Många utmaningar

20160726_152708

Igår var en genombrottsdag på surfingens plan. Det är ju så när man lär sig något allt eftersom, även om jag har övat i mååååånga år:)  Det kan gå i stå länge och så helt plötsligt så kommer du på något du inte tänkt på tidigare. Men, det krävs övning. Så är det för det mesta. Vi har goda möjligheter till övning här, när alla “surfslag” finns att tillgå. SUP, bräd- och vindsurfing Dock inte kite eller foil. Det får vänta.

Om du inte behärskar konsten att meditera, så skall du ge dig i kast med något svårt som kräver hela din uppmärksamhet och kraft. Då blir det inte tillfälle för tankarna att lämna fokus på exakt det du gör. När vågorna stiger och du får kämpa för att komma ut och hålla kurs och hålla dig på brädan – då kan du hamna i ett tillstånd när inget annat finns än just det du håller på med.

Det är fantastiskt hur havet hela tiden skiftar och ändrar humör. För mig som född i inlandet så upphör det aldrig att fascinera. Plötsligt blir vågorna högre och högre.

Men när vi kom hem allihopa på kvällen, så möttes vi av ännu en förfärlig nyhet. Frankrike har drabbats av ett nytt terrordåd av IS. I en kyrka!

Trots alla olikheter så kom jag att tänka på  Åmselemorden 1988, där en familj avrättades på ett synnerligen brutalt sätt på en kyrkogård en vacker sommarkväll.  Tillvägagångssättet har vissa paralleller. Men nu är det en annan tid med andra motiv.

Våra senmedeltida lagar innehöll ett antal “frider” som har respekterats i olika mån. Kyrkofriden är dock en sådan som levat kvar. Ett attentat i en kyrka får respektlösheten och den hänsynslösa grymhet som IS/ Daesh representerar att framträda extra tydligt.

This means war. Vi måste inse att vi befinner oss i en ny form av krig . Ett krig utan frontlinjer om än med ideologisk skiljelinje. Arbetet för en gemensam europeisk underrättelsetjänst är mycket viktigt. Men fienden är svårare än någonsin att identifiera. Dock var dessa unga gärningsmän kända av den franska polisen. Men, förmodligen missbedömda.

Det är detta som är det kusliga i den nya sortens krig. Att inte veta vem av alla som är vän eller fiende. Det gör att alla kan bli misstänkliggjorda. Och tyvärr nu utifrån etnicitet.

Igår skrev Håkan Boström på GP:s ledarplats att den senaste tidens terrordåd är alla gjorda av män från Mellanöstern, Pakistan eller Nordafrika. Mycket stort område kan jag tycka. Gemensamt är dock att religionen Islam dominerar i dessa områden, vilket förmodligen var hans skäl att peka på det.  Han skrev att det visst är viktigt att berätta varifrån de kommer, eftersom de har en agenda. Missanpassade, psykiskt sjuka till trots, så var det viktigt.

Och visst inspirerar de varandra. Att du tar intryck och kanaliserar din situation på det sätt som ger effekt och finns i världen idag.  Och såklart är du psykiskt instabil när du gör något sådant här.

Psykiskt instabila var även Juha Valjakkala, John Ausonius, Peter Mangs, Mattias Flink, Anders Breivik, Nicklas Lindgren m fl. När det gällde dem så  tog vi inte upp etnisk härkomst.  Men alla har sitt ursprung i Norden. Och deras motiv skiftade.Men de bar alla på ett hat och en farlig lättkränkthet. Levde i en form av utanförskap.

Men att dra slutsatsen att de är terrorister för att de alla är från ett gigantiskt område är att göra en otroligt grund analys. Det är ju inte för att de kommer från Mellanöstern, Pakistan eller Nordafrika som de blivit terrorister. Det beror på andra orsaker. Vi bör istället tala om varför IS har uppstått, tillsammans med ett otal andra islamistiska rörelser. Att terrorismen inte beror på personernas rötter, lika lite som att förklaringen till de nordiska instabila personerna är att de alla kommer från Norden.

Integrationen är den största utmaningen vi har framför oss. För det går att leva tillsammans, men det krävs ett antal åtgärder för att det skall fungera bättre. För vad är lösningen annars? De som är inne på dessa stora analyser om att terroristerna alla kommer från områden utanför EU, är ju faktiskt inne på att lösningen är att inte ta hit någon överhuvudtaget. Men en sådan värld vill jag inte jag ha.

Överhuvudtaget så är det den här sortens svåra utmaning vi står inför. Enskilda, sjuka individer som tagit intryck av det de ser runtomkring sig och agerar för att få uppmärksamhet. Och andra vilsna individer som dragit sig till den grupp som välkomnat dem. De kan kriga mot varandra och tillsammans.

Jobbet blir att hitta dem i tid. Samt att ta behovet av psykisk vård på allvar.  Med mera.