Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor

20200214_211035

“Digital allmänbildning låg bland svenskar”. Så lyder rubriken på Svensk biblioteksförenings seminarium igår. De har undersökt hur vi skattar oss själva gällande vår koll på den digitala världen. Resultatet visar att vi inte har så god koll som vi tror. Framförallt är vi dåligt uppdaterade på säkerhetsfrågor. Läs artikeln här

Vi behöver alltså bli kunnigare på många sätt gällande den digitala världen. Men hur ska vi bli det? Jag har tidigare skrivit om den digitala klyftan i samhället. Läs min artikel här  Det kommer alltid att finnas en stor grupp som står utanför. Alla dem med kognitiva svårigheter.

Efter att min artikel publicerades,  var det många personer som kontaktade mig. En sa så här: “Vi som inte hänger med, försöker ändå på något sätt att göra det. Men så fort vi har lärt oss det viktigaste, så har utvecklingen sprungit ifrån oss. Vi kommer aldrig att komma ifatt och vara med. Vi ger upp”.

Poängen är att vi måste börja ta ansvar för alla som inte hänger med. Allt annat är djupt odemokratiskt. Men hur gör vi det?

Artikeln ovan tar upp potentialen med biblioteken. Det är ställen dit många fortfarande söker sig. Dock inte endast för att låna böcker och läsa tidningar, utan även för att göra flera vardagliga ärenden på nätet. Alla har nämligen inte en egen dator med nätuppkoppling hemma. Den här sista meningen kan låta som 1998, men är faktiskt allvarligt menad.

När människor utan egen dator kommer till folkbiblioteken, behöver de hjälp att göra sina ärenden. Med en lapp på fickan om vart gå in och registrera sig för att söka jobb, eller var hitta information om söka bostad,  ser de sig rådvilla omkring. Hur gör man?

“Vem ansvarar?” frågade man sig på gårdagens seminarium, som beskrivs i artikeln  ovan. Brit Stakstons svar är att de mest lämpade är just folkbiblioteken.

Däremot har personalen där idag varken tid eller resurser till det. Om detta har det larmats. Möjligen i viss mån, men i det stora hela inte. Därför måste vi tänka nytt även här – som på alla andra områden i samhället idag, när vi står inför ett epokskifte gällande det mesta.

Därför bör vi anställa “biblioteksassistenter” på biblioteken. I samma tänk som vi har instiftat lärarassistenter: Kringpersonal som hjälper till med verksamheten på olika sätt, men som inte behöver ha samma långa utbildning som de som arbetar där har. En biblioteksassistens kan fungera som en coach in i den digitala världen, utan att behöva kunna klassificeringssystemet eller vara experter på informationsteknik. Behovet överstiger vida tillgången på den hjälp som finns att få. (Jag går inte här in på hur biblioteken även fungerar som fritidsgårdar i vissa områden. Eller att respekten för TYSTNAD RÅDER inte alltid respekteras,)

Särskilt idag, när Arbetsförmedlingen och Medborgarkontoren omstruktureras, så kommer det att behövas en lugn, neutral plats, dit du kan söka dig om du behöver hjälp med att ställa dig i kö och anmäla dig till statliga centra. Gissar jag. För hur vi ska lösa detta behov är ännu inte klarlagt. Just nu reser beslutsfattare och doktorander  jorden runt och studerar andra länders system och lösning av behovet av hjälp med medborgarservice.

Ansvaret kan vi inte släppa. Nya lösningar måste födas.

 

 

 

Facebook