Utredningar, projektledning, skribent
Nu mognar sädesfälten. Här står de raka och vackra och snart klara att skörda. När jag var barn kom mina morbröder hem och tröskade åt bönder runtom i trakten. De tog semester för att göra det och då var det höst. Jag och Helena åkte gärna med. Satt högt uppe på tröskan och rullade fram över åkrarna och sakta på landsvägen. Det luktade diesel, jord och kyla.
Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”
Varje morgon dricker jag kaffe och läser tidningarna. Denna morgon vid en sjö. Stilla vatten, fåglar som ropar, kuttrar, piper.
Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”
I juli lägger sig ett särskilt lugn över landet. Oavsett arbetsbörda, är juli att sätta sig på gräsbacken med fötterna i bäcken och vända ansiktet mot solen. Larmen må ljuda runtomkring – men nu ska vi bara sätta oss ned och andas. Vi vet att det snart är över.
Sverige är så mörkt under flera månader. En oöverträffad tweet av Johan Hilton i oktober löd: “Marsch pannkaka allihopa in i svarta säcken”.
Continue reading “#Vykortfrånsommarsverige”
Kriget i Ukraina är inte längre förstanyhet. I kvällens Rapport kl:18 nämndes inte kriget överhuvudtaget. Detta trots att striderna har ökat och inte minskat.
Ryssland sägs ha ett övertag just nu och det beror på att de använder tio gånger mer artilleri än Ukraina. Jag citerar Svt: “Ukraina skjuter ca 6000 granater per dag och ryssarna bedöms skjuta 60 000 granater per dag”. Men uppfattningen är att Ryssland använder sig av en taktik om att skjuta så mycket de kan – utan närmare eftertanke. Alltså att de inte använder artilleri särskilt strategiskt. Det finns nu de som tror att Rysslands taktik består av att inrikta sig på att göra så mycket skada som möjligt. Utan tanke på framtida förvaltning eller samarbete i de områden de nu attackerar som hårdast.
Continue reading “#StandWithUkraine 18 juni”
Strider pågår fortfarande och Ryssland har idag kontroll över 1/5 av landet. Vunnen mark förloras igen och så fortsätter det. Ryssland fortsätter att hota Ukraina med att om de får hjälp med krigsmateriel av andra länder, så måste Ryssland svara med motsvarade mynt. Att detta kan fortsätta? Idag spås ett långt krig och vi ser nu hur olika förslag om hur en fredsuppgörelse kan se ut börjar att komma. Sanktionerna skärps. Idag attackerades Kiev av fyra missiler. Där har varit lugnt i en månads tid och det mesta har återgått till “vanligt” arbete.
Bengt Norborg på Svt har gjort en intressant intervju idag med en ung rysk kvinna. Hon är en av många unga som lever i exil i Georgien och i intervjun berättar hon om den skuld som vanliga ryssar känner idag. Varvara Elina organiserar en konstutställning där och hon berättar för Bengt Norborg om hur hennes egen mor säger att hon är spion och infiltrerad av den amerikanska gayrörelsen. Varvara berättar att “det är som att tala med en flat-earther” . Alltså, att det spelar ingen roll vad hon säger eller vilka fakta hon lägger fram. En som tror på något påhittat finner alltid andra förklaringar till verkligheten. När Varvara visar modern bevis från kriget dör samtalet, säger hon. “Att erkänna det hon ser är att erkänna att hon har fel om kriget. ” Detta trots att modern är läkare och borde vara upplyst och kritiskt tränad. Varvara avslutar med att säga: “Det som smärtar mest av allt Putin tagit ifrån mig är att han också tagit ifrån mig min mamma”. Sedan måste hon ta en paus, innan hon avslutar med att ställa frågan: “Kan man älska en fascist? Det är den frågan vi ställer oss nu.”
