Naivt om religion

Idag är DN:s Elsa Kugelberg mer än lovligt naiv. Visserligen tar hon upp ett verkligt behjärtansvärt fall där hon berättar om muslimske Ardeshir som är ledsen över att han och hans pojkvän inte får välsignelse ”av Gud inför alla de bryr sig om”.  Alltså i den moské där han vuxit upp. Det är otroligt sorgligt, men låt oss bena ut några saker:

I Sverige är homosexualitet tillåtet och sedan 2009 är äktenskapet könsneutralt. Äktenskapet är en juridisk institution och vi tycker idag att det är självklart att man ska få gifta sig med vem man vill. Det kan du göra i en borgerlig vigsel eller i ett samfund som vill viga par av samma kön. Kampen för detta har varit lång och hård och det är en glädje att staten äntligen är neutral i frågan.

Men ett religiöst samfund är inte staten.

För en tid sedan hörde jag på radioprogrammet Människor och tro om ett liknande fall. En man  berättade att han varje år skrev till Katolska kyrkan och bad att de skulle viga honom och hans man. För han var ju katolik, ansåg han. Men år efter år fick han nej, vilket han upplevde som både diskriminerande och hjärtlöst. För honom var det inte aktuellt att överväga att gå med i ett samfund där de var välkomna.

Katolska kyrkan har inte ändrat sig på två tusen år och de har tydliga regler för äktenskapet. De är dessutom den största kyrkan i världen. Den svenska katolska kyrkan som den ser ut idag har funnits här sedan 1953 – efter det att vi fick religionsfrihet i Sverige. Den svenske katolske biskopen Anders Arborelius låg, tillsammans med Sten-Gunnar Hedin, bakom kampanjen Bevara äktenskapet, inför vår lagändring om att göra äktenskapet könsneutralt.

Inom Islam finns både progressiva och feministiska strömningar. Kanske kommer någon församling som etablerat sig i Sverige att våga ta klivet och göra något radikalt? ”Vad skulle profeten gjort idag?” Feminister inom Islam för sin kamp. Men läran säger att ett träd är ett träd, en sten är en sten, en man är en man och en kvinna är en kvinna. Vi är alltså väldigt olika och har olika roller. Men man kan ju alltid försöka.

Religion är inget demokratiskt samfund likt en vanlig förening. Tusenårig lära och tradition ändras inte bara för att vi (1,2 promille av världens befolkning) har en annan uppfattning.

Att däremot dra in bidrag till samfund är en annan femma. Det finns ingen rättighet att få ekonomiskt stöd i Sverige om du inte lever efter våra demokratiska principer.

Sedan år 2000 är Svenska kyrkan inte längre vår statskyrka. De försöker ändå förvalta sitt uppdrag i den riktningen, känns det som från min mycket begränsade insikt. De välkomnar både andra religioner, traditioner och de viger homosexuella. Till Svenska kyrkan är alla välkomna.

Att framhärda med krav om att få bli vigd eller välsignad i ett religiöst samfund som anser att homosexualitet är fel är lite som att gå med i Vänsterpartiet fast man är moderat.

Låt oss säga att vi lägger lagar över alla skiftande religiösa samfund.  De får tro på vad de vill och (nästan) praktisera det hur de vill. Men, de ska hålla med om allt som står i svensk lagbok. Fundera lite över vad det skulle innebära. Religion är ett särskilt område. Inte rationellt, fyllt av mystik och olika föreställningar som inte går att förklara hur som helst.

Kugelberg avslutar med att skriva att vi måste ”arbeta för att förändra normer, se till att alla svenskar känner till sina rättigheter…” Men nej, det är ingen demokratisk rättighet att kräva att ett religiöst samfund ska anpassa sig efter dina önskemål. Det är naivt. Poängen är att du ska anpassa dig efter dem.

Ledare i DN Kugelberg

 

 

Facebook