Igår var jag i Skövde och fortsatte arbetet med att berätta, visa, diskutera och implementera det viktiga jobbet med att förändra våra arbetssätt och subtila kulturer som gör att unga i stor utsträckning väljer att lägga sitt politiska engagemang någon annanstans än i våra politiska partier. Den här gången kom det påfallande många unga – dock inte så jättemånga och alla partier var inte representerade.
Hursomhelst så visar det här på det stora behovet av att börja jobba med frågan. Frågan engagerar i alldeles för liten utsträckning och det känns bra att vi börjar att dra i någon tråd. Broschyren, som jag visade på bild sist, skall bli en påminnelse. Ligga framme och ropa på uppmärksamhet!
En mycket bra diskussion blev det och jag fick återigen med mig många bra synpunkter och förslag.
Ytterligare en av kvällens behållningar var att se allaktivitetshuset Nyeport i Skövde. En slags utökad fritidsgård som bokas för en massa olika evenemang. Bl a för en sådan träff som min igår.
Igår var det även demokrativerkstad för unga. Från 13 års ålder och uppåt. Rätt så stor uppslutning. Att sådant görs är jätteviktigt – och gärna i samarbete med skolan. Jag kan inte nog betona skolans viktiga arbete med demokratifrågor! Då inte bara berätta och läsa, utan åka ut och besöka eller bjuda in politiker.
Det jag skulle komma till var dock att det var så fin ordning på stället! Klädda tygmöbler som var över tre år gamla såg ut som nya. Tända ljus, blommor och dukar på borden. Det kan jag säga att det är väldigt ovanligt. Om stoppade möbler inte slits, så går de sönder på annat vis i offentliga miljöer där det röjs.
För skolor brukar man säga att det räcker inte att skruva fast möblerna i golvet, eftersom de då skruvas loss och flyttas, utan bänkar och bord måste muras. Ja, så kan det vara, men det gällde absolut inte här.
För att hålla miljön så fin så gäller ett medvetet arbete med ordning och trivselatmosfär. Hur man hälsar på varandra, hur man talar till varandra och hur man uppför sig i största allmänhet. Att säga ifrån direkt när någon går utanför överenskommet.
Jag gjorde flera observationer under min korta kväll där igår som jag kan säga bidrar stort till att hålla en sådan ordning. Bl a många vuxna (behöver faktiskt bara sitta där och sticka – inte hålla på och agera) som ser och kommenterar och svarar på frågor. I övrigt behöver man nog inte lägga sig i så mycket på en fritidsgård. Stor eloge till Mark Hudson och alla andra som jobbar där!
Man kan säga att på Nyeport råder en god kultur. Förmodligen har stället haft en bra start med ett team där alla vet vart de är på väg och vilka regler som gäller. Ingen kör sitt eget race, eller praktiserar s k social maskning.
Social maskning betyder att man vet vad som förväntas, men man saboterar medvetet för att man inte håller med om reglerna, eller för att man känner sig förbigången i beslutsprocessen. För, skall en kultur ändras så måste alla vara med på tåget. Det är oftast här alla förnyelseprojekt rinner ut i sanden, vilket faktiskt sker med 80% av dem.
De flesta av våra politiska partier – förutom de två yngsta – håller på att fräscha upp sig på något vis. Ledningen vet vad som gäller och de praktiserar nya grepp på rikssamlingar. Men, det kommer att dröja innan det har ändrat sig ute i landets kommuner. Där finns en skepsis mot “Stockholm” och man vill gärna göra som man alltid har gjort. Självklart ser det lite olika ut i olika partier, men framförallt gäller det här våra gamla partier. Det är fascinerande att se hur svårt det är att göra något annorlunda, fast man är helt med på att det behövs. Vi vet – men vi förstår inte. Eller så krävs det för stor insats för att klara av en ändring.
Därför vet jag att arbetet med att ändra på partimöten, valberedningars arbete, kommunikationsarenor och gilla nya regler kommer att ta tid. Jobbet med att presentera broschyren är endast en start som sedan måste jobbas med över tid. Tänk långsiktigt och träget. Men – om det tar för lång tid kan det se riktigt illa ut för svensk kommunaldemokrati när försörjningen och utbildningen av de unga kommit av sig.
Vad gör vi då?
