I dagarna började jag att undervisa på en religiös friskola. Ni som känner mig vet att jag är uttalat motståndare till religiösa friskolor. Hur går det här ihop?
Jag är inte motståndare till friskolor över lag, när friskolor faktiskt möjliggjort för så många att välja annan skola än den som just finns i ditt närområde. Tidigare var valfrihet bara möjligt för de resursstarka, men idag för alla som vill. Dock får inte arbetet med avarterna avta, som vi nu kan identifiera efter en kvarts sekel med reformen.
Anledningen till att jag valt att arbeta på en religiös friskola är:
- Religiösa friskolor finns oavsett vad jag anser om dem. De är flera och fullt verksamma i vårt samhälle. Jag har även jobbat i skolor med kommunal huvudman, även om jag anser att en statlig vore att föredra. Vi måste alltså verka i den verklighet som finns.
- Alla barn förtjänar bra lärare! Jag är i första hand lärare. Om urvalet av lärare endast baseras på viss församlingstillhörighet skulle rekryteringsmöjligheterna försämras
- Undervisningen skall vara konfessionsfri. Även om en lärare har en tro på något, så skall det inte märkas i undervisningen. Alltså kan jag undervisa som vanligt.
- Jag får en chans att pröva mina fördomar i verkligheten. Det är alltför mycket tyckande idag som grundas på mycket lite kunskap!
- Om eleverna finns i en församling på fritiden och dessutom går i en skola som genomsyras av den församlingens tro och översyn, så är det mycket bra om personer utifrån kommer in.
Det här sista argumentet förstår inte alla hur viktigt det är. De som inte förstår det förstår inte religionens explicita natur.
Liberalerna är ju för friskolor, men satte ner foten häromdan mot skolor som infiltrerats av religiös extremism. För att komma till bukt med sådant föreslås utökade befogenheter av Skolinspektionen. Inga konstigheter. Skolinspektionen måste bli aktivare och få större muskler. Det konstiga är att det kan förekomma överhuvudtaget att en skola går ur spår.
Nu kommer vi till problemet. När går det över styr? När sker glidningen från okej till icke okej? Skolan fick ju grönt ljus att starta en gång i tiden. Och vi har sagt att det är okej med religiösa friskolor. En gräns kan ljudlöst passeras.
Man måste kolla lite på vad en sekt är. De innehåller vissa kriterier. Som att de har ett auktoritärt styre, sköter sina tvister utan utomstående inblandning, inga andra åsikter tolereras och du avskärmas från övriga samhället.
En vanlig pingstförsamling räknas inte som en sekt. Men, alla sorters grupper kan hamna i ovanstående tillstånd. Se på Knutbyförsamlingen, t ex.
Det är nämligen avhängigt person eller personer som leder. För en religion i sig är ingenting annat än en text. Sedan är det alltid människor som tolkar den texten. En karismatisk ledare kan mycket väl ta texten och ge den ett liv och innehåll den inte hade tidigare. Ett ledarbyte kan alltså bli avgörande för en radikal kursändring.
Vi kan aldrig lägga oss i hur föräldrar uppfostrar sina barn. Det är en liberal grundhållning, och där sådana försök gjorts har det alltid gått snett. Så, barn till religiösa föräldrar blir ju fostrade att tro att detta är det som gäller. Då skall dessa barn inte också behöva gå i en skola där samma budskap upprepas. Det kan samhället göra något åt.
Har hört många föräldrar uttrycka det så att ”vi vill visa vad vi tror på och hur vi anser att man skall leva, sedan kommer det att vara upp till vårt barn att välja det eller välja bort det”. Låter fint, men är ändå svårt för barnet. Det krävs mera än att bara rycka på axlarna och säga ”-Jag insåg att det här inte var något för mig!”
Läste en utmärkt artikel förra veckan av en avhoppad tjej från Jehovas. Jehovas vittnen räkas som en sekt enligt ovanstående kriterier. Hon skrev att när hon var ung så var det inte polisen de var rädda för. Utan de var rädda för äldstebröderna i församlingen.
För henne och hennes vänner så var den värld som räknades den som fanns inom församlingen. För det var den som utgjorde livsvärlden och satte förutsättningarna för hur man kunde leva.
Jag har faktiskt pratat med några avhoppare från just Jehovas, som berättar samma sak. Samt om sitt behov av mycket stöd när de väl hoppat av. För då skall du plötsligt lära dig att leva i den verkliga världen, när du för dem i den värld du växte upp i, inte längre finns. Oerhört tragiskt.
Om vi tar muslimska friskolor så kan de bidra till försämrad integration i samhället, när det oftast är invandrare som sätter sina barn där. Beblandning med olika sorters människor och livsåskådning minskar.
Argument för religiösa friskolor är att ”det finns minsann egna regler överallt”. Och så tas Samskolan i Göteborg som exempel så en skolkultur som har vissa egenheter för sig. Och att alla måste äga en folkdräkt.
Men då har man inte förstått hur religion fungerar. Den tar sig in i hjärnan på ett sätt som en folkdräkt aldrig kan göra. För det handlar om sådant vi inte kan ge svar på. Som död och evighet.
I en religiös friskola omsluts du av det religiösa budskapet även utanför din fritid. Påverkan blir mycket stor. Det går alltså inte att likställa med allmän valfrihet i liberal anda om ditt och datt.
Liberalismen säger ju att du skall få leva ditt som precis som du själv vill, så länge du inte skadar eller tvingar dig på någon annan. Föräldrars barnuppfostran kan vi inte ge oss på. Men, vi kan förhindra ytterligare påverkan genom att se till att barn inte dessutom går i en religiös skola.
