Det krävs en reformering av svensk skola, det är de flesta överens om. Men vad ska göras och hur?
Förslag på områden att göra om fortsätter. Förutom att göra om själva lärarutbildningen, vill även många se över betygskriterierna. (Det heter dock kunskapskrav nu)
Nuvarande kriterier tillkom efter en lång remissrunda inför den senaste skolreformen 2011, där alla inblandade hade möjlighet att yttra sig till expertgruppen som sedan lade fram de nya kraven.
Uppdraget var att göra betygskriterierna mera konkreta gällande innehåll, än de från Lpo94.
Jag tillhör inte de som anser att betygskraven ska skrivas om.
Före 2011 var målen övergripande, med större frihet att välja eller välja bort innehåll, även om de som använder en lärobok får med det mesta ändå. De förenklade målen, blev mera konkretiserade. Vi kan ta ett exempel från ämnet historia på gymnasiet. Från att det stod ”förstå innebörden av vanliga epokbegrepp och andra centrala historiska begrepp” till att bli ”Den europeiska epokindelningen utifrån ett kronologiskt perspektiv. Förhistorisk tid, forntiden, antiken, medeltiden, renässansen, och upplysningen med vissa fördjupningar”.
Gällande kunskapskraven för godkänt, blev ”Eleven beskriver grundläggande drag i den historiska utvecklingen” till ”Eleven kan översiktligt redogöra för ……….händelserna samt deras orsak och konsekvenser” Skillnaden är att i de nya kraven redogörs för vad eleven ska kunna. Inga konstigheter.
När jag går igenom med elever vad betygskraven säger, betonar jag de olika stegen från E till A. Vad som är skillnaden mellan att redogöra för något översiktligt, till utförligt och utförligt och nyanserat.
Det är skillnaden mellan översiktligt och utförligt och nyanserat som jag diskuterar. Vi går igenom några exempel på hur ett översiktligt svar kan se ut och hur ett nyanserat svar kan se ut.
Det eleven behöver veta är egentligen bara att: Ju mer du kan, desto mer kan du berätta om något. Den som kan mycket kan vara nyanserad i sin redogörelse.
Eleverna själva vittnar om det uttråkande i att gå igenom betygskraven jämt och ständigt inför var enda moment. Det är inte heller så begripligt eller meningsfullt, eftersom läraren ändå får förklara varför ett visst betyg sätts. Och – det leder till en enorm stress!
Det är läraren som suveränt sätter betygen och dessa går inte att överklaga. Det är bra, för vi måste lita på att lärare gör en bra bedömning.
Alla avgöranden i samhället görs av människor. Oavsett om det handlar om ett domslut i tingsrätten, en biståndsbedömning i socialtjänsten eller en läkardiagnos. Självklart tar man hjälp av både instruktioner, regler och kollegor. Men det är bra om det är en person som är ansvarig. Därför är det väldigt viktigt att de som ska göra bedömningar och fatta beslut av olika slag, är kvalificerade för sin uppgift. Att lärare blev legitimerade är mycket bra. Många problem med betygssättning finns för att vi fortfarande har okvalificerade personer som sätter betyg. Tyvärr finns synen på läraryrket att det är något som vem som helst kan kliva in och sköta. Därför finns kravet på att alla ska förstå hur det går till.
Att det kan ta några år att bli säker i sin bedömning säger sig själv. Det man lär under utbildningen måste övas in. Min förra text handlar om att det tar tid att bli kunnig, varför man bör undervisa hälften så mycket de första två åren, för att få tid att sätta sig in i det komplexa yrke som läraryrket är.
Ser med förfäran på de alltmer intrikata system med boxar att kryssa i för varenda moment som eleven gör. Vi måste komma ihåg att en bedömning utgår från en helhetsbild! Ett ständigt mätande och kategoriserande tar kål på den kreativa process som undervisning och lärande är.
En bra lärare som lärt sig hantverket att undervisa, slår alla skolreformer och extra personal.
Det sägs nu att betygskraven måste skrivas om för att de är obegripliga. Det tycker inte jag att de är. De måste vara formulerade på så vis att de ska tolkas av den som undervisar.
Den som jobbar med att undervisa i ett ämne lever med det ämnet och med att läsa elevtexter och lägga upp en kurs. Det är en helt annan sak för en lekman att kika på texten och försöka tolka den. Läraren har haft en tanke när upplägget planerats och har en tanke om nivån.
Att hitta rätt nivå, det är det som kan ta lite tid för en ny lärare.
Om man berättar för eleven att det inte är några andra konstigheter med betyg, än att förstå att ju mer du kan berätta om något, desto högre betyg kan du få, så lugnar sig alla. Var även tydlig med vad som krävs för att få godkänt – ett E. Alla ska kunna få ett E!
Något som jag också tror bidrar till stressen hos elever idag är att vi säger att ”alla ska kunna nå så långt de kan”. Ja, det är helt rätt. Men det betyder inte att alla lyckas nå ett A. Inställningen att man helst ska ha ett A är också skrämmande. Det högsta betyget är svårast att nå och när man når det ska det borga för ett kvalitativt innehåll. Det är vanligt att eleven blandar ihop sig själv med ett betyg. Men vi betygsätter aldrig människan, utan vi betygsätter en prestation i ett moment. Detta behöver vi tyvärr förklara.
Denna ständiga fixering vid betyg leder såklart till stress. Låt eleverna få tydliga uppgifter med tydliga ramar, så de vet när något börjar och när något slutar.
Lämna bedömningen åt läraren. Lyft detta ansvar från eleven!
