Förintelsens minnesdag

20181123_180204

Idag är det förintelsens minnesdag. Det är en mycket viktig påminnelse om vad som hände världens judar under kriget och om vad människor är kapabla till under vissa omständigheter.

Det var flera faktorer som samverkade till att möjliggöra förintelsen. Att på industriellt vis mörda människor på löpande band krävde beslutsamhet och organisering. När nazisterna började att tala om raser gick tyskarna villigt till kyrkböckerna och kartlade sin släkttavla. De uppmanade tyskar som var gifta med judar och skilja sig, vilket fick ödesdigra konsekvenser för de övergivna – speciellt kvinnorna. Män var mera villiga att skilja sig från judiska fruar, än kvinnor var att skilja sig från sina judiska män. Under kriget har vi ett exempel på när ett par hundra judiska män som var gifta med icke judiska kvinnor, samlades ihop inför vidare transport. Kvinnorna organiserade då en protestaktion utanför det hus där de var inlåsta. Det slutade med att man släppte männen fria. Protester mot behandlingen av judar saknades i princip oftast.

Judar har  behållit sina traditioner oförändrade under ett par tusen år så de var lätta att identifiera. Men de som levde assimilerat letades dock upp. De var inte heller så många att de utgjorde något hot mot regimen. Samt att det var lätt att projicera sin avund på, när många av dem tillhörde samhällseliten. Arbetet med att samla ihop Europas alla judar underlättades även av att judiska församlingar olyckligtvis medverkade till att lämna ut medlemslistor. Grannar angav dem.

De judiska protesterna var få. Ett exempel på motstånd finns i Warszawa  när ett gäng unga judiska män förskansar sig i en lägenhet och bjuder väpnat  motstånd. Men de fick till slut ge upp mot en övermäktig fiende. Man sade om judarna att “de gick som lamm till slakt” – alltså, att de inte protesterade, utan fogade sig i den ena inskränkningen efter den andra. Det är skälet till att Israel idag har världens bästa försvar. Det ska nämligen aldrig få hända judarna igen. Hoten mot dem kvarstår alltjämt.

Men häri ligger nyckeln till att förstå varför förintelsen blev möjlig. Vi människor tror nämligen inte så ont om andra. In i det sista kunde ingen tro att de skulle gå från tåg till gaskammare. Något annat skulle väl ändå hända? På vägen dit hade man ju uppmanats att noggrant märka sina tillhörigheter med namn och adress. Noga valt och vägt. Det var den bottenlöst ondskefulla planen att på löpande band utradera människor som är så ofattbart svår att förstå. Men visar vad människan är kapabel till. Det är därför vi måste fortsätta att påminna om förintelsen och ha en minnesdag som denna.

Utan den tyska villigheten att lyda auktoriteter hade förintelsen inte heller varit möjlig. Det tyska konceptet gick aldrig att överföra till Italien, till exempel. Detta är skälet till att vi efter kriget jobbat aktivt med att lära våra barn att ifrågasätta och delta i diskussionerna. Detta är mycket viktigt.

Förintelseförnekarna finns och de använder sig av konspirationsteoriernas verktygslåda i nybörjarkit. Genom att ta en del sanning och lägga till nio falska. Fokusera på en detalj  som blir huvudsaken. Genom matematiska exempel som förefaller logiska. Motmedlet mot dessa heter kunskap. Och kunskap.

Snart är alla som var med döda och vi kan inte längre få höra deras egna berättelser. Därför måste arbetet fortsätta med att återge  vad som hände. Så bra att Levande historia och judiska museet finns. Och engagerade lärare som tar klasser till Auschwitz.