Värna fiskekulturen – stoppa förslaget om övervakning

20171112_142834

Regnet faller sakta över byggnader och hus

Jag har sagt farväl till stadsvänner, trafikens stress och brus

Stadens larm är bakom mig, mitt sinne fullt av ljus

För jag ska bli en fiskarpöjk igen

ÅÅÅÅ Jag ska bli en fiskarpöjk igen.

Med julle och en brygga och ett hus i Bohuslän

Jag byter stadens trånga gator mot det fria havets vidd

För jag ska bli en fiskarpöjk igen

Detta är början på Arne i Boras låt Feskarpöjken. Den låten sjöng jag för den första kullen elever som tog studenten från Fiskegymnasiet på Öckerö. Jag var utklädd till fånig fiskare med lösmustasch och sydväst och några av eleverna skrattade så de grät.

I den första kullen på Fiskegymnasiet gick mest barn till fiskare från hela Västkusten. Nu fanns ett eget program för dem och de kunde ”få alla papperna” under sin gymnasietid. Dessutom fanns generöst avtal om fortsatta studier på Chalmers till Sjöbefäl (skeppare VII)

I refrängens det fria havets vidd tog fler ifrån tårna och sjöng med.

Men de var väl medvetna om att fiskeyrket som sådant var långt ifrån fritt. De kände väl till alla restriktioner de skulle komma att arbeta under. Regleringar som startade redan på 1970-talet när deras far- och morföräldrar fiskade. Dock fanns en kärlek till kulturen kring fisket och hos många traditioner som sträckte sig flera generationer bakåt. En del av eleverna kunde inte tänka sig något annat. Sedan de var små hade de följt med och fostrats på båten. Med liv och lust gjorde några olika, nytänkande fiskeredskap som projektarbete (idag gymnasiearbete) som jag  bedömde tillsammans med den nu bortgångne Stig-Runde Yngwesson. Stig-Rune hade arbetat i många år med att finna ut nya, miljövänliga fiskeredskap.

Fiskegymnasiet fick lägga ner när den nya gymnasiereformer Gy-11 infördes. Inga ”egenpåhittade” gymnasieprogram fick vara kvar och det övergick i Sjöfart Däck/Maskin.

Idag finns det inte så många yrkesfiskare kvar och trenden är nedåtgående. Många vill kasta in handduken. Ytterligare konstigheter och galna krav kommer strax att utradera inte bara en yrkeskår och en näring, utan en hel kultur. Snabbt faller den då i glömska.

Världsfisket står för mycket av miljöproblemen till havs och utvecklingen mot bättre fiskemetoder för att skona bottnar och arter måste hela tiden arbetas på. Men vi kommer till en gräns när vi går för långt, när man vill införa kameraövervakning ombord. Därför skrev jag, Marianne Lönn och Göran Ohlsson den här debattartikeln i GP.

Värna fisket – debattartikel i GP

Facebook