Mediavågen

20160801_220358

Igår var det blåsigt och vågorna blev riktigt höga. Jag lovar att de känns mycket höga när man ligger mitt ibland dem för att försöka åka med. Du kan ju aldrig tämja havet utan får lära dig dess natur.  Men det är mäktigt när du vänder dig om och ser ett berg torna upp sig bakom dig. Surfa – eller tappa kontrollen i ett vatteninferno!

Får lägga upp lite surfbilder här snart. Vill bara påpeka att nyckeln till den lyckade surfingen sitter i ditt huvud.  Så fort du tänker att du skall falla, eller att det kommer en haj underifrån, så ramlar du! Och tvärtom – när du tänker att det skall gå bra, så blir det så.

Jag har, förmodligen sist i landet, läst Daniel Suhonens bok om Håkan Juholt. Den heter Partiledaren som klev in i kylan och titeln speglar innehållet väl. Hur partiet vänder honom ryggen när det börjar hetta till och han får sköta allting själv. Att han egentligen aldrig hade något stöd. Den skildrar även de olika falanger inom Socialdemokraterna och hur arbetet i ett parti går till.

Suhonen vill berätta allt om hur det verkligen gick till. Framförallt för att folk har en bild av Juholt som en fifflande person – den bild media effektivt pumpade ut under ett antal månader.

Detta ger ett antal reflektioner.

Media kallas ju den tredje statsmakten just för sin roll som den institution som skall berätta och avslöja makten En oerhört viktig roll i en demokrati! Det är inte en slump att Turkiet nu jagar journalister och tar kontroll över media.

Media skall berätta, men inte ställa individer till svars. Vi har ju delat upp det så att lag stiftas på ett ställe och folk döms utifrån lagarna på ett annat. Sedan verkställs straff på ett tredje ställe. Därför får du som privatperson inte rycka ut en bilförare du retat dig på ur hens bil och ge hen stryk. Du skall inte själv döma och verkställa straffet. Det är staten som har monopol på våld. När domstolen dömer kallas vittnen in, som lägger fram sin berättelse under ed. När allt detta ramlar isär, då har vi frångått demokratin. Ja, detta kan alla.

Men här hamnar faktiskt media lite bredvid. De har möjligheten att starta rykten utan att själva granskas. En tidning kan riskfritt påstå att “en välinformerad källa uppger….” Källskyddet och rätten till anonymitet här är oerhört viktigt, men kan givetvis missbrukas. Det är lätt att starta ett rykte om någon. Som sedan själv måste vända ut och in på sig själv för att rentvå sig. Det blir en pseudorättegång.

Seriösa medier vill ha på fötterna, men det är lätt att dras med. Och visst kan de fällas, men då har bilden redan satt sig.

Idag lockar dokussåpor mera än fiktion. Vi vill se någon gråta på riktigt och vi skrattar bakom en kudde i soffan när någon gör bort sig. Den här trenden finns överallt. Tag bara ett sånt “trevligt” program som Stjärnorna på slottet. Vi är nyfikna på människorna och det känns som om vi själva blivit inbjudna till deras privata middagar. De skall berätta om sitt liv – och de måste leverera minst en smärtsam historia! Annars har inte åtagandet uppfyllts. Några tårar från ett smärtsamt minne och de övriga som tittar ner och biter sig i underläppen.

Juholt är inte den förste och inte den siste att gå under efter ett s k drev.  Media måste granska! Men, Suhonen sammanfattar det hela i boken när han funderar över “Är dagens medialiserade skandaler bara den demokratiska versionen av de gamla kupperna och morden?” En lust efter offer och hämnd som tagit sig moderna formers uttryck.

Ingen granskar media. Jag känner endast till radioprogrammet Medierna i P1. De har flera gånger berättat om hur ett rykte blir en nyhet. Som den om att en pappa skulle lämnat sitt barn efter en misslyckad fotbollsmatch som straff. Lätt att ta till sig och förfasa sig över, när alla kan relatera till en fotbollsmatch för barn. Men, som visade sig vara en vandringshistoria helt utan förankring. Även seriösa medier kan åka dit.

Jesper Strömbäck, professor i journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap , har kikat på det mesta kring medier och har precis skrivit en artikel som tar upp en ökad selektiv mediekonsumtion och vad detta beror på. Här har vi en av framtidens viktiga frågor. Om detta har han skrivit  här!

Att jobba med källkritik är tydligt i skolans centrala innehåll. Det skall finnas med i det mesta av skolans arbete i SO-ämnena. Många lärare önskar dock fortbildning i källkritik när mycket händer fort. Det är ett viktigt krav. Slaget står om bilden av verkligheten.