Ida Sjöstedt är en prisbelönt och uppskattad designer som gjort fina kläder i många år. Modesäsongerna avlöser varandra och på den stenhårda marknaden presenterar hon nya kollektioner varje år. Men även om kollektion är ny, så står hon fast vid sitt signum – prinsessa och flärd.
Inom modeindustrin förväntas du ständigt förnya dig, men ändå på så sätt att just din design går att urskilja från alla andra. När så många klädmärken ropar efter uppmärksamhet så måste du hålla fast vid det som kännetecknar dig, men ändå hänga med i förändringen. Konkurrensen är mördande.
Inom mode gäller alltså att var tydligt urskiljbar, hålla dig till ditt signum, men vara i ständig rörelse för att inte stagnera och bli ointressant. Ett grundackord som ligger fast, men med varierande melodi.
Tänk om de politiska partierna kunde ha samma förhållningssätt. En tydligt identifierbar ideologisk kompass i den politiska linjen, men ständigt aktuell gällande arbetssätt och politiska förslag. Det senare går bättre än det föregående.
Omvärlden förändras hela tiden. Ingenting är konstant. Något som var bra och fungerade för tio år sedan finns inte längre idag. Men det är alltid svårt att förstå. The past is a different country. Även om vi bygger vidare på vår historia.
Marx illustrerade det hela med bilden av samhällets överbyggnad och bas. En bas som är i ständig rörelse, eftersom produktionsmedlen ständigt förnyas. Idag sägs det med orden ”teknik slår politik”. Överbyggnaden är de trögrörliga institutionerna, som inte gärna förändras, trots att omvärlden är ny. Skolan, äktenskapet, ett politiskt parti.
När en överbyggnad förändras gör den det långsamt. Och då är det svårt att se när det hände och hur det gick till. Det som kan urskiljas är de stora och tydliga förändringarna. De vi i efterhand kallar epokskiften. Europa efter andra världskriget. Katolska kyrkan efter Luther. Folkpartiet efter Bertil Ohlin.
Förnyelse är ett förhållningssätt och en ständigt pågående process. Det går aldrig att slå sig till ro och meddelat att ”nu har vi genomfört förnyelsen”. Det kräver att alltid tiden ompröva och utvärdera det vi gör. Som liberalismen själv.
Men ibland krävs det en kris för att alla skall förstå att det gamla är förbi och det är dags att skärpa till sig.
I veckans nummer av Tidningen Nu skrev jag om det viktiga förnyelsearbetet i Liberalerna. Att det gäller att anpassa verksamheten efter hur dagens människor lever sina liv. Det är helt nödvändigt om vi skall få fler som engagerar sig i de politiska partierna. Folk är väldigt politiskt intresserade, men väljer att engagera sig på andra arenor, där de själva får avgöra hur mycket och när de vill delta. Det gäller att kombinera lättillgänglig verksamhet med angelägen politisk kamp. Tydliggöra varför man skall välja Liberalerna och inte något annat parti. Det skall vara solklart varför Liberalerna finns.
När pessimister meddelar att ”det där har vi prövat tidigare, så det är ingen idé att göra det igen”., så kan det sägas att det som gjordes då gäller inte nu. Basen ser helt annorlunda ut. Det gäller sedan gammalt.
