Jag blev faktiskt sjuk efter gårdagens förfärliga terrordåd. När jag kom hem sjönk jag ihop i feberfrossa och idag är jag risig. Det var som om all kraft rann ur på något sätt. All sorg som detta vållat. Igen. Förstörda framtider och familjer och vänner som försvann. Berövades det som skulle varit.
Jag har haft tre ettor på gymnasiet under det här läsåret och det har varit många dagar med rapporter och diskussioner om Paris, Trollhättan, krigen, flyktingarna och mord. Har aldrig varit med om ett liknande läsår. Terrorismen har startat ett krig. “Ett lågmält krig utan fronter” som Adam Cwejman skrev i GP. Attack och vedergällning. Sånt tar inte slut.
EU har hamnat i en svår kris. Medlemsländerna kommer inte överens. I morgon ännu ett möte. Inrikesministrarna skall träffas. (Hoppas Ygeman har god nattsömn så att han orkar) Det värsta som kan hända nu är att man blandar ihop flyktingfrågan med terrorismen. Det finns så många populister som vill blaffa ihop allt och spela på känslor, samla billiga poäng och föreslå kortsiktiga lösningar
Jag är mycket glad att Göteborgs moské och Fisksätra moské (det är de jag sett idag) går ut och markerar att terroristernas agenda – när Daesh har tagit på sig dådet, inte har något att göra med Islam alls. Kan tyckas överflödigt att behöva säga det, men tyvärr behövs det.
Det är inte bara religiösa samfund som skall samarbeta utan även länderna i EU. Och underrättelsetjänster.
