I demokratins tjänst

20190908_153802

I helgen har jag varit i Rättvik och träffat nya medlemmar i Liberalerna Dalarna. Med jämna mellanrum ordnar de kurser i tre steg för de som valt att ta ställning och bli medlemmar i partiet. Jag blev jag inbjuden att tala om ideologier och hålla ett retorikpass.

När jag går igenom ideologier så jämför jag dem alla. Sedan diskuterar vi hur relevanta ideologierna är idag och hur de visar sig. Det blir även diskussion om frågor som Liberalerna driver och frågor om huruvida de ”är liberala” eller inte. ”Frihet för vem” blir ofta det man landar i. Man får göra ett val. Det blir ofta ett resonerande om å ena sidan och å andra sidan. Att förändra och förbättra och ha ett särskilt förhållningssätt till problem. Och till världen och människan.

Men det är svårt att ur enskilda frågor se någon ideologi. Många partier följer varandra – förslagen kan vara svåra att skilja från varandra. Därför är det viktigt att ha den ideologiska kompassen uppe för att ta ut vilken riktning ett parti vill föra samhällsutvecklingen. Flera politiska förslag måste även läggas på varandra för att det ska bli möjligt att kunna urskilja ett mönster. Mitt tips är att börja med kulturpolitiken. I den syns synen på vilket sorts samhälle man vill ha tydligt.

Det är viktigt att det finns politiker som stannar upp och gör en djuplodad reflektion över ett problem och inte bara agerar på den första magkänslan. Och framförallt så måste man försöka att lista de konsekvenser som kan komma ur ett beslut. Precis som man säger till mindre barn: ”Om jag gör så – vad kan hända då?”

En vän sa vid ett tillfälle att vi måste ha ett samhälle där man kan få lov att vara människa. Vad menade han med det? Jag tror att han menade att få lov att vara människa betyder just precis det som var och en önskar att det ska betyda. Där du får vara den du är.  Att alla får plats och att det finns utrymme för fel och brister, många chanser och omtag.

Personligt ansvar

Inte kollektivt ansvar – eller kollektiv skuld – diskuterades också som del av den liberala ideologin. Vi säger även ”enskild händelse – inte struktur”. Det är utifrån detta som den stora kritiken mot den s k. identitetspolitiken finns. Du ska inte bli satt i ett fack bara för att du tillhör en viss grupp. Ingen ska tala om för dig hur du är eller vad du tycker utifrån mallar någon annan formulerat. Visserligen finns gemensamma erfarenheter för grupper. Som kvinna har du mycket gemensamt med alla kvinnor. Erfarenheter och problem som män aldrig har. Precis som att du som norrlänning kan referera till något typiskt för nejden. Men det är en helt annan sak än att någon talar om för dig att ”eftersom du är norrlänning är du tystlåten, hatar vargar och älskar palt”. Eller att du inte får uttala dig om något som du inte själv representerar.

Om allt förklaras med strukturer tar du ifrån individen hens personliga ansvar och sätter densamme i en offerroll. Som liberal vill du att alla ska få göra de val den vill samt definiera sig själv. Ge egenmakt och möjlighet till det. Det finns risk för att människor gör dåliga val och den risken får vi ta. Likaså att alla inte sitter inne med samma kunskap när olika val ska göras. Men människor är inte statens barn. Du ska få göra dina egna erfarenheter, ta konsekvenserna av det och leva ditt liv. Detta är också att få vara människa.

Jag hoppas att de som var med i helgen känner att det var värt att lägga sin fritid på att åka till Rättvik och lyssna på Juno Blom, Lina Nordqvist, Bo Brännström, John Thornander och på mig.

Vi behöver fler människor som deltar.