Jens Liljestrand skrev en krönika häromdan, som man till en början kan tro är bra. Men jag känner att det är något som skaver rejält.
Krönikan tar upp kravallerna i Charlottesville, vilka utlöstes av att staty över civil-war-generalen Robert E Lee ska flyttas. Sedan tas exempel på hur just nedrivning av statyer är av stor symbolisk vikt, när diktaturer faller. Stalin, Saddam. Logiken leder sedan till att turen nu är kommen till Karl XII, eftersom han är en ”blodbesudlad” hjälte och samlande ikon för de svenska nynazisterna. Med en insinuation om att det är något skumt med att Karl XII få stå orörd och att det tog 50 år innan staty restes över Raoul Wallenberg.
Det kan låta bra och rätt. Men varför ringer min varningsklocka då? Continue reading “Bevara Karl XII”








