Igår kväll var jag i Borlänge och höll i den första kvällen av fem där jag presenterar broschyren jag gjort med hjälp av en referensgrupp från LUF för mucf. Äntligen fick jag se den i tryck! 
Inbjudna var representanter för partierna i Borlänge – de som sitter i KF, samt ungdomsförbunden. Kom gjorde KS-ordförande och ordförandena för alla nämnderna m fl. Det visar på att de tar arbetet med att få med fler unga i partierna på stort allvar.
Andelen unga i partierna är lågt – och andelen unga som har kommunala uppdrag är ännu lägre.
Det här handlar om att återväxten till demokratin är hotad om vi inte lyckas locka och skola in unga i de politiska partierna. För fortfarande så finns makten endast i de politiska partierna och det ser inte ut att ändra sig. De unga är mycket samhällsintresserade, men de väljer andra arenor att engagera sig på än i de politiska partierna. Utomparlamentarisk aktivism i all ära – men där stiftas inga lagar och inga beslut fattas.
Det är lite som att alla sakta vankar mot en avgrund. Alla vet att avgrunden ligger där framme, men ändå går man dit. Hoppas att den har flyttat sig.
Om vi skall lyckas locka fler unga till partierna så måste arbetssätten ändras. Men det hänger ihop med partikulturen – som även den måste ändras. Och kulturer är mycket svåra att ändra. Det kräver att alla är medvetna om hur den ser ut och överens om att den måste ändras. Jättesvårt. Hursomhelst så måste man börja med att se över hur de möten som hålls är organiserade. Kommer alla till tals? Är det en bra stämning. Kommer man framåt eller tuggar man runt samma sak om och om igen?
Unga är dock endast av fyra underrepresenterade grupper i svensk demokrati. De tre andra är utrikes födda, funktionshindrade och kvinnor. Så, partierna har fler utmaningar att ta tag i. Göra sig tillgängliga, men framförallt presentera sig. Vi måste sänka trösklarna till partierna. Ordna träffar där folk finns istället för att hålla till i låsta lokaler och endast ordna internmöten. “Med ryggarna utåt” säger Olle Wästberg. Just det här att istället för att anpassa sig till det förändrade samhället, så har partierna ändrat samhället efter sig, sina behov. När medlemsantalet har minskat så har man gjort sig oberoende av inkomst efter antal medlemmar, när färre folk finns att tillgå till poster och nämnder så har man bantat antal nämnder och storleken på kommunfullmäktige.
Jag fick in många bra förslag igår kväll över hur jobba med partikultur och med att modernisera. Jag skriver ner allt i en rapport och till hösten följer jag upp hur det går med förnyelsearbetet i partierna. Vilket parti kommer att lyckas bäst? Vem leder nytänket och har testat flest nya grepp?
Men – rapporten skall inte bli en bibba som ligger och samlar damm. För det är ett annat problem vi har. Så många lysande utredningar fyllda med förslag till förbättringar, som ingen nånsin läser igen. Det är anledningen till att det blev just en broschyr. Den skall ligga framme på alla partiexpeditioner och påminna om arbetet med att få med fler unga.
Nu är jag på väg till Umeå för träff nummer två. Hoppas på en lika kreativ kväll där!
