Den brittiske parlamentarikern Jo Cox mördades igår. Så ofattbart tragiskt på alla sätt och vis. Först för henne, hennes familj och sedan för hennes politiska arbete.
Hon var aktiv i människorättsfrågor och demokratifrågor och var mitt uppe i slutspurten för valkampanjen att få Storbritannien att stanna i EU. Där satte någon stopp. Tog sig rätten att ta ett liv. Tänkte att argumenten inte skulle räcka.
Måtte nu Ja för stanna i EU vinna över Brexit. EU är vårt demokratiska hopp, även om problemen har hopat sig idag! Vilken väg skall vi annars ta?
Det sägs idag att hon varit hotad tidigare. Just hot mot politiker och speciellt mot kvinnliga politiker är mycket vanligt. Det som hänt nu kommer att avskräcka ännu fler att ta steget in i politiken. För det är just rädsla för hot och våld som gör att många inte anser det vara värt att kämpa offentligt för sina politiska ideal. Varför ta risken? Överlämnar det till andra.
Återigen var det en enstöring till man som är förövaren. Vi har sett dem förr. Ausonius, Mangs, Breivik, Lundin, Mateens m fl. Listan kan göras mycket längre. Deras ideal är oftast högerextrema och de anser sig göra en insats för sin grupp, fast ingen bett dem. De är alla terrorister och ett hot mot det demokratiska samhället.
Det är därför vi hela tiden säger efter varje attack att vi inte får ge upp, inte låta oss skrämmas, utan fortsätta jobba på rätt sätt – det demokratiska – och inte dra oss tillbaka. Men, det är klart att skaran av de modiga krymper. Och frågan är då vilken sorts politiker vi kommer att få med tiden? Eller vilket politiskt klimat.
Om knappt två veckor är det dags för årets politiska höjdpunkt – nämligen Almedalsveckan. En unik företeelse där alla politiker och de med politiskt intresse och numera alla som vill visa sitt budskap för alla politiker, samlas på en liten yta. Den öppenhet som är där måste prisas och bevaras. Men jag har hört de som fruktar hemska händelser och därför inte vill åka dit. Det är sorgligt och manar till vidare kamp. Ju längre från folket som politikerna kommer, desto större risk för missnöje och oro.
LUF har då världens bästa aktion som de använder så fort något hemskt har hänt. “Vi är tusen gånger fler” säger de när de love-bombar dörrar och platser. Det gjorde de senast idag i Rissne, när någon bränt upp en pride-målad bänk. Hejja LUF!
