Anna Ekström sänder en helt felaktig signal till lärare och elever i skolan när de nu vill halvera antalet nationella prov för att minska stressen för lärare och elever.
Ett sätt att minska stressen vore istället att öka antalet nationella prov, så att eleverna istället vänjer sig vid att man övar för att sedan pröva. Hela tiden – just för att det är viktigt att få med sig vissa fakta i livet. Det skall inte vara någon stor sak att skriva det man lärt sig. Det är det som måste förmedlas.
Ytterligare ett argument är att det är viktigt alla i landet får med sig rätt baskunskaper. Det blev ett förtydligande av innehåll efter den nya skolreformen, men som läget ser ut i landet måste alla medel användas för att stötta lärare och jobba för likvärdigheten.
Vem är det som förmedlar stressen till eleverna egentligen?
Jag tror att det är otydlighet som ger stress för eleverna. När de inte känner att de har kontroll över ämnesområdet och inte förstår vad som gäller. Eller när området är för stort och de förväntas göra någon form av analys av det, med alltför tunna kunskaper om det.
Att minska stressen för lärarna görs om de nationella proven rättas centralt. Eller utformas till största delen som kryssfrågor. Även kryssfrågor kan visa på förståelse om de är riktigt bra gjorda.
Det vore ett stöd för lärare också, om de kan säga att ”nu jobbar vi mot det här centrala innehållet och det kommer att testas på ett nationellt prov om några veckor. Alla barn i hela landet gör så här.” Då vet alla vad som gäller, motivationen ökar och målet är supertydligt. Fler och mindre mål, istället för som nu försöka täcka in massor. För grundskolan är det dessutom så att man har prov i SO – och vilket av ämnena varierar år från år.
Jag tycker man ska jobbar mycket med att förmedla vardagslunk. Det är rutiner och igenkänning.
Jag har tidigare skrivit om läxor. Att elever inte ska behöva hjälp med sina läxor. Om de inte klarar att göra sin läxa själv, så är den felaktigt utformad. Om man jobbar utifrån samma rutiner hela tiden, så lär de sig vad som gäller och hur man gör för de olika ämnena.
Alla vill att vårt land ska ha en bra skola. Skolan blir inte bra med ständiga utspel och diskussioner om vad som inte är bra. Lämna planering, utformning, betygssättning och alla detaljer till de som jobbar som proffs i skolan. Är det inte lite obegripligt att en minister ger sig in i en sådan här fråga?
Att besluta om rätt saker på rätt nivå och i rätt forum är något vi måste jobba med.
Som jag skrev om efter Bokmässeseminariet där den finska skolan jämfördes med den svenska: “På en middag i Finland diskuteras alla sorters ämnen. På en middag i Sverige diskuteras skolan”. Oerhört talande.
