Hur blir det i framtiden?

20150319_155932

Vi går mot ett samhälle med självkörande bilar, som en del i automatiseringen, digitaliseringen och robotiseringen i samhället. De självkörande bilarna är redan i bruk och snart introduceras självkörande bussar. Det blir jättebra med bussar som kan cirkulera inom en ram och stanna mjukt. Faktum är att det är säkrare med självkörande fordon, eftersom de inte ”går av banan” eller kör på någon. Kommer en person i vägen så stannar den när känsliga censorer finns. Självkörande truckar har funnits i många år inom industrin. Där dessa används är olyckor sällsynta.

Men många tycker det känns otryggt att åka i en buss utan chaufför. Därför håller man på att utbilda bussvärdar som skall jobba på de självkörande bussarna, eftersom många ännu känner tveksamhet och obehag inför tanken.

De självkörande bilarna är ännu under utprovning, men kommer snart att användas. Framtidens körlektioner kommer att handla om att kunna programmera sin bil, istället för att köra och kunna trafikregler. Ännu återstår dock många frågor att lösa, som de om försäkringsfrågor och lagar.

Det framförs då åsikter om att detta måste tas med i planering inför byggnationer i framtiden. Att vi t ex. inte behöver bygga så många parkeringar eller parkeringshus i framtiden. Så kan det absolut bli. Men vi vet inte.

Vi gör ett antal antaganden utifrån den information vi har idag. Det är det som kallas för prognos. Man gör en prognos om vädret. Det är en förutsägelse, baserad på tidigare erfarenheter. Gällande vädret så är det  80% sannolikhet att vi får samma väder i morgon som idag. Väderomslag kan dock ses – inom en nära framtid.

Detsamma gäller för hur människor skall bete sig. Man gör antaganden utifrån tidigare erfarenheter och man spår. Vi vill alltid spå och göra oss en uppfattning om vad vi tror. Människan planerar gärna. Men det kan bli helt annorlunda. 

Sambandet mellan självkörande bilar och ett kraftigt minskat antal är inte linjärt. Vi kan anta det, eftersom behovet av att äga sin egen bil minskar, när man prenumerera på den, likt en Spotify-tjänst. Jag kallar in och bokar en bil när jag behöver den. Väljer olika och slipper ansvar för den. Om systemet fungerar bra, kan samma bil vara i cirkulation och bruk för väldigt många personer under ett dygn. Du bokar upp din vecka utifrån dina behov och dessa matchas med någon annans behov.

Bilens signum är dock frihet. Att kunna sitta ensam och spela musik riktigt högt, hänga upp en rosa doftgran i backspegeln och på impuls köra till en avlägsen skogsbacke. Sedan stanna där så länge du vill. Allt sådant förpassas till historien med spått scenario.

Bilen är även en statussymbol. Vi vet att om en statusmarkör försvinner, så ersätts den av en annan. Där skoluniform ska utradera skillnader mellan barnen, kommer snabbt andra markörer för status i bruk. Skor, pennfodral eller smycken. Hur utmärker vi oss bland våra grannar när vi prenumererar på bilen? Vi är alltid individer.

I vecka har framtidsyrken kontra utdöende yrken listats. Att chaufförer kommer att försvinna har länge sagt, i och med att vi går mot självkörande fordon. Men nu ropar man efter fler lastbilschaufförer. Detta för att människor i stor utsträckning handlar mer på nätet och då behöver få alla varor hemkörda. Visst kan även detta bli automatiserat, men det finns inte ännu inom synhåll. Den minskning av fordon som förutspås kanske då finns längre i framtiden än vi tror idag. Att planera infrastruktur idag helt utifrån en prognos är då mycket vanskligt.

När IT-revolutionen kom förutspåddes att arbetsplatser och fysiska möten skulle bli onödiga. Så blev det inte, när vi har ett stort behov av att träffas fysiskt. Att se en person i ögonen på riktigt är helt oslagbart. Läsa kroppsspråk. Ett länk-möte ses idag som en nödlösning och dessa möten görs ofta om. Det går – men det blir inte riktigt bra. Blott ett substitut.

Den som lever får se vad framtiden har i sitt sköte. Vi måste göra prognoser och föreställa oss hur det kan bli. Men hur beteenden slår vet vi inte. Vi vet dock att teknik slår politik.

Bild: En kyrkoruin i San Remo. Taket är borta sedan länge och nu är golvet täckt av gräs.

 

Facebook