1982 kunde vi se Harrison Ford i den numera kultförklarade filmen Blade Runner. Den handlar om en dystopisk framtid där lagen upphört och vi har ett krig mot ett antal ”replikanter” (människoliknande robotar) som gör uppror mot människorna. Filmen skall låtsas föreställa år 2019 – alltså blott om två år!
Det som är slående är att det ändå är så få detaljer som är nytänkande. Till exempel blippar alla datorskärmar svarta med gul text. Är det någon som ens minns att det såg ut så i begynnelsen? Dessutom röker alla som borstbindare. Som om det otyget skulle fortsätta.
Det jag vill säga är att vi alla har väldigt svårt att tänka nytt – majoriteten av oss i alla fall.
I dagens GP kan man läsa om ”hamnfyran” igen – fackförening för Göteborgs hamns arbetare. Det fackförbund som stridit för egna villkor för sin fackförening, vilket orsakat både strejk och lockout och nu fått ett hundratal personer avskedade, eftersom varken hamnen eller övrigt svenskt näringsliv klarar denna flaskhals.
Det som stod idag är att ATM Terminals kommer låta göra ”självserviceportar” till åkarna – att digitalisera uthämtning av varor i hamnen, så att de kan sköta det själva och inte behöver vänta i timmar, vilket varit fallet under konflikten. Åkarna är ju bara en länk i kedjan och de har uppdrag för företag runt om i landet. Alla har blivit lidande av konflikten.
Men det är inte konflikten i sig som jag skall skriva om. Utan om vår oförmåga att se hur utvecklingen tar oss in på nya vägar. Det här med att arbetare strejkar mot att maskinerna tar deras jobb, det började ju redan under industrialiseringens barndom.
Den robotisering och digitalisering vi ser ju är bara i början av sin acceleration. Om tio år kommer det nog inte att finnas så många manuella bilar på vägarna överhuvudtaget. Att ta körkort för de som är födda år 2015 kommer att handla om att göra en enkel programmering, snarare än om att hantera ett fordon och lära sig en massa trafikregler.
Om tjugo år kommer vi att säga: ”Tänk på den tiden vi tillät både hetsiga 18-åringar och långsamma 80-åriga gubbar med keps helt själva flumma runt på gatorna och utgöra en livsfara för alla som var i närheten. Att vi vågade!”
För några år sedan hörde jag ett radioprogram som handlade om självkörande bilar – när de var i begynnelsen. En reporter frågade en teknikutvecklare på Volvo om det inte var farligt att låta bilar köra runt som leksaker i trafiken? Hon svarade att han kunde väl föreställa sig hur det ser ut idag? ”Några procent är narkotikapåverkade, några somnar framför ratten och några försöker kolla sms”. Det är farligt”, svarade hon.
Ofta när vi utreder en olycka så kommer vi fram till att vi kan lägga skulden på ”den mänskliga faktorn”. Människor gör fel ibland – till skillnad från maskiner. En helt digitaliserad trafik kommer därför att bli säkrare än den vi har idag. De med gott omdöme i alla lägen är få.
Detta sitter jag t ex nu och skriver på en buss. Vi är många ombord och allas säkerhet ligger i händerna på en medelålders man vid ratten. Vem vet hur hans hälsa ser ut? Hur har han sovit i natt och när drack han sig full senast? Kanske igår?
Idag jobbar var tredje man i Sverige med transport. Alltså kommer många att bli arbetslösa när bilarna blir självkörande.
Vi har redan sett taxichaufförernas protester mot über. Där hinner inte politiker med, utan lägger på förbud, som en fördröjning av det som kommer att ske. Kommer inte att lyckas dock. Oavsett goda intentioner.
Nostalgi ställer till det. En diffus dröm och känsla om det förflutna. Hur många gånger hör vi inte äldre personer tala drömmande om 50-talet. Men även yngre – företrädesvis Sverigedemokrater. Men det går inte att återskapa något som var. Alla parametrar är annorlunda idag. The past is a different country.
Förutom chaufför så kommer hela industrin att bli helt digitaliserad, vilket den redan idag är i och för sig. I princip digitaliserad – och ”enkla jobb” finns inte där. Själv förespråkar jag ”enkla jobb” för att ALLA skall få var med i arbetslivet och delta på något vis. Då tänker vi att vi kan ”ta tillbaka” de jobb som rationaliserats bort, på bekostnad av att välutbildad personer får lägga sin arbetstid på sådant som den som inte läst i många år kan göra. För lärare handlar det om att få hjälp med att hämta och lämna alla böcker, hämta ut beställd jordglob och handla in pedagogiskt material till lektionerna, samt få hjälp med att kopiera upp häften. Tänk att kunna lägga alla dessa timmar vid kopiatorn på att göra bra lektioner istället! Till exempel.
Men kommer även tjänste- och vårdsektorn att kunna byta ut människor mot teknik?
Ja, redan idag kan många diagnoser göras med hjälp av teknik, vilket minskar behovet av både läkare och vårdcentraler. Du kan göra de flesta prover hemma och många operationer sker med hjälp av en robot.
Som lärare är jag dock tveksam. Jag säger att vi lär tillsammans och även om du kan googla fram det mesta idag, så behövs läraren för att hålla i ett avsnitt och sätta allt i rätt sammanhang. Till det krävs duktiga lärare! Men även här finns utvecklingspotential. Lärarens roll kommer att minska.
Om tio år sitter vi och blickar tillbaka på år 2017 och skrattar. Precis som vi gör nu, när vi kan följa vad som hänt sedan Iphone lanserades för tio år sedan. Och tänk alla enskilda, skrymmande prylar som idag ryms i en enda liten enhet.
Det var många år sedan jag stängde av den fasta telefonen hemma och om jag idag hör en fast telefon ringa så hajar jag till och undrar vad som händer. Tiden när en förälskad tonåring ”blockerade linjen” hemma är sedan länge förbi.
De flesta av oss har svårt för förändringar. Det är både jobbigt och skrämmande att föreställa sig något bortom där vi är. Och så har det alltid varit. Men, när de väl är genomförda så glömmer vi raskt hur det var tidigare. Det som skiljer det som händer nu från hur det sett ut tidigare i historien är att allt sker i ett rasande tempo!
Bilden: Uppmaning till folk på Marstrand på 1800-talet i nyanlagd park. Kommunikation à la vikingatiden. Men, den ropar ännu, många år senare. Glöm inte att Julius Caesar och Napoleon färdades lika fort i Europa. Samma sak under måååånga år. Idag ser det dock annorlunda ut!
