Kan diktatur lösa klimatkrisen?

20190815_105831

Jag var femton år när Tjernobylolyckan inträffade.  Jag minns allt tydligt. Efter dagar av ovisshet fick vi veta att det skett en härdsmälta i Sovjet och att radioaktivitet spritt sig med vädret över Norden och framförallt Norrland. Hela sommaren var det tal om bequerel, nödslakt av ren och förbud att plocka och äta svamp och bär. Den sommaren planterade vi tall och det var ett idogt skämtande om självlysande pinnar och älgar. Vi hade däremot inte en aning om vidden av katastrofen och hur det egentligen hade gått till.

Det får man en inblick i om man tittar på den utomordentligt välgjorda serien Chernobyl, som finns på HBO. Serien baseras på intervjuer med flera av dem som var med. Se den!

Framförallt blir man rasande och tappar verkligen hakan, när man ser hur de skildrar försöken att mörka det inträffade de första dagarna. Även för invånarna i staden. ”Det är bara en brand”. ”Strålningen är inte högre än en vanlig bröströntgen” ”Nu har ni chansen att glänsa för Sovjetunionen genom att agera korrekt”.

När Sverige noterar hög stålning, men oroas över att det inte går att förstå varifrån det kommer (inslag på TV-nyheterna) och USA fångar branden via satellitbild, går det inte längre att dölja.

”Det är inte 3 röntgen. Det är 15 000”.

I serien förklarar professor kamrat Legasov efter det första riktiga svaret på hur hög strålningen är, att nu avger härden dubbelt så mycket strålning som Hiroshimabomben. ”Och nu talar jag om varje timme. Tjugo timmar har gått, så vi är uppe i 40 bomber. Ytterligare 48 i morgon och det upphör inte. Inte om en vecka, inte om en månad.”

Martin Liby Troein  skriver i DN idag  om varför diktaturer är usla på att hantera kriser och katastrofer. Det är de därför att ”de endast har sin egen överlevnad för ögonen”. Vikten av att staten är ansvarig inför medborgarna och inte tvärtom är avgörande. “När informationen flödar fritt agerar man snabbare och effektivare”. Martin avslutar med att ”Det är för övrigt något som är värt att ha i åtanke för den som tror att diktatur är nödvändigt för att lösa klimatkrisen.”

För det är i frågor rörande klimatkrisen som hårdföra förslag kommer upp nu. Med argument om att ”utan jorden har vi ändå ingenting”. Svårt att säga emot. I valet till Europaparlamentet var det Miljöpartiets kandidat Pär Holmgren som uttalade sig i riktningen ”inför diktatur för klimatets skull”.

Men att tillgripa vilka metoder som helst, med klimatets bästa som frikort, är inte rätt.

Liberalerna Öckerös debattartikel om att gränsen går vid kameraövervakning inne i fiskebåtarna, för att se att ingen bryter reglerna, har givit reaktioner. ”Det verkar ju behövas”. ”Nu handlar det inte om att rädda fiskebåtarna, utan om att rädda havet”. Somliga anser att fiskarnas integritet väger lätt om man ställer det mot fisken. Att vi vill jobba hårt för att utveckla både redskap och metoder för att skona miljön och bestånden bortses ifrån. Alla metoder måste användas!

Jag har givit ett svar där jag jämför med att sätta in kameraövervakning hos barnfamiljer, för att se till att barn inte  blir slagna. De flesta inser galenskapen i detta, trots goda argument om att vi på så vis skulle kunna rädda ett stort antal barn från att bli slagna hemma.
Men för en del gör det inget om att vissa får sin integritet kränkt, att gränser överträds och individer offras, om målet att uppnå något på så vis nås. Det är det som skiljer liberaler från andra. Det är det verkligen.