Idag firar vi Sveriges nationaldag, men fortfarande så råder ingen konsensus kring vad det innebär i Sverige eller vad man skall hitta på. De två skälen som framförförs till varför vi har nationaldag idag, är inget som får känslorna att svalla och att dagen blev röd på bekostnad av en annan klagas det fortfarande över hos en del.
Jag tänker främst på att den här dagen numera fylls av ceremonier för dem som nyligen blivit svenska medborgare. Det är vackert och jag hoppas att de som just idag får vara med om detta får en mycket fin dag!
Jag har tidigare på min blogg rett ut vad begreppet nationalism står för. Att det är en ideologi byggd på en föreställning om att de som bor i ett land skall ha samma språk, religion, historia och tradition. Den är till största delen är av ondo, när den stått för förtryck av de som inte passat in och av chauvinistiska konstruktioner. För nu ser det ju ut på det viset att vi aldrig är likadana och tycker likadant. Med en sammanhållen stat blev det möjligt att genomföra ett sådant projekt, vilket gjordes under 1800-talet.
Men att det även finns en ljus sida, som sammanhållning kring visst.
Många är vi som har en dröm om en EU-federation. Visst skulle det vara bra på så många vis? Tyvärr är det bara en dröm, som inte är realistiskt överhuvudtaget. Alltför många bitar är för kulturellt präglade och organisatoriskt svåra för att alla vi i EU skulle kunna genomföra det.
En förklaring till att det är så otroligt svårt att få ihop en överenskommelse kring flyktingmottagandet i EU är att de före detta öststaterna blev avbrutna i sin utveckling när de hamnade under Sovjetunionens sfär efter kriget. Man är inte mogen överhuvudtaget att släppa in främmande människor, så länge man känner att man precis har börjat att jobba på vad som är ens eget. Det var inte bara att gå tillbaka till den värld som rådde innan kriget, när världen ser annorlunda ut och för att vi aldrig kan gå tillbaka till något som varit.
Trenden idag är att förtydliga och jobba vidare med subsidiaritetsprincipen.
Så är nationalstaten då av ondo?
För det första så är den ung historiskt sett. Det är inte under så lång tid som den har funnits. För att förverkliga den liberala demokratin så krävs dess välanpassade institutioner, vilka ofta ser likadana ut. Områdena är visserligen olika stora, men i de länder där områdena sväller ut, så praktiseras faktiskt federation, just för dess hanterbarhet.
Av ondo är de eftersom nationalstater är suveräna, vilket blir ett problem när de bryter mot mänskliga rättigheter, vilket diktaturerna gör. Förutom invention finns inget att tillgripa. Att lägga sig i en stats inre angelägenheter finns inget stöd för någonstans förutom inom EU. Men även inom EU är det svårt att ta itu med de som bryter mot reglerna.
Det är väldigt mycket djävulskap vi vet pågår, utan att vi har en möjlighet att ingripa. Och det ”vi” som funnits, finns nog inte heller längre, sedan Trump tagit över som president. Ett EU som samarbetar mera och bygger upp ett eget försvar är nog att vänta. Merkel har antytt detta.
Så det vi skall fira idag är att vi skall vårda våra demokratiska institutioner, allemansrätten, att censur är förbjudet och att det är val nästa år. Det är öppenhet, tolerans och samarbete som är bra – det är något att fira för oss som älskar Sverige.
