Har följt de senaste dagarnas debatt om pedagogikprofessor Jonas Linderoths utspel där han ber om ursäkt för den felaktiga pedagogiken som grundlades på 90-talet. För att den ligger bakom den försämrade statusen för lärare och en försämrad skola. Jag håller inte med honom om att vi kan skylla på 90-talsreformen.
Självklart uppfanns inte den nya pedagogiken i ett slag. Former av problem kom långt tidigare.
Den nya läroplanen Lpo94 hade ett annat fokus än tidigare. Nu skulle man bli mera inriktad på målen med undervisningen. Att veta vad man skulle nå. Hur målen skulle nås blev en uppgift för läraren att själv staka ut. Man litade på att lärarna skulle klara detta med större frihet att själv hitta vägar att nå målen. Tidigare var det mera detaljerat.
Undervisning är berättande, men eleverna måste ju faktiskt även arbeta själva. I grundskola och gymnasium ges tid till detta.
Här fanns det nu även ett tydligt elevperspektiv, där elevens motivation skulle stå i centrum och läraren skulle möta den på ett aktivt sätt.
Det var en jättebra intention. Många var de elever som tidigare försökt fråga om varför de skulle lära sig något om något och fått svaret att så var det bara. Såklart inte av alla, när de flesta lärare nog försökt förklara och rita upp exempelvis grammatik som en verktygslåda med olika fack för språket och så vidare.
Idag vet vi att elever som kommer från icke studievana hem har svårare än andra att klara av att söka information själva och sedan sammanställa det. De behöver tydlig vägledning – kanske ständig vägledning i sitt kunskapsbyggande. När vi ser att alltför stor frihet inte fungerar, går vi tillbaka till att hålla hårdare i lektionerna. Det vet lärare. Det märks, nämligen. Du anpassar undervisningen – och har möjlighet till det.
I dagens staccatoliknande debattklimat är minnet kortare än någonsin och debatten så svartvit. Det kan ibland förefalla som om det är antingen eller. Antingen stenhård ”katederundervisning” (betyder att läraren står framför eleverna där det förr i tiden stod en kateder, och går igenom ett ämne för alla samtidigt) eller flummiga ”egna arbeten”. Och ”katederundervisning” användes förr och var framgångsrik och därför skall man gå tillbaka till det.
Nedmonteringen av den auktoritära undervisningen skedde långt tidigare. Efter andra världskriget insåg de flesta att det var farligt att ha ett samhälle som blint litade till auktoriteter. Man hade sett vad det ledde till.
Filmen Hets kom 1945 och visar en bild av ett hemskt skolsystem som kritiserades.Sakta men säkert började så undervisningen att förändras. Till ett mera elevdeltagande och möjlighet till ifrågasättande arbetsklimat. Men som alltid går ingenting över en natt, utan allt tar många år. Förändringen blir därmed smygande och märks inte direkt. Och här har vi en förändring som skett över hela sextio år! När det går så långsamt, så händer det då och då att någon pekar på något och tror att det är just DET som är problemet. Men, här är som sagt svårt att exakt peka ut något speciellt.
Frågan om skolan gör rätt eller fel engagerar och bör diskuteras. Men exempelvis elevers svårigheter med matte är inget vi kan skylla på Lpo94.
Redan på 1970-talet hade stora förändringar gjorts. Nu fanns även en lärarkår med en stor grupp unga, radikala lärare födda på 1940-talet, som ville göra allt på nya sätt! Ut med det gamla! Många är de elever som gick i grundskolan och gymnasiet på 1970-talet som kan vittna om diverse experiment. Ordningsproblem i skolan är inget som uppkommit de senaste åren. Kolla på det här klippet!
Att ordning och studiero är avhängigt enskilda lärares förmåga är sedan länge känt. Här handlar det sällan om att någon har stor fallenhet och karisma att ”trollbinda”, utan helt enkelt om erfarenhet. Du lär dig med åren.
När du undervisar så är det inte heller så att du ensidigt använder dig av ett och samma upplägg eller en och samma undervisningsmetod. Det är alltid en variation för olika avsnitt. Som också måste anpassas efter olika elever och elevgrupper. Jag hävdar även att en bra rektor är avgörande för skolans studiero. Samt det rektorn själv har att stötta sig mot.
Så, har det blivit sämre i skolan? Är lärarna mycket sämre idag? Nej, men det har blivit annorlunda. Vi lever i en ny tid! Dagens elever är faktiskt jätteduktiga och goda elevarbeten håller absolut inte sämre kvalitet än tidigare. Nu kommer några att ta fram fallande Pisaresultat och minskad läsförståelse. Och ja, just för läsning ser vi stor förändring på grund av det snabba internetanvändandet. Något nytt har inträtt. Hur arbeta med det måste vi jobba vidare med. Och det arbetet har redan startat!
Men, det var inte bättre förr. Och den värld som fanns då går aldrig att komma tillbaka till.
