Ljuset har återvänt

20190227_080920

Idag är det den första mars och ljuset har återvänt. Även om det är mörkt igen klockan sex, så är det enorm skillnad mot hur det är i december. Som om man glömt.

Det allra mörkaste jag har upplevt i hela mitt liv var faktiskt bara för en kort tid sedan. Närmare bestämt morgonen den 29 december i Klitmöller. Vi gav oss av tidigt i ottan. Det var ingen snö på marken och det var släckt i alla husen runtomkring i den lilla byn. I övrigt är det bara hav, sand och gräs. Det var så mörkt att jag inte såg mina händer! Ett fullständigt kompakt mörker! Det var som om jag hade en svart mask för ögonen. Famlade mig fram mot bildörren.

Liknande känsla kan jag få i Göteborg i december. Svårt att se sina fötter när man går ut på morgonen och svårt att se husen i stan. I Lappland när jag växte upp så upplevde jag aldrig att det var så mörkt. Snön gnistrade alltid och när det var fullmåne och norrsken så var det ljust som den ljusaste sommardag.

Men nu är det vårljus. Det är något alldeles särskilt med det ljuset. Kanske för att det rymmer ett sådant hopp? Vi hoppas ju alltid att vi är på väg mot något nytt. Jag önskar att den känslan aldrig kommer att överge mig. Kuttrande ejdrar, morgondis när havet sakta värms upp och dimmor som sedan skingrar sig.

Jag tar bussen från Bustadvägen på Hönö på morgonen. Den åker sedan runt hela Hönö, innan den kommer till färjan. Först passerar den hamnen och du får se hur vattnet ser ut där. Havet berättar alltid om hur dagen ska bli. Om hösten är vattnet svart och kärvt – utan botten. Ängsligt skvalpande. Om våren glänser det som en mjuk spegel av kvicksilver. Och solen som går upp delar himlen  i babyrosa och babyblått.  När bussen kört på färjan sitter jag högst upp och tittar österut. Det är så hoppfullt att titta ut mot havet! Jag vet inte varför. En urgammal drivkraft från tidernas begynnelse? Jag har ju seglat över Atlanten och vet hur det är att spana över vatten dag efter dag. Glömmer aldrig när Azorernas gröna berg dök upp en morgon. Något nytt!

Bussen rullar av färjan och kör över Hisingen. Förbi Volvo och kokande nybyggnation av vägar och broar. I Göteborg händer det väldigt mycket. Jag är så glad att jag får bo i en stad som är dynamisk och föränderlig. På Älvsborgsbron måste man vara vaksam igen. Den är så otroligt hög och bjuder på utsikt över hela Göteborg. Det är hisnande att se ut över hamninloppet med sin livliga båttrafik. Varje Stenabåt innehåller minst tre personer som drömmer om något nytt.

Många tycker det är jobbigt med allt som händer i Göteborg. Rivna hus, uppgrävda vägar och byggen precis överallt. Trafik som dras om. Men jag älskar det. För mig är motsatsen en smärre mardröm. När inget händer. Där asfalten ligger genomsprängd av gräs och husen står igenbommade med trasiga fönster. Där folk har lämnat för ett annat liv. Övergivet. Att Göteborg är en stor byggarbetsplats berättar att det är en framtidsplats.

När jag var barn hade jag en återkommande mardröm under en period. Jag stod mitt i Åsele och såg mig omkring. Alla hus var övergivna och sand hade blåst upp mot entrédörrarna på butikerna i centrum. Jag såg mig länge om och kunde konstatera att jag inte såg en levande själ någonstans. Men plötsligt ljudet av klapprande hovar i fjärran. Efter en stund ser jag hur en stor, svart hingst kommer galopperande mot mig. Precis när den kom fram till mig så vaknade jag. Samma dröm många gånger.

Sedan en månad tillbaka jobbar jag på Rådhuset i Göteborg. När jag har gått av bussen på Nils Erikssonplatsen är det bara fem minuters promenad genom Nordstan till Gustav Adolfs torg. Det är inte mycket folk där om mornarna, men ändå händer det en hel del. En morgon såg jag två män i fyrtioårsåldern som satt i shorts, skrattade och åt frukost på statyns fot. De hade en blå kylväska mellan sig och de hade dukat upp bröd och kaffe. Skrattade högt och pekade mot kanalen.

Rådhuset är målat i ljus gult – en färg som gärna samlar upp allt ljus på morgonen och helst fortsätter med det hela dagen. Runt alla buskar, under träd och på gräsmattor sticker krokusens toppar upp. Snart kommer de att bre ut sig överallt.

20190228_130728

Facebook