Ungas psykiska ohälsa #Almedalen2019

Under Almedalsveckan var jag och lyssnade på mucf (Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor) där de presenterade sin senaste rapport om ungas inställning till politik och samhällsfrågor. Som tidigare kan man se att unga är väldigt engagerade i detta. Frågor om migration, integration och jämställdhet har också blivit viktigare. Dock syns en skillnad mellan tjejer och killar. Tjejer har en mera positiv attityd till både invandring och jämställdhet. Unga har även en mera tillåtande attityd till droger och narkotika idag. Här har killarna en mera positiv attityd till användning. Allt detta är trender vi kunnat följa under några år.

Något som däremot förvånade var vilken samhällsfråga de unga anser vara viktigast. De flesta svarar idag sjukvård. En gissning kring varför kan vara att psykisk ohälsa har ökat markant.

Vi ser att den psykiska ohälsan har ökat markant bland unga. Visserligen har undersökningen kring detta kritiserats*, när den varit utformad på så vis att du klassats med psykisk ohälsa om du svarat ja på flera frågor som tagit upp vardagliga känslor, som att man ”haft svårt att somna” eller ”känt sig nervös”. Däremot står det klart att unga mår sämre och att de har erfarenhet av att inte få vård. Detta är allvarligt. En ung person har inte den erfarenhet som krävs för att kunna göra bedömningen av  sitt mående – om det är allvarligt eller inte. Hur som helst måste unga få hjälp på något vis!

Jag är övertygad om att mycket av orsakerna går att finna i skolans undervisningsmetoder. Det kan inte vara en slump att så många idag känner sig stressade av betyg och skolarbete,  när det ser markant annorlunda ut här idag jämfört med tidigare metoder.

Betyg är viktiga och jag står bakom dagens betygssystem, förutom att de täcker in för stora områden. Däremot är fixeringen vid betyg och tjatet om dem abnormt! Att vid var enda moment i undervisningen ta upp och gå igenom betygskraven är galet. Att det stressar elever säger sig själv. Lägg till detta en undervisningsmetod om eget ansvar hos eleven. De ambitiösa jobbar tills de stupar och de som behöver hjälp, stöd och struktur ger upp. Om det istället är läraren som håller i hela undervisningen och uppgifterna är avgränsade och överblickbara, så försvinner mycket av stressen hos eleverna direkt. Det räcker att gå igenom betygssystemet i början av kursen och sedan diskutera efter behov. Att ständigt upprepa att ”alla ska nå så långt de kan” stressar även det. Många elever uppfattar det som att de bör nå ett A om de gör rätt, vilket inte är innebörden.

Konstruktivistiska undervisningsmetoder lägger för mycket eget ansvar på eleverna. Ett ständigt tjat om betygskriterierna/kunskapskraven stressar enormt. Om en ung persons liv inte är i balans i övrigt kan en otydlig undervisning med höga krav på egen prestation stjälpa allt.

 *DN. DEBATT 20190522

“Socialstyrelsen presenterar en katastrofal ökning av psykisk ohälsa bland unga och tolkar det som en reell ökning av psykiska sjukdomar. Vilket leder till rubriker med ord som epidemi. Men slutsatsen håller inte rent vetenskapligt. Vi måste ta signalerna från unga på allvar, men risken för en medikalisering av normala livserfarenheter är uppenbar, skriver tre forskare.

 

“Unga behöver mötas i sina vardagsmiljöer, framför allt i skolan, av vuxna som är angelägna om deras psykiska mående och som kan hjälpa till att utveckla sätt att förhålla sig till besvärliga situationer och perioder i livet. Detta bör ske i den miljö där unga befinner sig dagligen. Skolan måste ta sitt uppdrag om psykisk ohälsa på allvar utan att sjukförklara problemen. Elevhälsan är samhällets viktigaste verksamhet för dessa frågor.

Uppmärksamheten ska vara hög så att de som verkligen behöver BUP:s specialkompetens får den, utan orimliga väntetider.”

Länk till DN-artikeln

 

Facebook