Continue reading “#StandWithUkraine 6 juni”
Igår besökte Finlands statsminister Sanna Marin Kiev. Besöket var inte känt i förväg och har fått stor uppmärksamhet. Hon åkte runt till de platser vi idag vi lärt känna som dödens orter för att själv se förödelsen. Zelenskyj välkomnade besöket och tackade Finland för det stöd de givit dem. Varje stöd är viktigt. Även om så bara med flaggor och demonstrationer.
Jag har sett diskussioner om att vanliga ryssar oskyldigt får lida för kriget. Och motsatsen – att även vanliga ryssar bär skuld till kriget, eftersom de inte gjort sig av med Putin på alla dessa år. Att de då får stå sitt kast. Den diskussionen går det inte att vara svartvit i . Det vi dock måste vara glasklara över är: det finns inget överseende med Rysslands invasion av Ukraina. Däremot måste det finnas en plan för hur vi ska kunna leva med Ryssland när kriget är över. Det gäller att inte blanda ihop detta.
För några dagar sedan sas att Ukraina kan vinna kriget. Nu nås vi av uppgifter om att Ryssland avancerar igen på flera fronter. Robotar har bland annat placerats ut i Belarus, vilket innebär att Lviv är inom räckhåll. Det är mycket oroande.
Låt oss återigen konstatera att vi inte vet hur det kommer att gå. Ingen vet – alla gissar. Och kriget har sin egen dynamik – liksom de händelser som kommer i dess spår. Som att Sverige nu skickat in en NATO-ansökan, vilket i sin tur startat en diplomatisk konflikt med Turkiet. Det förutsåg ingen. Eller de ekonomiska följder av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Att det inte endast drabbar dem. Att det otroligt viktiga arbetet med att minska de fossila utsläppen inte längre kommer först på den politiska agendan, när kriget manar till andra åtgärder. Att kriget leder till matbrist i tredje världen och höjda matpriser på andra håll. Vilket i sin tur kan leda till nya konflikter där. Redan nu kan vi alltså räkna upp en rad effekter av kriget vi inte kunde se inledningsvis. Effekterna är förödande på många sätt.
Continue reading “#StandWithUkraine 27 maj”
De ukrainska soldaterna i Azovstal – Mariupol har kapitulerat och är evakuerade. Femtio av närmare tusen man är svårt skadade och har först till Ryssland. Ukraina hävdar att du fullföljt sitt uppdrag och Ryssland benämner det som så att de gett upp. Nu uppges att de kommer att ställas inför rätta i Ryssland och i Duman debatterades igår huruvida de ska “hantera nazister” eller ej. Det bedöms som att Mariupol är förlorat, men Zelenskyj uppger att det nu pågår förhandlingar med ryssarna och att skickliga sådana är inblandade.
Samtidigt har oppositionella röster börjat att höras i Ryssland mot kriget. Att det inte längre går att ignorera att en hel värld stängd dem ute. Och att unga pojkar dödats i massor i Ukraina i ett krig de till en början inte förstod att de deltog i. Flikar av motstånd.
Igår skickade Sverige och Finland in sina NATO-ansökningar till Bryssel. Debatten fortsatte dock här hemma om det är rätt beslut eller ej. Erdogan har gjort utspel om att vi hyser terrorister i landet och att Turkiet därför inte kommer att godkänna vår ansökan, vilket krävs för medlemskap. Erdogans utspel tolkas dock som att han endast samlar poäng för att framstå som handlingskraftig inför valet i landet och att han till slut kommer att godkänna Sverige ändå. Miljöpartiet kräver att kärnvapen inte ska placeras i Sverige och hänvisar till att Finland inte kommer att hysa kärnvapen.
