Jag slutade inlägget igår med Avenge Sevenfolds låt. Här kommer en till video- sång av Sabaton, med bl a autentiska bilder från dagen D.
Så fasansfullt många som dog vid invasionen vid Normandie. Många redan innan de ens hunnit hoppa iland. Många hoppade också i för tidigt, där de inte bottnade, så de sjönk som stenar och bara drunknade. Det var omöjligt att simma med all den tunga utrustningen. Sedan följde ett blodbad utan dess like.
Invasionen på dagen D var början på slutet för nazisterna även om många strider kvarstod. Nazisterna slogs till sista kulan. När de till slut var besegrade var det många unga tyska män som stod chockade kvar. Har vi förlorat? Men, vi skulle ju erövra världen? Vad var det som hände? “Führern hade ju tagit mig i hand och tittat mig djupt i ögonen på ungdomslägret och tackat för att jag skulle kämpa för landet” Länge levde även många vidare resten av sitt liv med den upplevelsen som en av de bästa i livet. Och de övergav aldrig övertygelsen.
Men hur hade det blivit om Hitler vunnit? Om inte USA kommit till Europas undsättning? Ja, inte ett demokratiskt samhälle i alla fall. Förmodligen hade kampen fortsatt fast inte i öppen strid. Med så mycket mera lidande.
Det var en stor insats som behövdes för att rädda Europa från nazisterna. Denna ideologi som byggde vidare på fascismen och lade till rasbiologi och utrotning. Så makabert att ingen trodde det var sant. Det var en av faktorerna som gjorde utrotningen möjlig – det fullständigt osannolika. “Men inte kan de väl bara döda oss allihopa?”
“Dom gick som lamm till slakt” sa man om judarna. Det är en anledning till att Israel idag är en av världens starkaste militärnationer. “Det skall aldrig hända igen!”
Att det aldrig skulle få hända igen var ju även Jean Monnets drivkraft i livet. Han som jobbat med NF för att sedan efter andra världskriget få erbjudandet om att fortsätta med det arbetet i den nya varianten FN. Men till det avböjde han. Han ansåg att den organisationen skulle bli lika tandlös som föregångaren. Nej, det behövdes något mera. Något som faktiskt kunde tvinga stater till visst och inte bakbinda hela arbetet i artikel 2(7) som hade sin föregångare i NF:s artikel 15 (8) vilken handlade om att det aldrig skulle gå att lägga sig i ett lands inrikespolitik.
“När vi som upplevde världskrigen och alla dess fasor är döda så dör erfarenheten med oss. Vår generation under 1900-talet (Jean var född 1889 och var årskamrat med Hitler) är snart borta. Erfarenheter dör. Det har visat sig att handslag och kontrakt snart är glömda när människor börjar bråka igen. Det enda som överlever är institutioner. ” (Ung.)
Jean Monnet sade även att nationalismen är den moderna världens förbannelse!
Därför billdades Kol och Stålunionen 1952 som sedan blev EG 1957 och sedan blev EU.
Många klagar på EU. Speciellt idag när ingen tycks komma överens i flyktingfrågan. Att EU är för dyrt, för stort och för krångligt. Men, det är det som är själva poängen! Intrikat ihopflätning med många turer och mycket folk. Demokrati kostar! Just för att ingen skall kunna börja köra sitt eget race igen. EU är världens bästa fredsorganisation. Sedan bildandet har vi haft fred mellan de länder som är med. Att bakbinda bråkstakarna Tyskland och Frankrike var syftet med bildandet. Att de gemensamt hade översyn över kolet och stålet – ingredienserna i vapentillverkning.
De har även ett krigsminne som vi saknar i Sverige.
Hursomhelst så finns det igen annan väg än framåt! Bara att jobba vidare trots alla meningsmotsättningar idag.
Så, demokrati råder inte av sig själv. Det krävs stor ansträngning. Det finns ett allvarligt syfte bortom nämnder och styrelser, fullmäktigemöten och riksdagssessioner. Som inte får glömmas bort. Eller att vi av olika skäl skrämmer iväg de som vill vara med – vilket jag försökte skriva om igår.
Det är det vi måste värna idag när nationalister och värdekonservativa krafter har vuxit i antal. De populistiska partierna är fullständigt livsfarliga när de vädjar till människors rädslor och oro. Som tur var så fick ju inte Österrike en högerpopulistisk president idag. Men, de nafsar oss i hälarna. De som glömt historien.
För övrigt har Österrike inte jobbat med sitt historia arv från nazisttiden på samma vis som Tyskland har gjort. Det oroar mig.
Jag återkommer gärna till Jean Monnet, som är en av mina stora idoler.
