att finnas en stor grupp som står utanför. Alla dem med kognitiva svårigheter.

Efter att min artikel publicerades,  var det många personer som kontaktade mig. En sa så här: “Vi som inte hänger med, försöker ändå på något sätt att göra det. Men så fort vi har lärt oss det viktigaste, så har utvecklingen sprungit ifrån oss. Vi kommer aldrig att komma ifatt och vara med. Vi ger upp”.

Poängen är att vi måste börja ta ansvar för alla som inte hänger med. Allt annat är djupt odemokratiskt. Men hur gör vi det?

Artikeln ovan tar upp potentialen med biblioteken. Det är ställen dit många fortfarande söker sig. Dock inte endast för att låna böcker och läsa tidningar, utan även för att göra flera vardagliga ärenden på nätet. Alla har nämligen inte en egen dator med nätuppkoppling hemma. Den här sista meningen kan låta som 1998, men är faktiskt allvarligt menad.

När människor utan egen dator kommer till folkbiblioteken, behöver de hjälp att göra sina ärenden. Med en lapp på fickan om vart gå in och registrera sig för att söka jobb, eller var hitta information om söka bostad,  ser de sig rådvilla omkring. Hur gör man? Continue reading “Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor”

I morgon lämnar GB EU

20200130_074333

Bilden visar en reklamannons för en Volvobil. Vi ser en bild av ett vinterlandskap i fjällen, mot en bakgrund av en rosa himmel. Det ser ut som att det är eftermiddag.  (Förmodligen ett misstag) ”Äventyret är nära” berättar texten. När jag ser bilden, undrar jag hur man kan se äventyret i en kall, snöig sluttning?

Jag är uppvuxen i Lappland, i inlandet, i glesbygden och för mig fanns äventyret definitivt inte i skogsbacken. Skogsbacken var vardag med plogvallar som passerades på sparkmedar som dragits över varandra i den mörka morgonen för att bli farbara. Nej, äventyret fanns där världen började hundra mil söderut. I en storstad någonstans – säg Köpenhamn? Där det var liv och rörelse, folk att titta på och spännande utmaningar.

Reklambilden vänder sig definitivt inte till Sveriges landsbygdsbefolkning. Inget konstigt i det alls. Hårt arbetande storstadsmänniskor längtar såklart efter naturen. Det verkar fritt. Och lite ledighet.

Reklambilden handlar endast om att vidröra en inre, diffus längtan efter något annat. Det är poängen. Inge en känsla – hamna i magtrakten. Samt en förhoppning från reklambyrån att vi inte ska fortsätta att problematisera, för då blir det ingenting kvar. Bilden av sluttningen är endast en kall vinterbild. Den som kan vet  att det inte finns något äventyr där inne bland fjällbjörkarna.

Kan man jämföra reklambilden med Brexit-kampanjen? Bara hittepå. Bara en känsla. Ingen analys. Inga fakta.  Continue reading “I morgon lämnar GB EU”