Kriget fortsätter. Idag kunde vi följa Bengt Norborg på Svt, när han följde med en grupp soldater i Charkiv. En stad som varit under beskjutning sedan kriget började och är därför i princip övergivet. Dock försvarar ukrainska soldater staden fortfarande och de tror att de kommer att lyckas. Bengt Norborg går runt bland ruiner och hela tiden hörs ljudet av bomber som smäller dovt och ibland intensivt. Han berättar att “det här är precis som i Sarajevo. Man är skyddad mellan husen och man vet var man kan gå utan att bli träffad”. Solen skiner och träden har slagit ut. Gräset är grönt och körsbärsträden blommar så vackert, mitt i allt elände. När kriget började snöade det och allt var grått.
Det får mig att tänka på en berättelse från Birkenau II. Hur några judiska kvinnor trots mardrömmen satte sig mot barackväggen och solade och skvätte vatten på varandra. Hur de för några minuter glömde var de var. Att vi människor för att orka måste vända bort huvudet från det förfärliga och hämta andan. Om så för bara en kort stund.
Bengt Norborg berättar vidare att soldaterna är alla vanliga personer med alla sorters yrken. “Det som händer kommer att hända”, säger en ung man. Därefter visar han upp ett rött armband som hans flickvän gav honom innan han åkte.
Den ryska ljug-kampanjen intensifieras nu när Sverige talar om NATO-medlemskap. Igår kokade de ihop nazistiska kopplingar till kända svenskar. Tydligen anser ryssarna att talet om att föra krig mot nazismen är ett framgångsrikt koncept. Man befarar att Ryssland kommer att göra något dumt den 9 maj, när de firar minnet av segern i andra världskriget.
