Alla förtjänar demokrati

Idag är det två veckor sedan talibanerna övertog Afghanistan, efter det att USA startat sin reträtt efter tjugo års närvaro. Det känns som mycket längre tid har passerat än två veckor. Analyserna om hur det kunde bli så här har avlöst varandra dag för dag och nu är bilden tydligare. För en utomstående står det nu klart att man under många års tid har vetat om att det skulle bli så här den dag västerländsk militär lämnade landet.

Idag kan vi läsa att det inom talibanrörelsen finns två falanger – en mera konservativ och en mera pragmatisk, som inser att de måste agera annorlunda än sist det begav sig. Det har dessutom passerat så många år sedan sist, så att de som var små barn då idag är vuxna män. Men självklart kommer de att strida inbördes om hur de ska styra. Mycket väntar.

De scener som utspelat sig på flygplatsen i Kabul är på gränsen till overkliga. De är så smärtsamt att se att det inte går att ta in. Här i Sverige lever vi med vetskapen om hur ett helt land – ett folk – lämnas kvar i talibanernas händer. Alla tittar på. Talibanerna tar nu över makten, utan något som helst demokratiskt val.

Jag har sett resonemang om att vi inte förstår deras kultur och sätt att tänka. Att de inte har vårt demokratiska synsätt och det därför varit lönlöst att försöka lära dem det under dessa decennier. Men den utbildning som givits under tjugo är har inte nått fram till så många som det behövdes. Det mesta har runnit ut i korruption. Incitament för lojalitet mot en regering och mot institutioner kom aldrig på plats. Vad som krävs för demokrati i ett otränat land är svårt att svara på idag – även om Sverige är världsledande gällande forskning om korruption.

Visst spelar kultur in. När nya järnvägsspår ska läggas till gamla måste de passa. I Sverige har vi inte haft riktig demokrati i mer än hundra år, men när den infördes hade steg för steg tagits i rätt riktning under många år. I ståndsriksdagen hade vi även ett bondestånd, vilket saknades i övriga Europa. Men att andra folk i andra kulturer inte skulle klara av att leva demokratiskt tycker jag är cyniskt. Människor förtjänar demokrati. Alla.

I somras bedyrade Biden att vi inte på några villkor skulle få se en upprepning av Saigon på 70-talet. Men det fick vi. Efter Vietnamkriget var USA fast beslutna att aldrig mera gå in i ett liknande krig. Men det gjorde man. Historien är full av liknande misstag som människor gör – trots vetskap om det dumma i det. Den som är klok lyder råd, heter det. Men de flesta verkar vilja göra misstagen själv för att klara av att ta lärdom av dem. Man tänker att man själv gör det bättre. Klarar mera. Att förutsättningarna är annorlunda. Ny kontext.

Tiderna förändras, javisst. Men människan är densamme. Det var därför som Jean Monnet framhärdade med EU:s överstatlighet. Jag har skrivit om det så många gånger nu – när han sa: ”När vi som var med i första och andra världskriget är döda, så kommer minnena om det att försvinna och trots att vi idag säger aldrig mer igen, så kommer nästa generation tro att de kan klara det bättre eller göra annorlunda.” (ung) Det var skälet bakom överstatligheten och att bakbinda Tyskland och Frankrike. Skälen var mycket goda.

Afghanistan får nu klara sig bäst de kan. Tyskland drar in allt bistånd och vi har kunnat läsa att Sida tillfälligt drar in sitt också. Det kommer att drabba folket i landet. Hoppet står till Svenska Afghanistankommittén som verkat i landet i fyrtio år och andra biståndsorganisationer. Ja, jag upprepar detta.