Continue reading “#StandWithUkraine 19 maj”
Idag har Socialdemokraterna sagt ja till ett NATO-medlemskap och i morgon förväntas Magdalena Andersson förvissa sig om att hon har riksdagens stöd för sitt vidare agerande. Själva processen kan ta upp till ett år och samtliga trettio medlemmar ska säga ja till att vi blir medlemmar, men inget talar för att något land skulle sätta sig emot. Inom S finns det ett motstånd, men sedan Jan Eliasson och Margot Wallström – tunga namn som tidigare varit emot – har “välsignat” beslutet, har de flesta accepterat den förändrade hållningen. “För första gången sedan andra världskriget har ett demokratiskt land invaderats, vilket är bakgrunden till att Socialdemokraterna bytt fot”, förklarar Magdalena Andersson. Att allt är annorlunda efter den 24 februari.
Finland har redan sagt ja till NATO. De anser att det är viktigt att även Sverige går med, för att ytterligare förstärka försvaret. Att vi tillsammans bidrar. Båda länderna har sedan 90-talet haft fördjupat samarbete med NATO, varför en ansökan om fullvärdigt medlemskap inte är så långt från verkligheten som många påstår. Det är en logisk fortsättning. Sverige och Finland gick även med i EU samtidigt och det medlemskapet innebar ett övergivande av neutraliteten.
Continue reading “Historiskt NATO-beslut”
“Så länge de finns en endaste smörkniv kvar, så kommer ukrainare att slåss mot ryssarna.” Det säger Maria Nilsson, när hon inleder om kriget i Ukraina. Maria berättar vidare om hur välkänd den ryska brutaliteten i krig är. Vad vi vet från Tjetjenien och Syrien, bland annat. Och att vi därför inte bör vara förvånade över det vi ser nu. Att vi varit för upptagna av annat tidigare, men att vi nu förstår allvaret, eftersom det är ett krig i Europa och ett hot mot vår demokrati. Att EU gemensamt står bakom sanktioner och vapenleveranser är oerhört viktigt och visar att alla förstår att det handlar om mera än att rädda Ukraina från att bli en rysk lydstat: det är ett hot mot oss alla i Europa och vårt sätt att leva fritt.
Därefter talade Marias vän Olga Bespalova om hur det varit att fly från Ukraina. Olga visar några nyckelknippor som hör till hus och lägenheter i Ukraina. Dörrar hon inte längre kan låsa upp. Hon berättar vidare om hur viktig mobiltelefonen är för alla; den har app för larm om bombningar. Att trots att hon är Sverige just nu, inte kan avvara den informationen. Olga arbetar som lärare och just nu undervisar hon flera tusen elever på distans online. Att försöka upprätthålla någon form av undervisning i ett land där allt är satt på undantag. Olga vädjar till andra länder om att de behöver vapen.
Continue reading “#StandWithUkraine 8 maj”
Kriget fortsätter. Idag kunde vi följa Bengt Norborg på Svt, när han följde med en grupp soldater i Charkiv. En stad som varit under beskjutning sedan kriget började och är därför i princip övergivet. Dock försvarar ukrainska soldater staden fortfarande och de tror att de kommer att lyckas. Bengt Norborg går runt bland ruiner och hela tiden hörs ljudet av bomber som smäller dovt och ibland intensivt. Han berättar att “det här är precis som i Sarajevo. Man är skyddad mellan husen och man vet var man kan gå utan att bli träffad”. Solen skiner och träden har slagit ut. Gräset är grönt och körsbärsträden blommar så vackert, mitt i allt elände. När kriget började snöade det och allt var grått.
Det får mig att tänka på en berättelse från Birkenau II. Hur några judiska kvinnor trots mardrömmen satte sig mot barackväggen och solade och skvätte vatten på varandra. Hur de för några minuter glömde var de var. Att vi människor för att orka måste vända bort huvudet från det förfärliga och hämta andan. Om så för bara en kort stund.
Bengt Norborg berättar vidare att soldaterna är alla vanliga personer med alla sorters yrken. “Det som händer kommer att hända”, säger en ung man. Därefter visar han upp ett rött armband som hans flickvän gav honom innan han åkte.
Continue reading “#StayWithUkraine 5 maj”