När jag vara barn fick vi höra att ”eget skryt lukar illa”, om man berömde sig själv på något sätt. Jag var under några år duktig i idrott, vilket var väldigt roligt. Men att själv berätta om sina framgångar, det hände aldrig. Absolut inte. Tvärtom skulle det tonas ned. Det var alltså väldigt fult att berätta om sina egna segrar och oförblommerat framställa sig själv som duktig. Särskilt i det innersta Norrland där jag växte upp. Det har suttit i sedan dess.
Den här fostran står i skarp kontrast till hur man uppmuntras agera idag. Du ska både visa upp dig och delge andra dina framgångar.
Men att inte få berätta om något man är stolt och glad över, är ganska osunt. För att bryta min barndoms mönster, fostrade vi våra barn i att vara mera positiva till sig själva. Det är bra.
Selfien som fenomen gjorde sitt inträde tillsammans med sociala medier. Dessförinnan var det helt otänkbart att fota sig själv. Min första profilbild på Facebook var jättesvår att lägga ut. Oj vad det tog emot. Att åka runt och sätta upp stora affischer på sig själv inför ett val, vara ännu värre – även om det är många fler som ser dig online än som kör förbi din valaffisch.
Långsamt har det här ändrat sig för oss som är födda på 70-talet. Övning ger färdighet, som det heter. Men snarare handlar det om tillvänjning. Bit för bit nöts det inpräntade motståndet ner mot att visa upp sig. Detsamma gäller för hur man berättar om sig själv och sina framgångar. ”Syns du inte, finns du inte”.
Idag svämmar flödena över av selfies. En del har aldrig något annat motiv till sina texter än en bild av sig själv. Inte ens i olika situationer som hör till texten, utan bara snarlika bilder av sig själv. Poängen är förmodligen att inpränta i alla en medvetenhet om att du finns. Ibland ömmar mitt hjärta och jag tänker att jag vill säga: Du är jättefin och duktig! Det törs jag dock aldrig skriva, eftersom det kanske skulle uppfattas som ironiskt. Jag är dock aldrig ironisk.
Men finns det inte något sunt i att tänka att jag själv inte är så intressant i tid och otid? Bäst är väl en balans. Vi får se om vi hittar den snart.
