Känslor för de som tigger

Vi har kunnat läsa om att de som tigger i Eskilstuna har trakasserats av vanliga människor, sedan förbud mot tiggeri infördes. Eller som det heter: passiv pengainsamling. Det är polisen som ska kontrollera att de som tigger har ett tillstånd (som kostar 700 kr) men självutnämnda ordningsvakter har alltså tagit på sig rollen som kontrollanter.

Det är det här som är farligt. Det finns en frustration hos vissa och kanske ett hat mot människor som tigger. När personer som hyser dessa känslor vet att nu får ni inte längre sitta här hursomhelst, så släpps något loss. Samhället legitimerar utfall, eftersom de som tigger begår ett brott. Det är det främsta argumentet mot att införa tiggeriförbud. Men nu har flera kommuner infört det och ju fler som gör det, desto mer legitimeras utfall. Kravet att ansöka om tillstånd känns rejält konstlat. Att låta människor själva göra valet om de vill ge eller inte underkänns. Faktum är att inkomsten av tiggeri har halverats, eftersom färre ger idag.

Henrik Arnstad  skriver i DN om det rasistiska bakgrundsbruset. Han menar att det inte handlar om den direkta och uttalade rasismen och våldsdåden, utan om ”ett malande, rasistiskt bakgrundsbrus” som sakta förgiftar ett samhälle. Men att det leder till barbari, till slut. Som i den norska moskéskjutningen.

Arnstad får stark kritik för sina analyser, när de likt alla vänsteranalyser antyder att det finns ett samband mellan rasism och att påpeka att det är kvinnoförtryck med slöja. Arnstad drar stora växlar mellan kritik mot islamism, vilket det oftast är, och extrema våldsdåd. Enligt Hakelius är det en platt analys  Att man måste få diskutera problemet med slöja, utan att det är rasism. ”Är det rimligt att begära att det faktum att Sverige per capita varit en storleverantör av IS-krigare, inte på något sätt får tillåtas påverka många människors syn på Islam?” undrar Hakelius.

Att vänstern förlamat konstruktivt arbete mot kvinnoförtryck i och med att påstå att kritik mot muslimska s k moralpoliser och kritik mot slöjan är rasism, eftersom man ger sig på en annan kultur.

Dagens klimat är en kombination av många händelser. Att diskutera problem med slöja är inte rasism. Eller att anse att det är grovt kvinnoförtryck med burka och niqab. Men att sprida fördomar och elda på uppfattningen att det skulle vara ett problem att vi är olika är rasism.

Att hårdlansera den bedjande busschauffören som ett problem görs endast för att elda på en avsky som finns. Joel Halldorf vill lägga analysen mot ett osynliggörande och ett allmänt förakt för religiositet över lag. ”Hets mot bön är den nya intoleransen” skriver Halldorf. Medans andra vill hänföra det till rasism.

I HBO-serien The loudest voice får vi följa historien om kabelkanalen Fox News. Upphovsmannen Roger Ailes spelas utmärkt av Russel Crowe. Roger gjorde analysen på 90-talet att medier bara vände sig till liberalt sinnade och upplysta personer. Han sa att de skulle nischa sig mot de konservativa i landet, vilka utgör ungefär 50% av befolkningen. De som känner sig förbisedda – de med en känsla av att ha blivit snuvade på något. Kanalen underblåser missnöje och sprider nidbilder av Demokraterna. Man har inga problem med att föra tveksamheter vidare. I serien framstår det som att det var Roger Ailes som myntade Make America great again. Och att det är han som hjälper fram Trump till seger. Ailes var rasande när Obama vann en andra mandatperiod.

Fox kan verkligen sägas nära ett sådant rasistiskt bakgrundsbrus som Arnstad försöker beskriva. Publiken matas dagligen med Fox världsbild, som är att USA har blivit kidnappat och förstört av icke amerikaner.

I Sverige har vi inte en sådan kanal, men de som anser att invandrare är ett problem kan förse sig med mängder av handplockat material för att stärka sin världsbild. Katerina Janouch är ett exempel på en storleverantör av hemmasnickrade katastrofanalyser av det mesta som händer i landet. Hennes världsbild är svart, hon är rasande och hon känner ett bottenlöst förakt för de politiker som försatt oss i den situation vi befinner oss i idag, med “alla massvåldtäker”. De naiva vänsterliberalernas skuld är tung enligt Janouch. “Yttrandefriheten är borta”,  säger hon, vilket är  ett mantra hos demokratins fiender. ”Vi närmar oss Nordkorea”.

Kanske kan Arnstad och Janouch ses som ytterligheterna i debatten. Problemet är att deras  meningsfränder aldrig kommer att mötas. När Roger Ailes berättade att de skulle nischa sig visste han vad han gjorde. Det handlar om att göda det underlag som finns.

Liberalerna måste få liberalt sinnade att förstå varför Liberalerna behövs och vad som skiljer dem från andra. I undersökningar har det framkommit att vid lyckad lansering skulle hela 18% kunna tänka sig att rösta på Liberalerna, när så många anser sig vara liberaler.

Allt är en kamp om verklighetsbilden.

 

Facebook