Nu råder stor osäkerhet om stödet till Ukraina.

För andra gången släntrade Donald Trump fram till den väntande publiken som segrare. Till deras jubel började han att tacka än den ena, än den andra. Han bara stod där och pratade på – något han gjort sig känd för. Hans valmöten under kampanjen har kännetecknats av att folk fått vänta och sedan lyssna under ett par timmar. Ord som flödar, saknar manus. Lovar att allt ska bli bättre. Dansar lite, skojar lite, hälsar till olika personer. Och ordflödet bara fortsätter.

Att han till slut vann är faktiskt helt otroligt. Varför har väljarna i USA inte brytt sig det minsta om hur han uppfört sig, vad han sagt, riksrätt, dömts för brott. Det har varit chockerande att se att det inte alls har spelat någon roll hur han uppfört sig. Ingenting tycktes påverka hans popularitet bland anhängarna.

Trump vann stort. Opinionsundersökningarna har länge talat om en mycket jämn match, men nu har det visat sig att de inte stämde.

Den fråga som framförallt sägs ha fört Trump till makten är ekonomifrågan. Protektionism och fossil industri. Klimatarbetet kommer att få ett bakslag, när Trump är klimatförnekare. “Den gröna bluffen”, talar han om. På valmöten uppviglat oljeindustrin. “Drill, baby, drill”. “Frack, frack, frack”. Det finns ingen ände på de populistiska utspelen.

USA är vår tredje största handelspartner och Sverige är ett exportberoende land, när vår marknad egen marknad är liten.

Den politiska kursen kommer att läggas om helt, men förhoppningsvis genomförs inte allt. Att mycket varit snack. Att republikanerna tagit makten i senaten nu, behöver inte innebära att allt Trump vill göra kommer att genomföras. Det jag själv oroar mig mest för är att han inte tycker det är viktigt att stödja Ukraina. Han har talat om en “uppgörelse”. Det var hemskt att se när han träffade Zelenskyj och han säger att “Putin är också min vän”, varpå Zelenskyj svarade “Men, du är mer vän med mig?”. Det svaret ignorerades.

Hur vårt medlemskap i NATO kommer att fungera framöver nu vet vi inte. The leader of the free world?

Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor

20200214_211035

“Digital allmänbildning låg bland svenskar”. Så lyder rubriken på Svensk biblioteksförenings seminarium igår. De har undersökt hur vi skattar oss själva gällande vår koll på den digitala världen. Resultatet visar att vi inte har så god koll som vi tror. Framförallt är vi dåligt uppdaterade på säkerhetsfrågor. Läs artikeln här

Vi behöver alltså bli kunnigare på många sätt gällande den digitala världen. Men hur ska vi bli det? Jag har tidigare skrivit om den digitala klyftan i samhället. Läs min artikel här  Det kommer alltid att finnas en stor grupp som står utanför. Alla dem med kognitiva svårigheter.

Efter att min artikel publicerades,  var det många personer som kontaktade mig. En sa så här: “Vi som inte hänger med, försöker ändå på något sätt att göra det. Men så fort vi har lärt oss det viktigaste, så har utvecklingen sprungit ifrån oss. Vi kommer aldrig att komma ifatt och vara med. Vi ger upp”.

Poängen är att vi måste börja ta ansvar för alla som inte hänger med. Allt annat är djupt odemokratiskt. Men hur gör vi det?

Artikeln ovan tar upp potentialen med biblioteken. Det är ställen dit många fortfarande söker sig. Dock inte endast för att låna böcker och läsa tidningar, utan även för att göra flera vardagliga ärenden på nätet. Alla har nämligen inte en egen dator med nätuppkoppling hemma. Den här sista meningen kan låta som 1998, men är faktiskt allvarligt menad.

När människor utan egen dator kommer till folkbiblioteken, behöver de hjälp att göra sina ärenden. Med en lapp på fickan om vart gå in och registrera sig för att söka jobb, eller var hitta information om söka bostad,  ser de sig rådvilla omkring. Hur gör man? Continue reading “Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor”

Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj

Maj Linné firar midsommar i Åseledräkt 2006 (1)
Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj. Och många flera kvinnor i den äldre åldersgruppen. Dessa kvinnor kom pålitligt till alla träffar som IOGT-NTO i Åsele ordnade. Oavsett om det var aktiviteter för barn, styrelsemöte eller annan träff. Så uppfattade jag det i alla fall, även om verkligheten förmodligen skulle visa sig vara en helt annan, om jag haft möjligheten att sätta mig och fråga om detta idag. Men alla dessa kvinnor är döda sedan länge och tid för frågor förbi. Men minnesbilden är tydlig. Stora, lugna och fulla av skratt. Genuint engagerade i frågor som rörde allt från den nära miljön, som grillning på Åslia, till narkotikaodling i den gyllene triangeln. Vi deltog i projekt som orkidékampanjen och ”våga stuffa”. (Det sista om att lära sig att dansa nykter?)

Jag växte upp i en av de stora folkrörelser som formade svensk demokrati. Där man lärde sig samarbete och sammanträdesteknik. Folkrörelser, föreningsliv som lockade till sig alla sorters människor. En del framåtdrivande och duktiga. Andra mest bara hangarounds, som kanske bakade bullar ibland eller skottade uppfarten. Men alla var med. Continue reading “Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj”