Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor

20200214_211035

“Digital allmänbildning låg bland svenskar”. Så lyder rubriken på Svensk biblioteksförenings seminarium igår. De har undersökt hur vi skattar oss själva gällande vår koll på den digitala världen. Resultatet visar att vi inte har så god koll som vi tror. Framförallt är vi dåligt uppdaterade på säkerhetsfrågor. Läs artikeln här

Vi behöver alltså bli kunnigare på många sätt gällande den digitala världen. Men hur ska vi bli det? Jag har tidigare skrivit om den digitala klyftan i samhället. Läs min artikel här  Det kommer alltid att finnas en stor grupp som står utanför. Alla dem med kognitiva svårigheter.

Efter att min artikel publicerades,  var det många personer som kontaktade mig. En sa så här: “Vi som inte hänger med, försöker ändå på något sätt att göra det. Men så fort vi har lärt oss det viktigaste, så har utvecklingen sprungit ifrån oss. Vi kommer aldrig att komma ifatt och vara med. Vi ger upp”.

Poängen är att vi måste börja ta ansvar för alla som inte hänger med. Allt annat är djupt odemokratiskt. Men hur gör vi det?

Artikeln ovan tar upp potentialen med biblioteken. Det är ställen dit många fortfarande söker sig. Dock inte endast för att låna böcker och läsa tidningar, utan även för att göra flera vardagliga ärenden på nätet. Alla har nämligen inte en egen dator med nätuppkoppling hemma. Den här sista meningen kan låta som 1998, men är faktiskt allvarligt menad.

När människor utan egen dator kommer till folkbiblioteken, behöver de hjälp att göra sina ärenden. Med en lapp på fickan om vart gå in och registrera sig för att söka jobb, eller var hitta information om söka bostad,  ser de sig rådvilla omkring. Hur gör man? Continue reading “Vi vet vad cookies är, men annars har vi stora kunskapsluckor”

Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj

Maj Linné firar midsommar i Åseledräkt 2006 (1)
Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj. Och många flera kvinnor i den äldre åldersgruppen. Dessa kvinnor kom pålitligt till alla träffar som IOGT-NTO i Åsele ordnade. Oavsett om det var aktiviteter för barn, styrelsemöte eller annan träff. Så uppfattade jag det i alla fall, även om verkligheten förmodligen skulle visa sig vara en helt annan, om jag haft möjligheten att sätta mig och fråga om detta idag. Men alla dessa kvinnor är döda sedan länge och tid för frågor förbi. Men minnesbilden är tydlig. Stora, lugna och fulla av skratt. Genuint engagerade i frågor som rörde allt från den nära miljön, som grillning på Åslia, till narkotikaodling i den gyllene triangeln. Vi deltog i projekt som orkidékampanjen och ”våga stuffa”. (Det sista om att lära sig att dansa nykter?)

Jag växte upp i en av de stora folkrörelser som formade svensk demokrati. Där man lärde sig samarbete och sammanträdesteknik. Folkrörelser, föreningsliv som lockade till sig alla sorters människor. En del framåtdrivande och duktiga. Andra mest bara hangarounds, som kanske bakade bullar ibland eller skottade uppfarten. Men alla var med. Continue reading “Det var Nanna, Lola, Rozzy och Maj”